månadsarkiv: maj 2013

Aktuellt

MALMÖS ÅRSTIDER

Malmös årstider av Pernilla Lonhage

Serietecknaren Pernilla Lonhage fångar obarmhärtigt en dominerande Malmöupplevelse.

 

Hyllieområdet har sällan varit mera aktuellt än nu. Vi ska försöka oss på en utvärdering av framstegen inom området inom kort, och då kommer vi även att ta med vittnesmålen från desperata kunder på Emporia som har försökt hitta sina bilar när de ska åka hem.

Men först: titta gärna igenom nedanstående tidiga planer och avsikter:
HELA HYLLIE HÅLLBART! DIALOG-PM 2009:2 OM KROKSBÄCK – HOLMA – HYLLIE

REMISSVAR FRÅN SKÖNHETSRÅDET I MALMÖ

BAKGRUND OCH FÖRUTSÄTTNINGAR

Dialog-pm:ets fokus ligger på att inlemma Kroksbäck och Holma i den nya stadsdelen Hyllie, som planeras söder om Annetorpsvägen. Kroksbäck och Holma ligger ensamma, avskilda från varandra och från den övriga staden. De väntar på en för länge sedan planerad utbyggnad söderut som aldrig blev av. Nu har chansen kommit att bryta deras isolering. Svårigheten är bl. a. att man har att göra med mycket storskaliga stadsbyggnadselement, som skall bindas samman, och att de flesta av dessa redan är låsta till läge och utformning. Det är inte lätt att få ihop en trivsam stadsmiljö.

Stora och redan befintliga eller under uppbyggnad varande stadsbyggnadselement är bl. a.:

• Annetorpsvägen, som är nersänkt och har fått en motorvägsliknande utformning
• Hyllie Arena
• Shoppingcentret Emporia
• Citytunneln med spårområde och station samt intilliggande stora parkeringsytor
• Pildammsstråket

Barriärer för Kroksbäck och Holma är Pildammsvägen och Lorensborgsgatan och Kroksbäcksparken som skiljer områdena åt.

HYLLIE – KROKSBÄCK

Att bygga ut Kroksbäck utmed Hyllievångsvägen och in i Kroksbäcksparken är en bra idé och kan få stor betydelse för stadsdelen. Den nya bebyggelsen kan ge en mer allsidig lägenhetsfördelning, få in vissa verksamheter och medvetet gestaltas för att höja områdets status. Man har möjlighet att utforma en omväxlande och mer komplett stadsmiljö, kanske kvartersstad.

Stråket Hyllievångsvägen – Hyllie boulevard

Hyllievångsvägen och Hyllie boulevard blir en ny förbindelse mellan Kroksbäck och Hyllie. Det är viktigt att den utformas så att den blir attraktiv och säker inte bara för bilar utan framför allt för gång- och cykeltrafikanter. Den kan bli till en boulevardliknande stadsgata med bebyggelse och trädrader på båda sidor och med vissa butiker eller verksamheter i bottenvåningarna. För att åstadkomma detta bör Hyllievångsvägen höjas upp till nivå med sin omgivning. Att låta den ligga som nu i ett schakt är en dålig lösning (gör t.ex. tankeexperimentet att Regementsgatan låg 4 meter lägre än sin omgivning, den skulle då vara som en kanal och förstöra sammanhangen i stadsmiljön). Vare sig en upphöjning blir möjlig att genomföra eller ej, bör Hyllievångsvägen ges en tydlig karaktär av stadsgata med tät bebyggelse längs båda sidorna.De föreslagna parköppningarna in mot Kroksbäcksparken föreslås krympas i bredd. I de fall Hyllievångsvägen inte kan höjas till omgivande marknivå, kan parköppningarna med fördel formges som trappgator av stadskaraktär (i likhet med t.ex. de breda trappgator som förekommer flitigt på Malmarna i Stockholm).

Koppling över Annetorpsvägen

Det viktigaste stadsmässiga sambandet i planen är kopplingen mellan Hyllie centrum (och citytunnelstation) och den nya bebyggelsen norr om Annetorpsvägen. Och här hänger det på Hyllie Boulevard, som går från citytunnelstationen och fortsätter i Hyllievångsvägen och vinklar av mot Snödroppsgatan. På vägen skall den passera över en ”motorväg”. Ett utgångsläge som liknar Amiralsgatans passage under Rosengårds centrum, vilket förskräcker.
I detta fall bör ansträngningarna koncentreras på att Hyllie boulevard blir en boulevard från citytunnelstationen över Annetorpsvägen och vidare in i den nya bebyggelsen i norr. D.v.s. med träd och fina trottoarer utmed hela sträckan – också över Annetorpsvägen. Om Annetorpsvägen skall överdäckas måste man undvika en avskräckande baksida mot boulevarden, som den som visas i skissen. Här är kvarteret mot öster för stort – borde delas i tre kvarter för att bryta storskaligheten och skapa kontakter mot öster. Detta är en tekniskt och gestaltningsmässigt spännande och utmanande del. Kanske något för en skicklig och framträdande arkitekt att arbeta vidare med.

Förtätning i Kroksbäck

Kroksbäck får enligt skissen mycket bättre kontakt med Kroksbäcksparken. Man bryter lite av isoleringen och då är det som sagt viktigt att man höjer Hyllievångsvägen. Läge och storlek av de sammanbindande grönytorna är visade schematiskt, och hushöjder i den nya bebyggelsen berörs inte. Skall det kanske ligga höga hus ut mot parken? Kanske kan bebyggelsen utmed Hyllievångsvägen vara mera stadsmässig och med en rimlig skala. Man bör eftersträva både fler små och fler stora lägenheter för att utjämna den dominans av medelstora lägenheter som idag präglar Kroksbäck. Kanske kan man bygga smålägenheter i husen utmed den stadsmässiga Hyllievångsvägen medan husen in mot Kroksbäcksparken i högre utsträckning avsätts för större lägenheter. Hela utformningen av bebyggelsen utmed såväl Hyllievångsvägen samt in i Kroksbäcksparken kan med fördel utvärderas i en arkitekttävling.

PILDAMMSSTRÅKETS FÖRLÄNGNING

Bredden på Pildammsstråkets förlängning mellan den nya bebyggelsen norr om Annetorpsvägen och den nya bebyggelsen i Kroksbäck är alltför stor. Det är viktigt att Kroksbäck får en mycket mer direkt koppling till den nya bebyggelsen för att inte bli alltför avstängt och avskärmat från hela sin omgivning. Citytunnelstationen kommer att vara mycket viktig för Kroksbäck. Många kommer att gå och cykla till stationen och följa Hyllie boulevard. Då är det inte trevligt att passera genom ett grönområde, speciellt inte vid mörker. Vi förstår att Pildammsstråkpassagen är en känslig punkt i det sammanbindande grönstråket och en viktig detalj i Hylliestrukturen. Vi föreslår att passagen blir föremål för fördjupade studier. Kanske kan den krympas i bredd till ca 20 m och ges karaktär av en innerstadspark.

HYLLIE – HOLMA

Hantverkarstråket

Precis som stråket Hyllie boulevard-Hyllievångsvägen kommer att kunna bli ett attraktivt och säkert förbindelsestråk mellan Kroksbäck och Hyllie centrum (Citytunnelstationen), inte minst för gång- och cykeltrafikanter, vore det högst önskvärt att även ett likartat stråk skapas mellan Holma och Hyllie centrum. Det allra enklaste vore om det planerade Hantverkarstråket genom Holma förlängs hela vägen till Hyllie centrum. Som planen ser ut nu slutar det i Snödroppsgatans vinklade förlängning intill Annetorpsvägen. Det har ingen direkt och naturlig förbindelse med Hyllie centrum. Lämpligen kan Hantverkarstråket vinklas åt sydväst söder om Holma och sedan fortsätta över överdäckningen av Annetorpsvägen hela vägen till det nordöstra hörnet av Malmö Arena. Även denna sista del av Hantverkarstråket bör få gårdsgatukaraktär och omges av bebyggelse med såväl bostäder som olika verksamheter.

Utbyggnad i Holma

Det känns naturligt att låta Snödroppsgatan övergå från att vara en bussgata till att bli en stadsgata i ett utbyggt Hyllie. På samma sätt som i Kroksbäck borde gatan här gestaltas för långsam biltrafik med träd och vackra trottoarer, eventuellt med begränsad parkering längs gatans sidor.

När det gäller den nya bebyggelsen mellan Snödroppsgatan och Pildammsvägen kan den, som i Kroksbäcksfallet, tillsammans med Snödroppsgatans förlängning mot Hyllie centrum bidra till att isoleringen och ensidigheten i Holma bryts. Den nya bebyggelsen bör också här få lägenheter som kompletterar den nuvarande ensidiga fördelningen och tillåta butiker och lämpliga lokaler utmed Snödroppsgatan. Frågan är hur man skall kunna få bebyggelsen mellan Snödroppsgatan och Pildammsvägen att bli attraktiv. Den nya bebyggelsen bör planeras förutsättningslöst vad gäller t.ex. hushöjder och byggnadstyper. Kanske kan man genomföra en marknadsundersökning för att ta reda på vem som kan tänkas vilja bo här. Hela områdets planering passar därefter utmärkt för en arkitekttävling, eventuellt en Europan-tävling.

SAMMANFATTNING AV DE VIKTIGASTE SYNPUNKTERNA

• Hyllievångsvägen föreslås höjas till i nivå med omgivningen och utformas tillsammans med Hyllie boulevard till en stadsmässig gata i boulevardstil.

• Hyllie boulevards passage över Annetorpsvägen bör studeras särskilt och tonvikt läggas vid att även här behålla en stadsmässig karaktär och känsla av boulevard. Detta kräver speciellt engagemang och en kreativ insats utöver det vanliga.

• Utmed Hyllievångsvägen och Hyllie boulevard bör bebyggelsen vara tät och av stadsmässig karaktär medan husen i Kroksbäcksparken kan göras mera gles och hög.

• Det bör eftersträvas ett större utbud av såväl smålägenheter som större bostäder.

• Vi föreslår Pildammsstråkets passage över Hyllie boulevard blir föremål för fördjupade studier. Passagen bör krympas i bredd och kanske kan ges karaktären av en innerstadspark för att ej ödelägga det säkra och stadsmässiga förbindelsestråket mellan Kroksbäck och Hyllie centrum.

• Hantverkarstråket genom Holma bör förlängas hela vägen till Hylle centrum.

• Utbyggnaden av Kroksbäck mellan Snödroppsvägen och Pildammsvägen bör utredas förutsättningslöst och kan lämpligen bli föremål för en arkitekttävling.

Malmö 11 april 2010, Hans Olsson och Adam Katzeff

 

MUSIKKULLEN
Jan Hemmel

Det finns en perfekt picknick-plats i Malmö, med utsikt över solnedgången, Öresundsbrons eleganta båge över havet och med luften fylld av musik.
Jag menar förstås Musikkullen i Scaniaparken. Den har en amfiteaters form, vilket är utmärkt för akustiken, och i sluttningarna ligger fyra högtalare försänkta som Gatukontoret förser med timme efter timme av musik. Det är troligen en unik kommunal tjänst.

Kullen – ”Ljudinstallation skapad av Bo Andersson och Gunnar Ericsson i Scaniaparken 1999” – finns med på kartan över offentlig konst i Malmö och duger lika bra för stillsam kontemplation som för grillparty eller ett glas vitt högst upp på kullen. Även frierier och bröllop förekommer.

Musiken då? – Det finns, om det inte är någon musikälskare som har rivit ner det för att ta med hem, ett anslag vid ingången med dagens musikschema och ett telefonnummer till Bo Andersson. Många ringer, med ivriga musikförslag och kräver mera finsk tango eller Bob Marley. Bo Andersson manövrerar med entusiastens glädje i världsmusiken, med någon övervikt för instrumental svensk jazz och amerikansk soul. Själv hade jag för någon tid sedan en lyckad stund med min gamle idol Pat Metheny, medan ljuset sakta sjönk och havet mörknade och blev stilla.

 

FYRA VISIONER OM VARVSSTADEN

Till :
Malmö stadsbyggnadskontor Att. Eva Dalman
PEAB Att. Karin Månsson

Synpunkter från Skönhetsrådet i Malmö

Vi vill utnyttja möjligheten att (som den uttrycks i programmet för de parallella uppdragen för Varvsstaden) ta plats i arbetet med Varvsstaden under processens gång.

Våra synpunkter
Vi gratulerar till fyra fina förslag. De är mycket olika och ger underlag för intressanta diskussioner om hur Varvsstaden skulle kunna utformas. Vi har studerat förslagen, diskuterat och kommit fram till att vi anser att ett förslag är det bästa och kan ligga till grund för den fortsatta planeringen. Därför koncentrerar vi oss på det, redovisar varför vi tycker att det är bäst, och nämner bara marginellt de andra förslagen. Vi har också synpunkter på vad man bör tänka på under det fortsatta arbetet.

Vi anser att det bästa förslaget är det som har gjorts av
VANDKUNSTEN

Varför?

Helhetsgreppet
I detta förslag kan man verkligen känna att här har legat en stor och för Malmö väsentlig industri. Kockums varv, och att det hade enormt stora byggnader. Den stora centrala platsen visar var de väldiga hallarna stått, och stålkonstruktionerna som hållit upp väggar och tak finns kvar och visar deras höjd. Det är mycket uttrycksfullt och spännande. Den omgivande bebyggelsen är tät och i ca 5 vån och över den sticker stålkonstruktionerna upp. Detta gör att man också på avstånd anar de gamla hallarnas storlek.

Bebyggelsen är en kvartersstad med markant gräns mot kanal, esplanad och St Varvsgatan. På samma sätt som Kockumsområdet fortfarande uppfattas – en egen stadsdel, som man går in i. Detta anser vi vara positivt. ( det är inte fallet med förslagen från Juul/Frost och Gehl/White). En egen stadsdel, som har möjlighet att skilja sig från Bo01, Dockan och övriga V Hamnen och utvecklas till en kontrast eller komplement till dessa. Som kan få ett innehåll som skiljer sig både beträffande befolkning och det liv som levs där.

Vi uppskattar också kontrasten mellan den slutna kvartersbebyggelsen och den stora centrala platsen. Den överraskande upplevelsen att komma ut på platsen genom en kvartersgata. Den stora gesten. Sambandet mellan den stora platsen och den gamla bebyggelsen i nordost. Den gamla industriepoken som sedan fortsätter över hamnen till universitetsholmen och den nya tiden där man satsar på kunskap.
Kvartersbebyggelse i 4-5 vån utmed kanalen, ev med husbåtar utmed kanalen, är ett säkert grepp – kommer att bli bra (jfr ny bebyggelse på Ön, Limhamn).

Utmed esplanaden finns ett stort mycket väldefinierat parkrum, som begränsas av bebyggelse på båda sidor. Det korsas bara av en gata och har fin förbindelse och siktlinje med kanalkajen. Det lämnar stora möjligheter för frihet i utformningen.

Blir det monotont och tätt?
Vi tror att man med kvartersstrukturen har stora möjligheter att få en omväxlande och intressant stadsbild. Men man måste se upp! Här finns risker! Det vore trist om man runt den stora platsen skulle få en enhetlig fasad. Dela varje kvarter i flera olika projekt. Tag lärdom av Bo01 och Flagghusen, där man lyckats bra. Förslaget ser ut att kunna resultera i en något för tät stadsmiljö. Men detta kan man ju kolla med kända exempel och jämföra. Överskrid inte e=1.5.

Vilka kan tänkas bo här?
Vi tror att man skall tänka sig en annan målgrupp än de som nu bor på Bo01 och Dockan. Kanske mer Möllevångenfolk, Svensson, konstnärer och andra företagare, studenter, blandat unga och gamla (absolut inte 55+ boende). En blandad befolkning, som kan uppskatta den urbana livsstilen, men som kanske inte har så stora ekonomiska möjligheter eller vill satsa så stor andel av sin inkomst på just boendet. Om man skall klara det måste man erbjuda ett boende som har rimliga kostnader. Bygg fler hyresrätter med låga hyror. Kanske kan vissa av de gamla industribyggnaderna i norra delen byggas om till spännande bostäder (t ex loft-living).
Framför allt bygg billigt, vardagligt och anspråkslöst. Bygg för nya former av boende, och flexibelt så att man har möjlighet att få små och stora lägenheter och kombinera med ateljéer och verksamheter och handel – en salig blandning.

Mångfald, funktionblandning
Vi menar, rent allmänt, att kvartersstaden genom årtusenden har visat sig vara tålig och möjlig att bygga om och förändra när behoven ändrats. Den ger möjlighet till både funktionsblandning och mångfald. Vi håller på kvartersstaden. Men man borde undersöka om inte fler av de gamla industribyggnaderna i nordost, öster om rondellen på St Varvsgatan skulle kunna behållas för att få billiga lokaler. (Där finns dessutom en vacker byggnad i fonden av rondellen). Miljön skulle kännas befriande oplanerad som en kontrast till den övriga rätvinkligheten och kanske befrämja kreativitet. Det finns många goda tankar i Sorgenfriprojektet som skulle kunna tillämpas här. (jfr också det nordvästra hörnet i Gehl/Whites förslag)

Den stora mötesplatsen
Malmö har redan många mycket fina och vackra torg. Hur skall man då se på den centrala platsen i detta förslag i denna hierarki av platser? Behövs den och vad kan den tillföra? Är den för stor? Vilka kan tänkas utnyttja den? Blir den bara en tom gest, ett stort öde torg med rostiga stålskelett? Vi tror att man måste anta utmaningen och genomföra den stora platsen. Den kommer att bli unik i världen. Stor och omgiven av femvåningsbebyggelse på tre sidor, öppen mot den fjärde och med de gamla ståtkonstruktionerna kvar. Så många möjligheter att utnyttjas på, som vi inte vet just nu, men som kommer att visa sig i framtiden. Men den fordrar en mycket genomtänkt planering och en idé om det liv som kan tänkas uppstå där – en stor mötesplats – helst för alla. Den måste marknadsföras ,för att skapa förväntningar och förhoppningar och få folk att känna engagemang för något som de kan bli del av.
Platsen blir en länk mellan Västra Hamnen och City. Den öppnar sig mot hamnbassängen, universitetsholmen, citytunneln och mot centrum. Den kan binda samman ”finboende i Västra Hamnen” , traditionellt cityliv. skejtare, turister, studenter, flanörer.. Den blir ingen konkurrent till Stortorget utan kan bli något helt annat kanske mer bohemisk på något sätt.
Blir det något att visa för omvärlden?
Man kan fråga sig om detta blir ett område, som kan visa på framtiden. Vi tror att det kan bli det. Många kommer att intressera sig för hur man kan omvandla ett gammalt centralt industriområde. Kombinationen av det gamla och det nya. De kommer bl a att intressera sig för den stora mötesplatsen med de häftiga stålkonstruktionerna och alla möjligheter att utnyttja platsen. Ett helt nytt grepp som befrämjar deltagande, kreativitet, överraskningar. Om man kan lyckas att bygga tillräckligt billigt och anspråkslöst och få hit den blandade befolkning, som älskar stadsliv, men kanske inte har så god ekonomi, så är detta mycket intressant.
Vi förutsätter att man satsar på ekologiska lösningar av toppklass. Detta kommer i sig att vara intressant och utvärderas. Bo01.s miljösatsningar är av internationellt intresse och här har man möjlighet att utveckla dem och gå flera steg vidare.

Skönhetsrådet i Malmö 090309
Genom

Jan Hemmel
Susanne Lager
Hans Olsson
Gunnar Ottosson

REMISSVAR ANGÅENDE ”FRAMTIDENS KOLLEKTIVTRAFIK I MALMÖ”

Skönhetsrådet i Malmö tror att spårburen kollektivtrafik kan bli ett positivt och identitetsskapande inslag in Malmös stadsbild. Många undersökningar har visat att spårvagn är det kollektiva transportmedel som stadens människor uppskattar mest. Bussarna, med sin trängsel och skakighet, har aldrig lyckats uppnå samma popularitet utan betraktas mest som ett nödvändigt ont. Vad är det med spårvagnar som är så tilltalande? Den komfortabla och tysta färden, fri från avgaser är givetvis en förklaring. Förvissningen om att man vet vart man är på väg och inte kan avvika från skenorna, det som brukar kallas spårfaktorn, är nog en annan. Kanske lugnar detta den oroliga GPS:en i människans inre? För äldre människor, som minns spårvagnstiden i Malmö, kan kanske tankarna på förnyad spårvagnstrafik ge ett nostalgiskt välbefinnande. Vi minns de upphetsade argumenten för att lägga ner spårvagnstrafiken trots omfattande protester från Malmöborna. De bromsar upp biltrafiken, sades det då. I dag är detta snarast ett argument för spårvagnar. Genom att de snabbare och effektivare än bussar kan förflytta människor mellan ytterområdena och innerstaden så blir de en starkare konkurrent till bilen. I förlägningen skulle då också behovet av parkeringsanläggningar i innerstaden att minska.

Givetvis finns det också svårigheter som måste övervinnas för att en spårvagnssatsning ska bli lyckad. Spårvagnstrafikens införande får inte ske på bekostnad av gatulivet. De aktuella gatorna och stadsrummen behöver vara trygga och attraktiva för vistelse, fotgängartrafik och cykeltrafik. En gata med spårbunden trafik bör planeras så att den upplevs som tryggare än en gata med busstrafik. Längs många av sträckorna som utredningen behandlas kan detta kanske uppnås genom att spårvagnsseten färdas på inhägnad banvall. Men i gaturum av det mer intima slaget – som de i gamla staden, längs Östra Förstadsgatan, längs Regementsgatan genom Slottsstaden och längs Linnégatan i Limhamns centrum – skulle en sådan barriär få mycket negativa konsekvenser för gatulivet. Det är vår uppfattning att trygheten och trafiksäkerheten i dessa gaturum istället måste upprätthållas genom en hastighetsbegränsning. Hållplatsområdena kommer också att bli ett hinder för gatulivet, vilket behöver beaktas både vid beslut om vagnsetens längd och vid dimensionering av hållplatsernas kapacitet.

Det är lätt att inse svårigheterna att i dagens Malmö finna de bästa linjerna med lagom tätt mellan hållplatserna, men att införa spårvagnstrafik är en storartad möjlighet att förnya både logistik och trivsel i staden. Det är en hedervärd inriktning!

MALMÖ SOM VARNANDE EXEMPEL

Den respekterade danska tidningen Weekendavisen recenserade i april en nyutkommen bok om växande integrations- och skolproblem i Köpenhamn. Recensionen avslutas med följande danska läsövning:
”De, der tvivler på, hvor galt det kan gå, vil jeg anbefale at tegne et abonnement på Sydsvenskan fra Malmö i et par måneder og läse om uspecificerede drengebanders nämest daglige overfald på andre elever, frarövning af knallerter og mobildtelefoner, taskeröverier och lärere, der er ved at ogive ävret i skolen.”

Nu följer ännu en dansk läsövning, av en av skönhetsrådets medlemmar:

 

MALMØ SOM HANDELSBY

Udviklingen ved Svågertorp området peger på en ny regional udviklingsmulighed for Malmø. Tidligere udbygninger af store handelscentre i Skåne er sket i Löddeköpinge og Helsingborg. Disse handelscentre har haft hele skåne som opland. Udviklingen ved Svågertorp peger på et nyt handels opland som omfatter både Stor København og Malmø. Etableringen af Fields ved Ørestad på Amager peger i samme retning. Handelsoplandet for Fields omfatter Halland, Skåne, Sjælland, Fyn og den sydlige del af Jylland. Åbningen af Øresundsbroen har ligeledes åbnet for nye handelsmønstre på tværs af Øresund. En række faktorer bidrager til den overraskende kraftige ekspansion af handel ved Svågertorp.
Sverige har væsentlige færre begrænsninger når det gælder etablering af nye handelsområder. I Danmark bestemmer Miljøministeriet suverænt hvor der må bygges og hvor stort det kan blive. Generelt ønske man ikke det samlede handelsareal forøget i Danmark.
I Sverige er det de enkelte kommuner som bestemmer hvor og hvor store handelsbyggerier der må opføres.
Malmø kommune ønsker en øget konkurrence på hele handelsområdet og har derfor aktivt arbejdet for en forøgelse af det samlede handelsareal i Malmø.
De forretningskoncepter som etableres i disse år ved Svågertorp er for øjeblikket ikke mulige i Danmark.

Nærheden til Øresundsbroen og en veludviklet infrastruktur med gode vej- , tåg- og busforbindelser bidrager til udviklingen.
Den stærke danske krone sammenholdt med den hårde konkurrencesituation i Skåne lokker mange danskere over sundet til Svågertorp. En udpræget funktionsopdelt bydel med en stærk ensartet handelsrettet monokultur bliver resultatet.
Svågertorp er bygget op omkring en enkel og klar trafikal struktur som forsyner området med gode forbindelser til motorvejsnettet og den østlige del af Malmø.
Området har ligeledes en egen station med tilhørende buslinie. På trods af disse gode forudsætninger er den trafikale smertegrænse allerede nået. Lørdag formiddage opleves et trafikkaos med lange køer ind og ud af området.
Malmø Kommune har ikke taget højde for de store trafikmænger i området. Succes avler ny succes med de trafikale gener dette medfører. Arkitekturen i området variere med store kvalitetsforskelle. Møbelvarehuset Ilva repræsenterer den moderne handelsarkitektur når den er allerbedst. Ilva burde danne forebilled for nye projekter på Svågertorp. Bygninger bagved Ilva er direkte dårlige og denne type af uinspirerende anonym lagerlokaler burde ikke bygges på Svågertorp. Byggerierne ved Bauhaus og Onn-Off repræsenterer et slags gennemsnit som et let at genkende og rimeligt imødekommende.
Skal kvaliteten på kommende byggerier højnes bør kommunen udarbejde et kvalitetsprogram. Med den succes som følger Svågertorp er der gode forudsætninger for at opretholde og højne kvaliteten fremover.

Mads Rue
Malmø
060327

 

VAD KAN MAN GÖRA ÅT GENOMBROTTET I LIMHAMN?

Genombrottet, förlängningen av Kalkbrottsgatan, genom Gamla Limhamn, är en av de okänsligaste och fulaste offentliga miljöerna i Malmö.

Varför finns det? Varför är det så okänsligt utformat och fult?

Genombrottet är en gata, som byggdes i början av 1990-talet för att genomfartstrafik, speciellt tung trafik och trafik med farligt gods, skulle gå från Inre Ringvägen till färjeläget Limhamn-Dragör och sedan fortsätta till Danmark och vidare mot kontinenten. Det byggdes för att denna trafik skulle kunna nå färjeläget på kortaste sätt. Detta har avgjort gatans sträckning och gatans utformning har bestämts av att den är avsedd för genomfartstrafik, alltså trafik som inte har något mål i Limhamn.

Genombrottet är okänsligt och brutalt därför att det bryter rakt igenom Gamla Limhamn. Detta var förut en gammal fin sammanhållen stadsmiljö från förra sekelskiftet. Genombrottet delar nu stadsdelen i två delar åtskilda av plank.
När Genombrottet byggdes revs många gamla hus och det gamla gatunätet som utgjorde förbindelse och samband från öster mot väster klipptes av.

Genombrottet i Limhamn

Genombrottet är fult och förfular sin omgivning.
Det är något nersänkt och går i ett lågt tråg omgivet av plank på båda sidor. Bakom planken kan man skymta de gamla husen. Utmed den ena sidan går en smal trottoar och bakom ett nätstaket på den andra sidan går ett järnvägspår från en numera nerlagd järnväg. Det är ingen höjdare att gå utmed trottoaren längs planket, och mycket få människor gör det.
Man känner att Genombrottet är en hastigt påkommen trafikteknisk lösning på genomfartstrafiken. Gatan är utformad utan omsorg, utan sammanhang och hänsyn till den omgivande historiska miljön.

Limhamn

Innifrån bebyggelsen är intrycket beklämmande. De flesta smågatorna är avstängda med plank. Därför bryts kontinuiteten i stadsbilden och man saknar sammanhang och genomblickar. Man kommer att tänka på Berlinmuren, som också helt brutalt stängde av gamla gator.

Men behövs då Genombrottet?

Sedan Genombrottet byggdes har trafikbilden förändrats.
Färjeläget Limhamn – Dragör är nerlagt, Yttre Ringvägen och Öresundsbron är byggda. Fjärrtrafik och trafik med farligt gods går direkt över bron till Danmark och kontinenten och behöver inte använda Genombrottet.
Men där går ju faktiskt trafik. Gator drar till sig trafik, det är ett gammalt faktum. De är självgenererande så att säga. Trafiken är den som går från Bunkeflo till City, det vill säga att det fortfarande är genomfartstrafik utan mål i Limhamn. Sedan Genombrottet byggdes har trafiken från Bunkeflo fått en ny möjlighet att nå City via den förlängda Lorensborgsgatan och behöver inte längre använda Genombrottet.

Det är inte bara de trafiktekniska förutsättningarna som har ändrats. Det har också vuxit fram en ökad medvetenhet om den offentliga miljön som helhet, som estetisk upplevelse. Den offentliga miljön skall man kunna vara stolt över och kunna visa upp.
Den nya generationen av trafikplanerare har därför en mycket mer nyanserad inställning till trafik och dess inverkan på miljön än de gamla stenhårda trafikplanerarna. Förut gällde det att trafiken skulle kunna ta sig fram på kortaste och enklaste sätt. Numera tas mycket stor hänsyn till befintlig miljö. Att bryta igenom ett bevarandeområde (Gamla Limhamn är ett bevarandeområde i stadens planer) med en trafikled för genomfartstrafik skulle nu vara otänkbart.

Vad kan man då göra åt Genombrottet?

Mitt förslag är att man tar bort biltrafiken.
Det vill säga att man tar bort genomfartsgatan och låter Gamla Limhamn läka ihop. Det är då viktigt att de små tvärgatorna öppnas igen för genomblickar och att man åter får kontinuitet i stadsbilden. Alla gator behöver inte anslutas till biltrafik, knappast någon tror jag, men de skall vara öppna för gång- och cykeltrafik.

Beträffande järnvägsspåret hade jag från början åsikten att det skulle bevaras för att i framtiden kunna utnyttjas för spårbunden trafik från Malmö C till Bunkeflo och vidare söderut. Jag har nu blivit mer och mer osäker på om detta är en bra lösning. Jag tror inte längre det. Om man vill låta Gamla Limhamn läka ihop till en sammanhängande stadsdel kommer järnvägstrafik t ex spårvagnar var 20:e minut bakom skyddsstängsel genom området att motverka detta.

Om också spåret tas bort så finns det många sätt att utnyttja hela det område som då bildas. Det som ligger närmast till hands är att det blir en långsträckt park med ett promenad- och cykelstråk och där vissa delar eventuellt skulle kunna bebyggas. Kanske kunde man låta sig inspireras av hur området såg ut innan gatan byggdes. Då löpte en ganska vildvuxen mark utmed järnvägen med fläder, hägg, fruktträd, bersåer och gräsytor och där fanns till och med en samlingssal.

 

Hans Olsson 061002

SVÅGERTORP PARK

Svågertorp

Troligen måste man ta bilen till Svågertorp och sedan raskt rusa in i den avsedda köpladan för att inte bli starkt deprimerad av den på samma gång ödsliga och komprimerade miljön som möter ögat. Mads Rue är i sin artikel på vår hemsida ganska välvillig mot Svågertorp. Själv kan jag inte se att det har gjorts minsta ansträngning för att skapa en miljö med ens minimala estetiska värden. Företagen har tillåtits slå upp sina anonyma lagerlokaler i en fyrkant kring en parkeringsplats, det förefaller att vara planeringen.

Två försök har gjorts för att skapa ett historiskt sammanhang kring handelsplatsen. Bakom Bauhaus löper en smal asfalterad väg som plötsligt förvandlas till en kort grusad allé. Där den tar slut brusar biltrafiken fram. Tanken har tydligen varit att ge en påminnelse om ett äldre skånskt landskap.

Svågertorp

Försök två kopplar platsen till ett boende från vikingatiden. Den som kommer med buss och går uppför grässlänten mot parkeringsplats och köplador ser en skelettartad byggnad med förklarande skylt. Det är en rekonstruktion av ett stolpahus från vikingatiden, försett med grillplats och papperskorg. Man blir litet rörd över att arkeologerna har fått utrymme att visa att Svågertorp har en lång historia av mänsklig bebyggelse. Jämförd med dagens skräparkitektur på platsen har vikingahuset en ödslig värdighet. En liten stenlabyrint och ansatser till en park i sluttningen kompletterar tidsmaskinen.

Svågertorp vs Vikingatiden

Att på själva köpområdet – parkeringsplatsen och handelshusen – skapa en miljö som försöker anknyta till platsens historia har ingen hunnit med, eller också har tanken redan från början bedömts som meningslös. Arkeologerna har visat en associationsmöjlighet för planerare. Sen har de, troligen modlöst, lagt spaden.

JAN HEMMEL 061013

 

BEKLAGAR

att man givit den opoetiska gatan som gränsar till Skatteverket och Kronofogdemyndigheten namn efter en av våra största skalder. Hjalmar Gullbergsgatan! Citatet ”Ögon som skåda / av undran …” kan inte hänföras till miljöupplevelsen på gatan utan endast till upplevelsen av skattebeskedet.

Hjalmar Gullbergsgatan

Kronofogdemyndigheten

 

 

SILLABANAN

Sillabanans station väntar oroligt på Limhamns förnyelse.

HIPP APA

När Hippodromteatern blev frikyrkotemplet Elim försvann de vakande teateraporna i entréportalen. De hittades så småningom i en privat trädgård. Nu har de gjutits av och sitter åter på plats.

SLUSSPLAN

2012- Än så länge är det bara grushögar som skymmer utsikten mot kanalen för de oroliga Slussplansborna. Men de är en effektiv påminnelse om vad som skall komma.

IMG_0303

Så här ser Slussplan ut nu, 2013

SILOS I LIMHAMN – ETT IDÉPROJEKT

Designförslag: Hans Olsson och Olov Tyrstrup

När Heidelberg Cement lämnar den gamla cementfabriken vid Övägen i Limhamn har man ett enastående tillfälle att bevara och utveckla vissa delar av detta industriminne, Det gäller speciellt silosen, Limhamns karakteristiska silhuett, som man kan se från hela Limhamn och som är det första man ser från bron. En mäktig skulptur, som inte kan återskapas och ersättas med moderna byggnader.

I vårt projekt har vi gått igenom nästan alla silos och anser att åtta kan bevaras. Sju är lämpliga för bostäder. Höjderna bevaras, fönsteröppningar skärs ut, glasrum hängs utanpå. Dessa blir ”hängande trädgårdar” och används som vardagsrum/uterum som blir en öppen, utåtriktad del i kontrast till de mer ombonade utrymmen i silons inre, som rymmer traditionella bostadsrum. (170-180 lgh).
En lägre och bredare silo föreslås få utställningshall nederst i tre våningars höjd, däröver kontor i fyra våningar och högst upp en glaskupol i två våningar för restaurang/mötesplats. En av fabriksbyggnaderna föreslås bevarad och kompletteras med en lägre tillbyggnad i glas. Detta komplex kan innehålla kontor och lokaler för stadsdelsförvaltning, bibliotek, undervisning, sport, butiker mm.

Silosar och den gamla industribyggnaden med sin tillbyggnad bildar ett torg mot sydväst. En igenfylld hamnficka norr därom grävs ut igen och blir en del av Limhamns norra hamnbassäng.

Designförslag: Hans Olsson och Olov Tyrstrup
Limhamn 071001, Hans Olsson och Olov Tyrstrup, arkitekter SAR/MSA

BILDER

 

IMG_0518

Pegasus

 

IMG_0246

Naturupplevelse vid brofästet

 

IMG_0322

Ordning och reda

MAJ

IMG_0171

utsikt Stadsbiblioteket

APRIL

IMG_0612

FEBRUARI

IMG_0760

EMPORIA

NOVEMBER 2012

IMG_0368

Malmö by Light

 

P1020601

Gud ser dig!

MAJ

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Döden på gatan

November

Foto:Jan Hemmel
Svävande Foto: Jan Hemmel

 

Oktober

Foto:Jan Hemmel
Skönhetsrådet anser att träd och barn är vackra. Här i Slottsparken. Foto: Jan Hemmel

 

September

Gamla begravningsplatsen - Foto:Jan Hemmel
Röda löv Foto: Jan Hemmel


Augusti

Lördagsplan på Malmöfestivalen - Foto: Mimmi Widner
Malmöfestival bland tallarna Foto: Mimmi Widner

 

Juli

Foto:Jan Hemmel
Foto: Jan Hemmel

 

Juni

Cementa i Limhamn - Foto:Jan Hemmel
Cementsilos i Limhamn Foto: Jan Hemmel

 

Maj

Foto:Jan Hemmel
Malmöcykel som fiskats upp ur kanalen Foto: Jan Hemmel

 

April

Magistratsparken - Foto: Mimmi Widner
Foto: Mimmi Widner

 

Mars

Foto: Mimmi Widner
Foto: Mimmi Widner

Foto:Jan Hemmel
Foto: Jan Hemmel

 

Februari

Lärarhögskolan Orkanen - Foto:Jan Hemmel
Foto: Jan Hemmel

Foto:Jan Hemmel
Foto: Jan Hemmel

 

Januari 2012

Foto:Jan Hemmel

PLATSER

GAMLA BEGRAVNINGSPLATSEN
Anders Reisnert

Gamla Begravningsplatsen Foto: Mimmi Widner Gamla Begravningsplatsen Foto: Mimmi Widner Gamla Begravningsplatsen Foto: Mimmi Widner

Mitt i stadens brusande centrum finns en plats för stilla kontemplation och eftertanke.
Bakom Gustav Adolfs torgs busshållplats reser sig ett utsirat staket av svart gjutjärn. Vid sidan om busskuren finns ett par pampiga grindar som leder in till ett stadsområde med lummig grönska. Under de höga, mycket gamla träden vilar kvarlevorna av de människor som en gång skapade det moderna Malmö. Vi befinner oss på ”Gamla Begravningsplatsen”, invigd 1822.

Ursprungligen lades begravningsplatsen ut i sju kvarter, de fyra först som gravplatser för betalande, det femte för de fattiga, det sjätte för hospitalet och det sjunde för självmördare.

Ända fram till 1870 var detta stadens enda begravningsplats, men allteftersom stadens befolkning växte kom också antalet begravningsplatser att utökas. I dag tas inga nya gravställen upp, men de gamla familjegravarna får då och då nya gäster och en minneslund finns centralt placerad på området.

I det stressiga moderna stadslivet utgör ”Gamla Begravningsplatsen” en lugn och rogivande plats som verkligen gör skäl för det tyska ordet – Friedhof.

En promenad bland hädangångna malmöbor, vilande under åldriga träd på en lagom välskött begravningsplats är faktiskt en härlig upplevelse.

Nordmills
Jan Hemmel

Nordmills Nordmills Nordmills Nordmills Nordmills

När jag var på väg in i tonåren brukade min kamrat Lennart och jag cykla från Lund till Malmö för att gå på konstutställningar. En bild gjorde ett förblivande intryck: dansken Vilhelm Lundströms gula jättedam som hängde högst upp i den stora trapphallen i Malmö museum. Det var en cylindrisk dam som fick mig att senare nicka gillande åt Légers period av ”cylindrism” eller ”tubism”.

Varje gång jag ser Nord Mills, den stora kvarnen i Västra hamnen, granne med högskolan och Bo01, får jag ett återfall i cylindrismen. Det är praktfullt med de jättelika silotuberna, vackert och kontinentalt färgsatta av Perry Martin på 1980-talet. Vilhelm Lundströmfärg!

Men det är inte bara cylindrarna som inger vällust. Kvarnen började byggas 1881, och det märkliga är att sammanfogningen av de olika huskropparna från olika tider ger ett så självklart harmoniskt intryck. Behagliga kontorshus från början av 1900-talet hukar tryggt under silotornen, magasinen från mitten av 1900-talet reser sig med rektangulär kraft mot himlen. I en sned sol med drivande moln får tornets eternitbeklädnad en mjuk sammetsaktig karaktär.

Eterniten ska bort, säger min kvarnguide, men sedan ägnar vi en stund åt att berömma herrarna – porträttgalleri finns – som inte har fallit för frestelsen att i effektivitetens namn riva bort historien som byggnaderna berättar.

Inne i kvarnen står stora inneslutna maskiner och mal sitt mjöl på välputsade parkettgolv. Andra maskiner slår med stora flaxande rörelser ut sina säckar och fyller dem. – ”Man måste ha känsla för mjöl”,sägs det allvarligt i testbageriet. I lagren kan det finnas 53.000 ton. Nordens största kvarn.

Cézanne hävdade att naturens former kunde reduceras till tre grundformer: konen, klotet och cylindern. Låt oss – åtminstone medan vi tittar på Nord Mills – lägga till kvadraten och rektangeln. Nog är spelet mellan fönsteröppningarnas täta kvadrater, magasinets branta rektangel och cylindrarnas välvning en vacker kubistisk bild!

Att det går bra för Nord Mills – som hette Malmö Stora Valskvarn när den byggdes – måste vara en lättnad för stadens trötta och bekymrade kulturbyråkrater. Annars skulle de ha haft ännu en spännande fabriksbyggnad att riva eller fylla. Fylla med vad? – Ja, där är i alla fall ett område där stadens kulturidkare kan känna sig litet behövda. Behovet av bingohallar är troligen fyllt.

Fabriker och kyrkor överges, antikvarierna jämrar sig och kulturpolitiker räknar dystert pengar. Men på Nord Mills målar man glatt om sin fasad i milda gula färger och cylindrarna gläder ögat.
JAN HEMMEL

Knut Grane väljer tre favorithus i Malmö:

Posthuset

POSTHUSET

Ferdinand Boberg, en av vårt lands mest betydande arkitekter har ritat Posthuset vid Skeppsbron. En magnifik byggnad av verklig storstadskaraktär och från en tid som med fog blev kallad ”la belle époque”. Som tidig exponent för den begynnande nationalromantiken har byggnaden såväl den arkitektoniska helheten som en rik flora av dekorativa element, en svensk högborg med doft av Bysans. Vad jag också fäst mig vid är de två tornens placering ute vid gavlarna, som tillför byggnaden ett starkt spänningsförhållande mellan husvolymerna. I allt en byggnad som väckte internationell uppmärksamhet på sin tid.

MALMÖ KONSTHALL

Malmö konsthall Foto: Mimmi Widner

Den kände lundaarkitekten Klas Anshelm ritade konsthallen i Lund i slutet av 50-talet. En byggnad med ett enkelt spännande formspråk, som med sina varierade rumsbidlningar skapade utmärkta förutsättningar för konsten. Detsamma gäller även för hans konsthall i Malmö, ca 20 år senare. Där arkitekturen verkligen underordnar sig den konst som skall exponeras, med stor flexibilitet, ett fantastiskt ljus och ett skönt golv att vandra på. Detta i kontrast till många spektakulära konsthallar från senare år, nationella som internationella, där konsten verkar få spela en underordnad roll under arkitekturens bombastiska, själv bespeglande lösningar.

MALMÖ STADSBIBLIOTEK

Malmö stadsbibliotek

Om jag själv skall välja ut något av de objekt som erhållit stadsbyggnadspris under mina 20 år i Stadsbyggnadskommittén blir det Henning Larsens stadsbibiliotek. En byggnad som med sina kraftfulla volymer i saklig postfunktionalism, trots kontrasterande formspråk väl sammanspelar med det gamla biblioteket och övriga framträdande byggnader längs Regementsgatan. Inte minst genom sin välhållna färgton. Och den storslagna glasade fasaden som mot norr ”tar in” parken och skapar en fantasieggande ljus- och rymdkänsla!

TURNING TORSO
Jan Hemmel

Turning Torso  Foto: Jan Hemmel Turning Torso  Foto: Jan Hemmel Turning Torso  Foto: Jan Hemmel Turning Torso  Foto: Jan Hemmel Turning Torso  Foto: Jan Hemmel

Turning Torso – Malmös stolthet för vissa och förargelsens hus för andra – är högt men inte högst. I hela världen pågår en tävling på höjden.

”Freedom Tower” på Ground Zero i New York ska bli 541 meter högt. Måttet är symbolladdat – 541 meter motsvarar 1776 fot och 1776 är året för USA:s grundläggande. I havet utanför Tokyo planerar man att bygga Norman Fosters ”Millennium Tower” som ska bli klart 2009 och rymma 50.000 människor. Höjd 840 meter. Tornet i Taipei är 101 våningar. Och så vidare. Av de 20 högsta byggnaderna i världen har 19 tagits i bruk efter år 2000 och trenden fortsätter.

Varför det har blivit så här har många förklaringar. Den vanligaste är markpriserna och de spelar naturligtvis en roll på Manhattan, men höga hus byggs på många ställen där markpriset inte är avgörande och där det finns gott om plats. Som i Malmö.

Journalisten Bo Jan Hansen i danska ”Weekendavisen” skriver i sitt reportage från en skyskrapeutställning i Dusseldorf att när Malmö nu får det första riktiga höghuset i våra trakter så beror det på att Malmö med Calatravas ”Turning Torso” vill visa att det är i Malmö och inte i Köpenhamn som det viktiga sker. Staden vill visa upp sig.

I New York, berättar han, konkurrerade de klassiska höghusen, Chrysler Building, Empire State Building, inte bara med höjden utan med sina spiror och torn, Lagstiftningen i New York bestämde nämligen i många år att byggnadernas översta 42 meter inte fick användas till något nyttigt, så estetiken fick ett legitimt utrymme.

När pyramiderna i Egypten byggdes kunde man bara bygga så högt som grundplanen. Nu kan man bygga upp till åtta gånger högre än grundplanen, men man arbetar ivrigt med nya teknologier för att komma högre. Halmstrået finns som förebild. Det har förhållandet 1:150. Tanken svindlar.

Hotel Savoy
– Som en exotisk fågel från främmande land
Tyke Tykesson

Hotel Savoy

Hotel Savoy byggdes i samband med Baltiska utställningen för att ta emot prominenta gäster från hela världen. Nåja, större delen av världen iallafall. Som ett utropstecken på bästa läge lät arkitekten Frans Ekelund det nya hotellet få en form som nog av många uppfattades som alltör radikal och främmande för Malmö.

Ekelunds kollega Harald Boklund yttrade sig mycket kritiskt om den nya byggnaden; för en sentida betraktare kan huset nog fortfarande framstå som tämligen modernt. Boklund hade samtidigt utformat broarna kring Järnvägshamnen i vad som närmast är att betrakta som nationalromantisk anda, långt från Savoys kontinentala kosmopolitiska och tvärsäkra gestalt. Hela området kring Malmös entré från hamn och järnvägsstation hade blivit omdanat i samband med utställningen. Hamngatan som närmast varit en liten gränd breddades och nya broar och kajer anlades kring järnvägshamnen.

Att staden skulle få en pampig entré inför den stora utställningen var viktigt. Efter en arkitekttävling fick Ekelund uppdraget att rita Savoy. Hotellet fick yttre gestalt som jag finner närmast fulländad. Den är ytterst välbalanserad i sin asymmetriska uppbyggnad. Arkitekten har låtit olika arkitekturdelar spela kontrapunktiskt mot varandra. Fasaden har geometriskt byggts upp med hjälp av enkla talförhållanden och proportioner enligt gyllene snittet.

Resultatet är raffinerat. Fasaden ger ett abstrakt intryck och muren en känsla av att vara närmast imateriell. Materialval och detaljutformning förstärker denna känsla av abstraktion. Den sofistikerade elegansen understryks av förgyllningar som glänser mot kopparplåten på tornets krön.

Knut Grane Minns
Konstnären Knut Grane berättar om sina teckningar från Malmö på 1950-talet

illustration av Knut Grane

Förlaget Allhems landskapsböcker blev i början av 50- talet ett begrepp inom svensk bokutgivning. – Bildverk i halvfranska band, med ett generöst text- och bildmaterial, med ett utförligt historiskt avsnitt, med målningar, gravyrer och litografier, ofta i faksimil. Och den moderna tiden rikhaltigt illustrerad av fotografen Erik Liljeroth. Ett pionjärarbete i en strävan att dokumentera den svenska hembygden!

Förutom landskapsböckerna utkom fem volymer om svenska städer. Ocxh en av dem var Malmö, som det kom på min lott att utforma. Med bland annat ett halvt dussin teckningar av moderna Malmömiljöer.

Ribersborgshusen, som stolta ”flaggskepp” mot Sundet blev utgångspunkten. Funkisens genombrott på 1930- 40 – talen representerade fortfarande den moderna stadsbilden.

Friluftstadens familjära lågbebyggelse med generösa grönytor och sitt intima torg med diverse butiker (tyvärr ”bortrationaliserat”) stod i kontrast mot Mellanhedens anonyma höghuslameller.

”Kofferthuset” vid Köpenhamnsvägen, Sorgenfriområdet och Slottsstadens Samrealskola med sin dekorativa kermaikutsmyckning stod för 1950-talets förnyelse i en organisk utveckling.

Hur denna sedan fortsatte mot vår disparata tid är en annan historia. Men det var något visst med 50-talet!

KNUT GRANE

 

Stapelbäddsparken
Jan Hemmel

FARTENS TJUSNING

Det är en skejtare på bilden. Han susade  fram över konstnären David Shrigleys eleganta mönster av spretiga och borstiga blomster. Vilken god idé att be David Shrigley – fyrtioett år, engelsman, bosatt i Glasgow – att dekorera en skatepool i Stapelbäddsparken i Västra hamnen!

Men sedan skrapades målningen bort, inför en skejttävling! Kanske av oro för att det skulle flimra för mycket för ögonen på de tävlande? Men det har kommit lugnande besked – Shrigley återkommer snart och gör en ny målning. Mycket snart, hoppas jag.

Den som såg Shrigleys stora utställning i Malmö Konsthall för två år sen minns med glädje humorn, hans finurliga animerade kortfilmer, de vänligt absurda texterna och teckningarna som svängde mellan skönhet och klotter. Nu ska han på nytt bidraga till fartens tjusning i de sekundsnabba och djärva svepen från poolkant till poolkant.
Möt honom, medan vi väntar på den nya målningen, på www.davidshrigley.com.

 

 

STADENS DETALJER

Ängeln

Det står en stilig ängel i cement på S:t Pauli Mellersta Kyrkogård, en ängel som är närmare 4 meter hög från de sandalprydda fötterna till vingspetsarna. Här är det inte frågan om någon blek och genomskinlig kringsvävande skyddsängel som de min mormor föreslog att man skulle lita på. Det här är ärkeängeln Mikael som en gång tronade över ingången till Uppsala Domkyrka men som 1941 plockades ner vid renoveringen av kyrkan. Han glömdes bort, ända tills Skånska cementbolaget plockade fram honom igen vid sitt hundraårsjubileum och skänkte honom till Kyrkogårdsförvaltningen i Malmö. Han pryder sin plats.

Berättelsen om Mikael är dramatisk (han besegrade den upproriske ärkeängeln Lucifer och störtade ner honom från himlen, möjligen är det ett brutet svärd man ser i hans hand) men den är inte så vacker och rörande som berättelsen om hans skapare, skulptören Carl Johan Dyfverman.

Han hade många stora dekorativa uppdrag under andra hälften av 1800-talet men hans märkligaste verk finns inte kvar – under hårda köldgrader i Stockholm modellerade han en snöskulptur som han kallade ”Barmhärtigheten”. Den stod i Kungsträdgården i Stockholm, och det välbärgade borgerskapet betalade för att se den. Intäkterna gick till till stadens fattiga.

Dyfverman fortsatte med snöskulpturer till de behövandes väl, och det är fantastiska, genomarbetade snötablåer. Ni måste se dem! www.cjdyfverman.se. – Tyvärr blev Dyfverman förkyld under det kalla arbetet och dog vid bara 48 års ålder.

R F Berg

Det är en osannolikt driftig man som står i Strandparken och blickar upp mot det Limhamn han en gång formade efter sitt huvud, med cementindustri och järnväg och sjukförsäkring och banklån till arbetarna i hans fabriker och brandkår och kyrka och söndagsskola. ”Limhamnskungen” kallades han, Rudolf Fredrik Berg som styrde Limhamn från 1870-talet och fram till sin död 1907. Vid begravningen i Limhamns kyrka sattes extratåg in från Malmö och tretusen personer deltog. 1940 blev han staty. I år lyckades några snillrika limhamnsbor övertyga staden om att lyfta ner R F Berg från hans högtidligt höga piedestal och ställa ner honom på marken. Plötsligt kom han nära oss.

Där står han nu, med hatten i handen och rocken slängd över armen. Han har hejdat sig i steget och lyfter blicken. Vad uttrycker den? – Mild förnöjsamhet, kanske rentav lycka? Kolla gärna själv, det är en trevlig cykeltur i grönskan.

Det är en bra och levande skulptur som Edvard Trulsson har gjort. Inget pompöst monument över Limhamnskungen utan en människa att möta. Troligen skulle många statyer få nytt liv om de flyttades ner från piedestalerna.

VÄRNET

CAN`T BUY LOVE stod det på skyddsvärnet som låg idylliskt dolt i grönskan på Ribergsborgsstranden. Cyklister och joggare gav det en hastig blick och visste inte att de passerade en 70-årsjubilar.

I juli 1939 började de första värnen i den svenska försvarslinjen – Per Albin linjen – uppföras i Skåne. I augusti hävdade statsministern Per Albin Hansson att ”Sveriges beredskap är god”. Ingen trodde honom, men när andra världskriget var slut, sex år senare, var Sveriges försvar så starkt att det har gått långsamt att montera ner det.
Nu – i början av september – ser jag att staten är i färd med att montera ner även den påminnelse som värnet var. Men visst har värnet på Ribban, nu en grushög, fungerat som en försiktig påminnelse att det kunde ha gått riktigt illa för Sverige.

PLANER OCH TANKAR

Limhamns färjeläge

Limhamns färjeläge är ett förslag av arkitekten Lars Asklund som gärna ritar kontorsbyggnaden och höghuset som du ser på planen. Men, säger Asklund, han är öppen för att andra kan ge form och liv åt byggnaderna emellan. Det finns tankar att man där skulle kunna bygga många mindre hus, ritade av olika arkitekter, som på B01, som i kajbebyggelser i Amsterdam. Det tycker Asklund skulle vara stimulerande och roligt.

Än så länge har hans förslag nått stadens planerare Börje Klingberg och Christer Larsson, där det tills vidare vilar. Det är möjligt att det får ingå i de större planerna för området. Vi ska försöka att rapportera vidare om hur det går med Lars Asklunds förslag för färjeläget, och även om andra arkitekters tankar kring Malmö.

 

Designförslag - Limhamns hamnbassäng

Stadion

Malmö stadion - Foto: Jan Hemmel Malmö stadion - Foto: Jan Hemmel Malmö stadion - Foto: Jan Hemmel

Vi var många som oroade oss för stadions öde. Vi gillar läktarens svepande kurva, konstruktionenns funktionalistiska enkelhet, parkvägen som fylls av vandrande supporters under trädkronorna. Sten Samuelsson har ritat en vacker byggnad. Den smarta lösningen blev att behålla Samuelssons stadion och bygga ett bredvid.

Det blev en salomonisk lösning – stadion fick leva vidare i renoverat skick som friidrottsarena, och MFF fick sitt eget stadion bredvid. Ibland är det utmärkt med kompromisser.

PÅ MALMÖS FASADER – DET GROTESKA OCH DET SKÖNA

Att promenera i städer kan vara en spännande tidsresa, om modernismen inte har gått alltför hårt fram. Malmö har, som de flesta svenska städer, drabbats av oförsvarliga rivningar – hela kvarter har förintats – men det finns förvånansvärt mycket kvar att upptäcka och glädjas åt. Medeltida miljöer samsas med klassicism och funkis och med de palatsliknande husen från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. La Belle Époque! Den tekniska revolutionens tid. Uppfinningarnas, industrialisternas och den sociala kampens tid.

Den tiden går att avläsa på husfasaderna i Malmö där nyrika entreprenörer tävlade om att bygga ståtliga hus med torn och tinnar och med ett överdåd av figurer och ornament som inramade fönster och dörrar och lyfte balkongerna mot himlen. Vapensköldar och klassiska sentenser på husen markerade att borgerskapet betraktade sig som den nya tidens adel.

Det är stor tur för oss att hävdelsen och praktlystnaden till en tid sammanföll med jugendepoken,i en tid som älskade fantasi och överdåd och glatt lånade ur alla tiders mönster och rekvisita. Stuckatörer importerades från Italien, bildhuggare arbetade på högvarv. På många fasader finns porträtt i sten och stuckatur av bankmän och politiker och byggherrar. Där finns fakta att hämta och anekdoter att berätta, liksom om de färgstarka arkitekterna.

Men de flesta av de hundratals figurerna som stirrar sorgset mot oss från fasaderna, eller kråmar sig eller ger oss hotfulla blickar eller försöker väcka våra minnen av antikens skulpturer, de är anonyma. Inte historielösa, för vi vet när de gjordes, husen har sin historia. Men konstnärerna, skulptörerna, hantverkarna är för det mesta namnlösa, och man promenerar gatan fram och tittar på intressanta personliga uttryck, elegant ornamentik eller klumpig schablonmässighet. Med huvudet bakåtlutat och blicken strax ovanför ögonhöjd. Det är en konstvärld som man i allmänhet är ganska omedveten om – det är viktigare att kolla de ansikten man har omkring sig,
i sin egen ögonhöjd.

Det är detta den här boken ska försöka ändra. Det är en bilderbok som läsaren kan komplettera med egna stadspromenader, men man kan också välja att låta bokens bilder och berättelser vittna om en stor anonym skara av konstnärer och hantverkare som har stått till byggherrarnas och allmänhetens tjänst med sin uttrycksvilja och sin dekorativa förmåga, sin lust att smycka. Den berättelsen är giltig inte bara i Malmö utan också i Sverige och Europa under denna fantasifulla och fantastiska tid!

Bokens fotograf är Martine Castoriano och författare är Jan Hemmel

FUNKIS I MALMÖ Arkitektur från 1930-talet i ord och bild

Funkis är, enligt Svensk uppslagsbok, en i samband med Stockholmsutställningen 1930 uppkommen kortform för funktionalism och funktionalistisk.

I ”Funkis i Malmö” ger fotografen Merja Díaz och författaren Tyke Tykesson oss en översikt över funktionalismens utveckling i Malmö. Det är en skildring av hur en stil växer fram – ibland som ett försiktigt kliv ur klassicism och art deco, ibland som ett renlärigt socialt program – och hur stilen sedan glider över i och blandas med andra stilar. Bildmaterialet, de historiska översikterna och detaljanalyserna – boken är på 120 sidor – ger läsaren rika möjlighet att uppleva vad som är levande och spänstig funkis i Malmö.

Boken är utgiven 2005 i ett samarbete mellan Skönhetsrådet i Malmö och förlaget Historiska Media, och producerad med bidrag från Malmö Förskönings-och Planteringsförening och Malmö Kulturhistoriska Förening

Boken finns till försäljning i bokhandeln och på Form Design Center i Malmö och på Malmö Konsthall

JUGENDEPOKEN I MALMÖ ARKITEKTER OCH BYGGNADER 1896 – 1914


”Mer än någon annan period i arkitekturhistorien återspeglar jugendepoken en vilja till frigörelse och kraft. Jugendepoken tar språnget in i det moderna samhället. Bakom
de böljande fasaderna döljer sig nya byggnadsmaterial som järn och betong. I Malmö sammanföll jugend med en intensiv stadsbyggnadsperiod.Staden blomstrade och satsade på en stor industri- och slöjdutställning. Året var 1896 och jugendarkitekturen, som kom att prägla stora delar av Malmö, hade redan börjat sätta sköna spår.”

Så inleds Skönhetsrådets jugendbok som gavs ut 1996 och omfattar 130 sidor med kartor, fotografier av Merja Vásques Díaz, text av kommunantikvarie Henrik Ranby
och research och inventering av arkitekt Petra Norling Kofoed. 120 jugendbyggnader har inenterats och 24 av dem presenteras utförligt i boken. De övriga finns med i
bokens översikt.

Ett litet antal böcker finns fortfarande i lager.

SKYDDA DAVIDSHALLSTORG!

Skydda Davidhallstorg

Skriften (60 sidor) gavs ut 1993 av Skönhetsrådet i Malmö. Den skrevs av journalisten Ulla Hårde i samarbete med arkitekterna Lars Brattberg, Elisabeth Norrby, Thor Heijkensköld och Anna Dehlin-Englund.

Flera av dem som bor och bott vid torget berättar om upplevelser och stämningar. Bland andra berättar formgivaren Signe Persson-Melin om sin barndom i huset som fadern byggde – hon är dotter till den legendariske byggmästaren Erik Sigfrid Persson. Torgets arkitekter presenteras, viktiga namn i Malmö stads historia som August Lindvall, Axel Stenberg, Yngve Herrström och August Ewe.

I förordet skriver Ulla Hårde: ”Davidhallstorg hör inte till stadens pampiga paradplatser. Här ståtar varken rådhus, kyrka eller staty av någon betydelsefull person. Vardagsnära och med en lätt doft från kontinenten bjuder Davidshallstorg på andra upplevelser … Davidshallstorg kunde ha legat i Köpenhamn eller Paris. Torget är en levande stilhistorisk rest från sent 1920-tal, som i dag betcknas som en glansperiod i svensk arkitekturhistoria… Men hoten mot torget är många …”

Grattis Limhamn och Malmö

Hela Hyllie Hållbart! Dialog-pm 2009:2 om Kroksbäck – Holma – Hyllie

REMISSVAR FRÅN SKÖNHETSRÅDET I MALMÖ

BAKGRUND OCH FÖRUTSÄTTNINGAR

Dialog-pm:ets fokus ligger på att inlemma Kroksbäck och Holma i den nya stadsdelen Hyllie, som planeras söder om Annetorpsvägen. Kroksbäck och Holma ligger ensamma, avskilda från varandra och från den övriga staden. De väntar på en för länge sedan planerad utbyggnad söderut som aldrig blev av. Nu har chansen kommit att bryta deras isolering. Svårigheten är bl. a. att man har att göra med mycket storskaliga stadsbyggnadselement, som skall bindas samman, och att de flesta av dessa redan är låsta till läge och utformning. Det är inte lätt att få ihop en trivsam stadsmiljö.

Stora och redan befintliga eller under uppbyggnad varande stadsbyggnadselement är bl. a.:

• Annetorpsvägen, som är nersänkt och har fått en motorvägsliknande utformning
• Hyllie Arena
• Shoppingcentret Emporia
• Citytunneln med spårområde och station samt intilliggande stora parkeringsytor
• Pildammsstråket

Barriärer för Kroksbäck och Holma är Pildammsvägen och Lorensborgsgatan och Kroksbäcksparken som skiljer områdena åt.

HYLLIE – KROKSBÄCK

Att bygga ut Kroksbäck utmed Hyllievångsvägen och in i Kroksbäcksparken är en bra idé och kan få stor betydelse för stadsdelen. Den nya bebyggelsen kan ge en mer allsidig lägenhetsfördelning, få in vissa verksamheter och medvetet gestaltas för att höja områdets status. Man har möjlighet att utforma en omväxlande och mer komplett stadsmiljö, kanske kvartersstad.

Stråket Hyllievångsvägen – Hyllie boulevard

Hyllievångsvägen och Hyllie boulevard blir en ny förbindelse mellan Kroksbäck och Hyllie. Det är viktigt att den utformas så att den blir attraktiv och säker inte bara för bilar utan framför allt för gång- och cykeltrafikanter. Den kan bli till en boulevardliknande stadsgata med bebyggelse och trädrader på båda sidor och med vissa butiker eller verksamheter i bottenvåningarna. För att åstadkomma detta bör Hyllievångsvägen höjas upp till nivå med sin omgivning. Att låta den ligga som nu i ett schakt är en dålig lösning (gör t.ex. tankeexperimentet att Regementsgatan låg 4 meter lägre än sin omgivning, den skulle då vara som en kanal och förstöra sammanhangen i stadsmiljön). Vare sig en upphöjning blir möjlig att genomföra eller ej, bör Hyllievångsvägen ges en tydlig karaktär av stadsgata med tät bebyggelse längs båda sidorna.De föreslagna parköppningarna in mot Kroksbäcksparken föreslås krympas i bredd. I de fall Hyllievångsvägen inte kan höjas till omgivande marknivå, kan parköppningarna med fördel formges som trappgator av stadskaraktär (i likhet med t.ex. de breda trappgator som förekommer flitigt på Malmarna i Stockholm).

Koppling över Annetorpsvägen

Det viktigaste stadsmässiga sambandet i planen är kopplingen mellan Hyllie centrum (och citytunnelstation) och den nya bebyggelsen norr om Annetorpsvägen. Och här hänger det på Hyllie Boulevard, som går från citytunnelstationen och fortsätter i Hyllievångsvägen och vinklar av mot Snödroppsgatan. På vägen skall den passera över en ”motorväg”. Ett utgångsläge som liknar Amiralsgatans passage under Rosengårds centrum, vilket förskräcker.
I detta fall bör ansträngningarna koncentreras på att Hyllie boulevard blir en boulevard från citytunnelstationen över Annetorpsvägen och vidare in i den nya bebyggelsen i norr. D.v.s. med träd och fina trottoarer utmed hela sträckan – också över Annetorpsvägen. Om Annetorpsvägen skall överdäckas måste man undvika en avskräckande baksida mot boulevarden, som den som visas i skissen. Här är kvarteret mot öster för stort – borde delas i tre kvarter för att bryta storskaligheten och skapa kontakter mot öster. Detta är en tekniskt och gestaltningsmässigt spännande och utmanande del. Kanske något för en skicklig och framträdande arkitekt att arbeta vidare med.

Förtätning i Kroksbäck

Kroksbäck får enligt skissen mycket bättre kontakt med Kroksbäcksparken. Man bryter lite av isoleringen och då är det som sagt viktigt att man höjer Hyllievångsvägen. Läge och storlek av de sammanbindande grönytorna är visade schematiskt, och hushöjder i den nya bebyggelsen berörs inte. Skall det kanske ligga höga hus ut mot parken? Kanske kan bebyggelsen utmed Hyllievångsvägen vara mera stadsmässig och med en rimlig skala. Man bör eftersträva både fler små och fler stora lägenheter för att utjämna den dominans av medelstora lägenheter som idag präglar Kroksbäck. Kanske kan man bygga smålägenheter i husen utmed den stadsmässiga Hyllievångsvägen medan husen in mot Kroksbäcksparken i högre utsträckning avsätts för större lägenheter. Hela utformningen av bebyggelsen utmed såväl Hyllievångsvägen samt in i Kroksbäcksparken kan med fördel utvärderas i en arkitekttävling.

PILDAMMSSTRÅKETS FÖRLÄNGNING

Bredden på Pildammsstråkets förlängning mellan den nya bebyggelsen norr om Annetorpsvägen och den nya bebyggelsen i Kroksbäck är alltför stor. Det är viktigt att Kroksbäck får en mycket mer direkt koppling till den nya bebyggelsen för att inte bli alltför avstängt och avskärmat från hela sin omgivning. Citytunnelstationen kommer att vara mycket viktig för Kroksbäck. Många kommer att gå och cykla till stationen och följa Hyllie boulevard. Då är det inte trevligt att passera genom ett grönområde, speciellt inte vid mörker. Vi förstår att Pildammsstråkpassagen är en känslig punkt i det sammanbindande grönstråket och en viktig detalj i Hylliestrukturen. Vi föreslår att passagen blir föremål för fördjupade studier. Kanske kan den krympas i bredd till ca 20 m och ges karaktär av en innerstadspark.

HYLLIE – HOLMA

Hantverkarstråket

Precis som stråket Hyllie boulevard-Hyllievångsvägen kommer att kunna bli ett attraktivt och säkert förbindelsestråk mellan Kroksbäck och Hyllie centrum (Citytunnelstationen), inte minst för gång- och cykeltrafikanter, vore det högst önskvärt att även ett likartat stråk skapas mellan Holma och Hyllie centrum. Det allra enklaste vore om det planerade Hantverkarstråket genom Holma förlängs hela vägen till Hyllie centrum. Som planen ser ut nu slutar det i Snödroppsgatans vinklade förlängning intill Annetorpsvägen. Det har ingen direkt och naturlig förbindelse med Hyllie centrum. Lämpligen kan Hantverkarstråket vinklas åt sydväst söder om Holma och sedan fortsätta över överdäckningen av Annetorpsvägen hela vägen till det nordöstra hörnet av Malmö Arena. Även denna sista del av Hantverkarstråket bör få gårdsgatukaraktär och omges av bebyggelse med såväl bostäder som olika verksamheter.

Utbyggnad i Holma

Det känns naturligt att låta Snödroppsgatan övergå från att vara en bussgata till att bli en stadsgata i ett utbyggt Hyllie. På samma sätt som i Kroksbäck borde gatan här gestaltas för långsam biltrafik med träd och vackra trottoarer, eventuellt med begränsad parkering längs gatans sidor.

När det gäller den nya bebyggelsen mellan Snödroppsgatan och Pildammsvägen kan den, som i Kroksbäcksfallet, tillsammans med Snödroppsgatans förlängning mot Hyllie centrum bidra till att isoleringen och ensidigheten i Holma bryts. Den nya bebyggelsen bör också här få lägenheter som kompletterar den nuvarande ensidiga fördelningen och tillåta butiker och lämpliga lokaler utmed Snödroppsgatan. Frågan är hur man skall kunna få bebyggelsen mellan Snödroppsgatan och Pildammsvägen att bli attraktiv. Den nya bebyggelsen bör planeras förutsättningslöst vad gäller t.ex. hushöjder och byggnadstyper. Kanske kan man genomföra en marknadsundersökning för att ta reda på vem som kan tänkas vilja bo här. Hela områdets planering passar därefter utmärkt för en arkitekttävling, eventuellt en Europan-tävling.

SAMMANFATTNING AV DE VIKTIGASTE SYNPUNKTERNA

• Hyllievångsvägen föreslås höjas till i nivå med omgivningen och utformas tillsammans med Hyllie boulevard till en stadsmässig gata i boulevardstil.

• Hyllie boulevards passage över Annetorpsvägen bör studeras särskilt och tonvikt läggas vid att även här behålla en stadsmässig karaktär och känsla av boulevard. Detta kräver speciellt engagemang och en kreativ insats utöver det vanliga.

• Utmed Hyllievångsvägen och Hyllie boulevard bör bebyggelsen vara tät och av stadsmässig karaktär medan husen i Kroksbäcksparken kan göras mera gles och hög.

• Det bör eftersträvas ett större utbud av såväl smålägenheter som större bostäder.

• Vi föreslår Pildammsstråkets passage över Hyllie boulevard blir föremål för fördjupade studier. Passagen bör krympas i bredd och kanske kan ges karaktären av en innerstadspark för att ej ödelägga det säkra och stadsmässiga förbindelsestråket mellan Kroksbäck och Hyllie centrum.

• Hantverkarstråket genom Holma bör förlängas hela vägen till Hylle centrum.

• Utbyggnaden av Kroksbäck mellan Snödroppsvägen och Pildammsvägen bör utredas förutsättningslöst och kan lämpligen bli föremål för en arkitekttävling.

Malmö 11 april 2010, Hans Olsson och Adam Katzeff

STRÖVTÅG

Jan Hemmels STRÖVTÅG I MALMÖ

Vi antar att Du kommer med tåg till Centralstationen, lyckat renoverad och moderniserad med många tillfällen goda matpauser. Börja din vandring mot Stortorget, förbi Savoy Hotells kraftfullt vackra byggnad. Stanna gärna vid
Margit Jones figurer på Centralstationen i Malmö Margit Jones figurer på Centralstationen i Malmö Margit Jones figurer på Centralstationen i Malmö
Apoteket Lejonet, begrunda dess historia, och gå sedan in i Lejonpassagen och gläds åt fotografen Rosengrens barnbilder – firman fyller 103 år i år. Finns bröderna Nilsson – tvillingar – kvar i fönstret är dagen räddad.

Apoteket Lejonet Lejonpassagen Bröderna Nilsson

Fortsätt till Lilla Torg, ett soligt, myllrande och sorlande vardagsrum i staden där restaurangerna  ligger i en tät krets runt torget. Där ligger också Form Design Centrum, med utställningar och tidningscafé.

Nästa etapp: en sväng in i Kungsparken kanske, därefter vidare till Stadsbiblioteket via Fersens bro som erbjuder en av få attraktiva utsikter över kanalen.
Malmö Stadsbibliotek Malmö Stadsbibliotek Malmö Stadsbibliotek
Stadsbiblioteket. Sätt er i en av stolarna framför den stora glasväggen ut mot parken, lyft blicken och se bibliotekets taklampor bilda en stjärnhimmel över trädkronorna i parken. – Låna eventuellt en bok. Från biblioteket är det ingen lång promenad till Milles staty Pegasus i Slottsparken som sträcker iväg från sin höga smala sockel – Milles briljanta idé för att få höjd och format på sina skulpturer.

Carl Milles "Pegasus" Carl Milles "Pegasus"

Därifrån kan man också studera Kronprinsen som – innan Turning Torso i Västra hamnen byggdes – med sina 26 våningar var Malmös högsta bostadshus. Ingen märklig arkitektur men mycket lyckat klädd i mosaik i fem nyanser blått som gör att huset skiftar med ljusets växlingar.
Kronprinsen Kronprinsen Kronprinsen
Väljer ni att fortsätta genom parken kan ni välja på att – sommartid – bada vid Ribersborgs badstrand, ”Ribban”, eller – året runt – på Kallbadhuset eller fortsätta till Västra hamnen, med ständigt utökande kvarter vid havet som malmöborna snabbt började uppskatta som badplats och fikaställe nedanför miljonlägenheterna. Häftigt byggande pågår. Djuphavsbadet kan livligt rekommenderas.

Försök också få en glimt av NordMills byggnad, en siloanläggning som är ett konglomerat, ett antal huskroppar som har byggts samman under 100 år och visar att slumpen kan vara en lysande arkitekt.

Nordmills

Vi återvänder till innerstaden och två kulturinstitutioner: Malmö Stadsteater som den hette när den invigdes 1944, ett dristigt folkteaterbygge som numera heter Malmö Opera. Foajén är praktfull och repertoaren karaktiseras av en djärv och framgångsrik satsning på modern och samhällsaktuell opera!

Och alldeles bredvid: Malmö Konsthall, ett verk av arkitekten Klas Anshelm som är internationellt beundrat för ljuset, flexibiliteten och ytornas frihet. Gratis entré.

SÅ HÄR SKRIVER ARKITEKTEN SJÄLV OM SIN KONSTHALL:

”En stor betonglåda, öppen mot parken i öster och mot himlens ljus. 75 x 30 meter, med 3,5 meters takhöjd och en 10 meter hög lanternin. Att få hygglig kvalitet på ljuset var det stora problemet. Kravet vi formulerade var: snett infallande överkupolljus. Den branta lanterninen var det ju inga konstigheter med – synkontakt med himlen, ej infall av direkt solljus, dagsljus och konstljus samordnade, ingen form av diffuserande undertak, lätt utbyte av lampor. Byggbarhet och låg kostnad var förstås absolut bestämmande.”

–Klas Anshelm, arkitekt 1979
Malmö konsthall
Apropå folkteater: fortsätt till Möllevångstorget som är en levande och färgstark marknadsplats och en internationell mötesplats. Rosengård – som ofta karakteriseras som ett segregerat problemområde – erbjuder, för den kanske överraskade besökaren, parker, grönområden, friluftsbad, ishall och tennisbanor.
Rooseum
Glöm inte Moderna Museet Malmö, en konsthall i ett före detta elektricitetsverk. Sammankopplat med Moderna Museet i Stockholm, och med tillgång till deras stora och spännande samlingar, men MMM gör också egna intressanta  och uppmärksammade utställningar.

 

Utflykt till Limhamn!
Johanna Högberg
Varför inte ta cykeln från stan om vädret tillåter? Tycker att min egen färdväg från Limhamn, längs med havet, genom Slottsparken in till kontoret på Helmfeltsgatan, är så härlig att jag vill tipsa fler!

Väl i Limhamn finns det trevliga restauranger och kaféer och mycket att se.

Börja med en morgonfika inne i Malmö bland blommorna och odlingslotterna på slottscaféet i Slottsparken. Fortsätt sedan genom parken ner till cykelvägen vid stranden.

Kallbadhuset "kallis" Kallbadhuset "kallis"

Följ stranden, förbi Ribban, en massa lockande badbryggor och de öppna Limhamnsfälten. Sista biten innan du kommer fram till gamla Limhamn, går genom
ett gammalt, stillsamt, slitet på sitt sätt charmigt industriområde.
Malmö Kallbadhus

Om du har stannat och badat på vägen är du säkert hungrig igen. Då smakar det nog bra med en sillburgare på Limhamns fiskrökeri, en anspråkslös utomhusservering i fiskehamnen där du kan få diverse enkla goda fiskrätter.

Limhamn Limhamn Limhamn

Snedda bakom rökeriet mellan hoddorna och över grässlänterna med torkställningar för fiskenät. Gå in på någon av de små gatorna i den gamla delen av Limhamn, strosa mellan lite slitna halvförfallna hus och trädgårdar insprängda bland andra omsorgsfullt renoverade.

Limhamn

I centrum, längs med Linnégatan och Järnvägsgatan finns affärer av olika slag, caféer och restauranger. För att avsluta dagen innan hemfärden vill jag rekommendera Sushi-restaurangen Nama på Limhamns torg. Maten är god och uteserveringen ligger i flödande kvällssol!

Charmen med Limhamn tycker jag just är att det fortfarande finns kvar mycket av det genuina, charmiga och det lite slitna. Samtidigt som det är på gång spännande nybyggnationer överallt. Det är inte genomestetiskt renoverat i varje vrå, snarare faktiskt rätt fult på sina håll, men det är levande!

Limhamn Limhamn

Förhoppningsvis är politikerna och stadsplanerarna tillräckligt kloka för att inte bygga bort Limhamns speciella charm. Jag vet att ambitionen är att t.ex. hoddorna och ängarna nere vid fiskehamnen ska bevaras. Cementsilona står där som jätteskulpturer och minner om storhetstiden för fabriken, dessa vill man också delvis bevara och bygga om till bostäder. Fula tycker många, spännande kontrast till de små små husen i gamla Limhamn tycker jag!

På ön fortsätter man att bygga och vid den gamla färjeterminalen blir det troligtvis också bostäder. I hamnbassängen där i mellan har man planer på något så spännande som hus på pålar och plats för husbåtar vid kajen, med en cykelbro som förbinder. Kalkbrottet kanske blir sjö (!) och Euroc Spa?

Visst är det viktigt att bevara det gamla men samtidigt måste man bejaka det nya. Risken är annars att miljön enbart blir pittoresk och museal. Finns det bara respekt och en hänsyn till traditionerna blir nybyggnationerna ett tillskott i miljön och bidrar till att Limhamn håller sig levande.

I början av 80- talet utgavs en användbar liten skrift om byggnadstraditioner i gamla Limhamn, framtagen av Stadsbyggnadskontoret i samråd med stadsarkitektavd. och Malmö museum, den heter ”Bygga om, bygga till, bygga nytt i gamla Limhamn.”.

Tyvärr är den svår att få tag på annat än på biblioteket då utgåvan är slut! Den skulle kunna vara en bra hjälp för alla ”Limhamnsbor” som har byggplaner , ett enkelt sätt att undvika misstag. Skriften borde uppdateras och tryckas på nytt, ring gärna stadsbyggnadskontoret och hjälp mig uppmana till nytryck!

God tur!
Johanna Tjernström Högberg