Sankt Pauli kyrka ligger som sig bör vid Sankt Pauli Kyrkogata, mitt emellan kvarterenAnna och Åsa i Rörsjöstaden, jag bor så att jag har kyrkuret som köksklocka.
I medaljongen ovanför kyrkporten står det ”Uppbyggd under Oscar II:s regering 1881”.
Arkitekten Emil Langlet var en varm förespråkare för centralkyrkor och utöver Sankt Pauli ritade han även Caroli kyrka i Malmö.
Vid denna tid står materialimitation högt i kurs så därför är interiörerna fulla av marmorering och ådringsmålning – både snyggt (?) och billigt.Följdriktigt fick Pauli kyrka koppartak av grönmålad stålplåt och förgyllda spiror (dvs gulmålade); det hela blev mycket illusoriskt ända tills plåten började rosta, då ser det förfärligt ut. Jag antar att taket målats om flera gånger, sista gången i mitten av 90-talet, då två gamla plåtslagare kröp runt på taket med skrapa och pensel utan någon som helst form av arbetarskydd. Beställaren kanske utlovade skydd av högre makt.Allt gick i alla fall väl, bortsett från att taket snart var mer rostfärgat än grönt igen, så till sist återstod bara att lägga om taket.
Det var säkert inget lätt beslut att fatta eftersom de byggtekniska svårigheterna är uppenbara. Taket har ett högt torn i mitten,omgivet av tolv lägre (Frälsaren och hans tolv apostlar, om man är lagd åt symbolik), de senare krönta med eldsflammor (ett dussin av Den Helige Ande?). Här krävdes alltså ställningsbygge som mycket riktigt visade sig vara oerhört komplicerat eftersom ingen last fick landa på taket utan endast på ytterväggarna.
Bygget började i februari 2013 och efter tre månader och flera försök var ställningsbygget klart: tid för plåtslagarna!
Till min och många andras fasa visar det sig att man lägger obehandlad aluminiumplåt på taket – det ger ett utseende mycket långt från ursprunget!
Plåtslagarna är själva skeptiska till hur det kommer att se ut, men glada åt materialet. Det är lättarbetat och hållbart, i synnerhet utan färglager som kan flagna.
I november 2014 rivs ställningarna, allt är färdigt, vackrare än någonsin förut! Jag tror knappast att de ansvariga visste hur bra resultatet skulle bli. Själv erkänner jag med glädje att jag hade fel. Nu ser jag ut på ett plåtarbete av högsta klass i ett ständigt levande material som fångar alla skiftningar av dagsljuset – ja det ser bra ut om natten också!
Henrik Johannesson