Solen strålade när Skönhetsrådets Henrik Johannesson och Göran Rosberg guidade ett 40-tal personer i Friluftsstaden. Ett av Eric Sigfrid Perssons avtryck i Malmö.
Mitt under andra världskriget började planerna på ett radhusområde i på fälten runt Erikslusts gamla gård. Mellan 1942 och 1944 byggdes södra Friluftsstaden med 138 lägenheter i tegel. Fyra år senare stod de 80 radhusen med putsade fasader klara i Norra Friluftsstaden.
I dag är det ett bostadsområde som många slänger längtansfulla blickar mot. Men det var si och så med intresset när de moderna radhusen skulle ut på marknaden 1944.
Många hoppade av kön för att de tyckte husen såg små ut när de var och tittade på byggplatsen. Men när de såg väggarna komma upp ville de ha tillbaka sin plats, men de fick ställa sig sist i kön.
Ulla Hårde skriver i sin bok ”Eric Sigfrid Persson – Skånsk funktionalist byggmästare och uppfinnare” att han trots avhoppen inte ville annonsera ut husen.
”… om de inte kan se skillnad mellan 120 och 50 kvadratmeter så är de inte människor som är så trevliga att vi vill ha dem som hyresgäster.”
– Han hade ett jäkla humör och var ständigt i luven på stadsarkitekten Stoltz, berättar Henrik Johannesson.
Det sägs också att medarbetarna gärna först hörde med hustrun Magnhild på vilket humör chefen var innan de störde honom.
Södra Friluftsstadens community center har förändrats många gånger. Från ursprungets gemensamhetslokaler med bland annat tvättstuga för de boende, bostäder för hemhjälpspersonal till bland annat kyrka och hotell. Nu är det en bank som finns i lokalerna.a
Tornet, en gång den gemensamma värmeanläggningens skorsten, har ett klockspel som spelar en egen melodi som komponerades av kantor Axel Boberg.
Malmö stad ägde marken som Eric Sigfrid Persson ville bygga på. Staden hade först en annan byggmästare i åtanke, Hugo Åberg, och var skeptisk idéerna om ett radhusområde.
Dock fick Eric Sigfrid Persson ett halvt löfte att bygga, villkoret var att de nya bostäderna skulle passa för arbetarklassens ekonomi.
Man kan säga att Eric Sigfrid Persson skapade radhusen genom att bland annat testa med klossar som han placerade på olika sätt. De slutgiltiga ritningarna stod arkitekten Svenivar Ekstrand och hans medarbetare för. De minsta husen blev 77 kvadratmeter och de största 127.
Varje radhus fick en egen insynsskyddad solgård med en allmän gräsmatta framför grönskan. Eftersom radhusen ligger i zick-zack med varannan uteplats i väster och varannan i öster blev gårdarna mer privata.
”Friluftsstaden var för mig ett rent själsligt önskemål. Den var ett slags medicin mot stressen under kriget.”
(ur Ulla Hårdes bok om Eric Sigfrid Persson)
Eric Sigfrid Persson var inte bara byggmästare utan också uppfinnare. I Friluftsstaden installerade han sopnedkast ovanför diskbänken. Soporna, som föll ner i ett inbyggt sopkärl, hämtades sedan för att förvandlas till värme i områdets gemensamma värmecentral.
Hylla för skor i entrén, för böcker i vardagsrummet och porslinsskåp som kunde öppnas från både kök och matrum var några andra finesser som Eric Sigfrid Persson bidrog med.
Eric Sigfrid Persson såg skolgårdarna som radhusens vardagsrum under sommaren. Men han hatade staket och arbetade tillsammans med trädgårdsanläggaren William Nersing som ända fram till1986 höll en vakande hand över områdets grönska. Den fanns där redan när de första invånarna flyttade in 1944 – då kostade ett radhus 26 500 kronor.
Dåtidens förste stadsingenjör Erik Bülow-Hübe, som stod för en funktionalistisk stadsplanering, gjorde en avstickare från sina idéer och planerade området tillsammans med Eric Sigfrid Persson.
”tänkte ni på vilket underlag ni gick på på trottoaren. Eric Sigfrid Persson ville att man skulle ha jorden under fötterna och han var noga med detaljerna. Ölandsstenen här är inget normalt material i offentliga miljöer, sa Henrik Johannesson.
1962 blev huset med plats för butiker, kontor och en restaurang, här låg till exempel KB innan det flyttade till Bergsgatan. Det kallades för Kopparhuset efter den speciella fasad som är en av Eric Sigfrid Perssons uppfinningar.
Text: Lotta Satz
Foto: Mats Olsson