”Turning Torso och Eiffeltornet, det är väl lite av samma sak”, sa beachvolleystjärnan David Åhman när han och lagkamraten Jonatan Hellvig spelade världstour på Ribban året efter OS-guldet i Paris. Torn som torn. Om de har tillräckligt särpräglad form tenderar de ju att sticka ut i städers skyline, så att vem som helst på nolltid och kilometers håll kan se precis vilken stad det handlar om.Och världsmetropolen Paris nämnd i samma andetag som lilla Malmö – ingen dålig jämförelse. 

Men till att börja med var det mest problem. HSB-basen Johnny Örbäck hade förtrollats av en skulptur, en smal och vriden sak som tycktes skruva sig runt en inre ryggrad. Skulpturen var bara 1,8 meter hög och fanns på en bild från spanske arkitekten Santiago Calatravas kontor. Men Örbäck såg direkt att detta kunde bli ett verkligt hus. Ett som syntes vida omkring och skulle passa perfekt i Västra Hamnen, den gamla industristaden Malmös första bo-manifestation som kunskapstörstande framtidstad. Calatrava ställde upp, men byggprocessen blev tekniskt och konstnärligt sett minst sagt utmanande. Snart skenade kostnaderna, lägenheterna visade sig svåra att sälja, HSB gick med storförlust. 

Nu är läget ett annat. Några månader efter beachvolleystjärnornas kamp i solvarm sand inför fullsatta läktare och med the twisted tower (kärt barn har många namn) som blickfång i bakgrunden firades husets första 20 år. Fortfarande är det 193 meter högt, men inte högst i landet längre. Rekordet har tagits över av Karlatornet i Göteborg som är 54 meter högre. Men högklassig arkitektur är Turning Torso fortfarande. Dessutom en allt påtagligare symbol för hur hela Malmö håller på att höja sig. För sen något år rapporterar forskare att välståndet nu stiger snabbare här än i övriga landet. Så en högst levande ikon, det är det minsta man kan säga om det skruvade huset.

Ingrid Sommar