Mitt intresse för fotboll är synnerligen begränsat, har bara varit på två fotbollsmatcher och med 50 års mellanrum – men vet ändå att fasta situationer är farliga och tror att jag förstått det där med ”offside”.
Men en person – Zlatan – har gjort stort intryck på mig och många andra. Han väcker starka känslor, är allt annat än en ”lagomperson”, utan en person som sticker ut och som man antingen beundrar eller retar upp sig på.

Tänker till exempel på Zlatanstatyn som fick näsan avslagen så fort bronsskulpturen av Peter Linde kom på plats och som nu väntar på bättre tider i något lager någonstans.

Men oberoende av om man gillar eller ogillar Zlatan är han ju en kaxig bollkonstnär från förorten som satt Malmö på den internationella kartan. En invandrarkilles resa som visar på att allt kan vara möjligt.

Han gjorde sin debut för 25 år sedan i en match mellan MFF U19 och Lilla stadslaget och har sedan klättrat i hierarkierna, men kommer för alltid vara förknippad med Malmö och Rosengård där han växte upp.

Tänker på ”Zlatans leende” tunneln mellan Sofielund och Rosengård – ett konstverk i kakelplattor av Björn Carnemalm. Uppdraget var att göra tunneln tryggare och konstnären valde att porträttera den unge Zlatan, ett motiv som väl också kan ses som en symbol för Malmös mångfaldsresa.

Tänker också på boken ”Jag är Zlatan” som han skrev tillsammans med David Lagercrantz – en bok som inspirerade inte minst unga killar att för första gången läsa en bok och det är ju en bragd i sig. Så visst har han gjort avtryck både på hemma- och bortaplan.

Birgitta Ramdell