I Sydsvenskan 27 februari finns en hotfull artikel om att Malmö vill ta bort en av Malmös vackraste byggnader Nordmills ståtliga och fascinerande komplex av siloformer, kuber och kvadrater vid Neptunigatan. Lantmännens byggnad är ett praktexempelpå att funktion föder form och att tidens förvandlingar kan starka estetiska värden.
UPP TILL KAMP FÖR DE TAPPRA LANTMÄNNEN!
Jan Hemmel
Lite tankar kring sopsorteringen i våra radhus- och villaområden, sett utifrån en estetisk synvinkel
BAKSIDAN FRÄMST!
Man blir minst sagt, lite lätt betänksam när man tar en promenad i våra villakvarter, och ser hur sopsorteringen numera totalt dominerar den visuella upplevelsen av både gatumiljö, entréer, trädgårdar och förgårds-mark till både ny och gammal bebyggelse!
Den estetiska miljön har helt tillåtits att komma i skymundan av påbuden kring sortering i flertalet sopkärl, tillgänglighet, avståndskrav mm. Vi inordnar oss snällt under regelverket, och ifrågasätter varken kärlens utseende eller reglerna kring hur långt in de tillåts stå på vår tomtmark, döljas bakom grind eller annat, för att vi då belastas med extrakostnader för hämtningen.
Över tid förvandlas dessa fula och dominerande plast-kärl till ett ”naturligt inslag”, som vi helt enkelt slutar att ifrågasätta, eftersom detta ju faktiskt handlar om att ”ta hand om” vår miljö.….
Men måste det vara ”fult” att ta hand om vår miljö? Borde det inte vara tvärtom?
Vems ansvar är det? Är det staten, kommunen – VASYD, eller vi själva?
Eller är det faktiskt så att det är allas vår skyldighet att se till att estetik och skönhet i vår miljö värderas högre än vad som faktiskt skett här?
Man kan ha full förståelse för att hanteringen av kärlen måste inordnas och samordnas i en effektiv logistik för att fungera. Samtidigt borde man vara angelägen om att aktivt arbeta fram modeller och system som känns sympatiska mot den miljö vi vistas i dagligen. Detta gäller både regelverk om avstånd, tillåtna grindar mm, likväl som den estetiska utformningen av själva kärlen. Material, färg och form som tillåter att kärlen syns, i de fall där de faktiskt inte går byggas in eller döljas. Det borde utvecklas lösningar, som fler kan ta del av, och framförallt till en acceptabel kostnad.
Några fastighetsägare har på egen hand lyckats med olika tekniker för att ”smyga in” sina kärl på ett, för omgivningen, passande sätt. Kanske ett embryo till en tävling på arkitektskolor, där intresset för innovationer går hand i hand med ett modernt miljötänkande.
För vad händer sedan, när sopsorteringen ”utvecklas” vidare, och vi istället för 3 kärl framför entrén, plötsligt ska inrymma plats för 4, 5 eller kanske tom 6 kärl ……….?
Tankar från Lena Grimshorn – Skönhetsrådet
foto Jan Hemmel
foto Jan Hemmel
I jämförelse med de stereotypa, vita glaskuber som dominerar stadens arkitektur för närvarande kan man uppskatta Slussplans kompakta, beslutsamma byggnad. Eller?
EMPORIA
foto Jan Hemmel
Emporia – vackert och finurligt? Repetitivt och förvirrande?
foto Jan Hemmel
foto Jan Hemmel
foto Jan Hemmel
CAROLI
foto JanHemmel
Ljusinstallation utanför Kv. Caroli
foto Jan Hemmel
Dekorativt på Kv. Caroli
foto Jan Hemmel
tävlingen med stadens alla köpcentra har Caroli valt enkelhet, ljus och grönska. Måttfull elegans?
foto Jan Hemmel
TRIANGELN
foto Jan Hemmel
foto Jan Hemmel
foto Jan Hemmel
foto Jan Hemmel
Pelarkonst av Tonie Roos i Triangeln
ENTRÉ
foto Jan Hemmel
Dekorativt på Kv.Caroli
foto Jan Hemmel
Limhamns färjeläge
Limhamns färjeläge är ett förslag av arkitekten Lars Asklund som gärna ritar kontorsbyggnaden och höghuset som du ser på planen. Men, säger Asklund, han är öppen för att andra kan ge form och liv åt byggnaderna emellan. Det finns tankar att man där skulle kunna bygga många mindre hus, ritade av olika arkitekter, som på B01, som i kajbebyggelser i Amsterdam. Det tycker Asklund skulle vara stimulerande och roligt.
Än så länge har hans förslag nått stadens planerare Börje Klingberg och Christer Larsson, där det tills vidare vilar. Det är möjligt att det får ingå i de större planerna för området. Vi ska försöka att rapportera vidare om hur det går med Lars Asklunds förslag för färjeläget, och även om andra arkitekters tankar kring Malmö.
Stadion
Vi var många som oroade oss för stadions öde. Vi gillar läktarens svepande kurva, konstruktionenns funktionalistiska enkelhet, parkvägen som fylls av vandrande supporters under trädkronorna. Sten Samuelsson har ritat en vacker byggnad. Den smarta lösningen blev att behålla Samuelssons stadion och bygga ett bredvid.
Det blev en salomonisk lösning – stadion fick leva vidare i renoverat skick som friidrottsarena, och MFF fick sitt eget stadion bredvid. Ibland är det utmärkt med kompromisser.