Uppmaningen ’låt oss åka till bokskogen’ kan för en icke Malmöbo upplevas något oprecis; vilken bokskog? Det finns ju hundratals i Skåne. Sant. Men Bokskogen i bestämd form betyder i Malmö den bokskog som finns vid slottet Torup, en och annan mil öster om staden.
På en topografisk karta framträder skogen som Malmös mest stadsnära naturmark (om man undantar den lilla skogsdungen vid Törringelund festplats) och utgör den första trevande gröna ytan i det mer blandade skogslandskapet bortåt Romeleåsen.
Björn Ranelid har en gång beskrivit Malmö som staden som vänder ena kinden mot havet och den andra åt slätten.
Medan havet lockat Malmöborna till avkoppling och fritidsliv, har slätten för stadsbon mer fungerat som en visuell fond och skarp gräns mellan stadsbebyggelse och fullåkerslandskap. Inte särdeles tillgängligt för den som vill bege sig ut i det fria. Inte så märkligt då att bokskogen vid Torup dragit stadens uppmärksamhet till sig. Så har skett både i spontan och mer organiserad form.
Många generationer av malmöitiska skolbarn har i Bokskogen tagit sina första steg med karta och kompass i hand för att finna riktning i ett landskap som har så enormt mycket fler träd än både Pildammsparken och Kungsparken. Skrämmande.

För egen del minns jag hur en sådan upplevelse följdes upp när vi som unga vuxna på 70-talet under en kort period hade ambitionen att kompensera helgernas festande med en portion motion. Vi tog på söndagens förmiddag Nisses gamla Folkavagn ut till Bokskogen, sprang två kilometer och åkte sedan omedelbart tillbaka till staden och pizzeria Napoli.
Vi var knappast pionjärer. Bokskogen har sedan länge varit Malmöbons naturupplevelse per preference, och det finns där en slags rullande symbios mellan industristaden, moderniteten och agrarkapitalismen.

Vid Bokskogen ligger Torups slott med sin park, ladugård och magasin. Slottet byggdes på 1500-talet nära platsen för en medeltida borg och utvecklades under historiens gång till centralpunkten för ett skånskt storgods. Härifrån bedrevs åkerbruk, boskapsskötsel och skogsbruk. Redan under tidigt 1800-tal lockade skogen kring slottet besökare från Malmö. Dåtidens slottsägare upplät mark för detta ändamål och så småningom även för en dansbana. Det hela accelererade i samband med anläggandet av järnvägen mellan Malmö och Genarp på 1890-talet och det stickspår som drogs ner till dansbanan och det framväxande etablissemanget i Bokskogen. Inte minst pingsten blev en högtid då Malmöborna for i tusental till Bokskogen för att festa, dansa och göra
skogsutflykter.
I industri- och arbetarstaden blev den klockade fritiden under industrialismen en alltmer betydelsefull dimension av livet, vilket återspeglades i ett nytt urbanbaserat naturumgänge.

En tur till Bokskogen kunde vara en sådan aktivitet i Malmö, medan naturligtvis närheten till kust och bad var en annan. Båda aktiviteterna återspeglar i sin tur en ny modern syn på kroppen som gärna skulle exponeras för ljus, frisk luft och motion. Under 1920-talet anlades Ribersborgsstranden i Malmö för detta ändamål och utåt Bokskogen och andra platser inrättades campingplatser, vandringsleder och olika former av naturreservat. På 1960-talet tillkom en golfbana vid Torup, och när slottet och marken därikring blev till salu i början av
1970-talet passade Malmö kommun på att köpa in egendomen. I brist på naturmarker inom den egna kommungränsen tillkom då denna exklav som ett kommunalt rekreationslandskap.
Parkeringsplatser, upplysta löpslingor och åtkomst till slottsparken ordnades, medan det gamla magasinet blev friluftsgård med omklädningsrum, hönshuset blev kafé och
statarlängan museum.
Det kommunala engagemanget har hängt i och idag återspeglas upplevelsekulturen i naturcenter och temastigar för barnen, slottsvisningar och botanisk installation. Banvallen till den gamla järnvägen har gjorts om till cykelbana, och fortfarande fylls busslaster med Malmöbarn som får uppleva skogens magi i samlad tropp, rustade med utflyktens rekvisita i form av varm choklad och färgglada allväderskläder. Som i alla bokskogar är vårens grönska
ojämförligt skir och höstens rödgyllene bladverk storslagna. Och vildmarken lurar också i denna Malmös närmsta skog. Det vet vi som utanför promenadstråken oförsiktigt tagit klivet ut i någon försåtligt lövtäckt sumphåla och stått till midjan i lervällingen.
Text och foto: Tomas Germundsson