Att ett bostadsområde i Sverige formges kring en synlig figur, här ett öga, är något mycket ovanligt. Men i Segevång i Malmö möts arkitektur, landskap och namngivning i ett av landets mest sammanhållna motiv: Ögonlocket, Ögonfransen, Ögonbrynet – och den ovala gröningen som fungerar som ”iris”, omgiven av de förskjutna höghusen som lägger sig som ett ögonlock runt parken. Gunnar Lidman formgav planen som fastställdes 1958.

Detta är ett exempel på figurativ landskapsarkitektur eller ikonografisk planform – när hela området blir en läsbar symbol sett från ovan. 
Ett slags skandinaviskt land art, men integrerat i vardagsarkitektur. Ögats vrå skulle öppnas upp mot Segevångsslätten mot naturområdet, men avskiljdes med Ringvägen 1974.

Bakom Segevång stod flera arkitekter och planerare:
Gunnar Lindman (stadsplanen), Sven Grönqvist, Thorsten Roos & Bror Thornberg, Bengt Serwe, Göran Stendahl och svensk-österrikiske trädgårdsmästaren  Walter Kohl.

Tillsammans formade de en miljö där byggnader, park, gångstråk och namnväv skapar en symbolisk helhet – något ytterst sällsynt i svensk bostadsproduktion. Däremot är denna typ av gestaltning betydligt vanligare i andra länder – särskilt i Centraleuropa och Nederländerna där stora bostadsprojekt ofta fått en tydlig figur eller geometri:

– Hundertwasserhaus, Wien – ett organiskt stadsblock där fasaderna formar träd- och vågmotiv.
– Bijlmermeer, Amsterdam – planlagt som ett system av hexagoner, inspirerat av en bikupa.
– Örn Breslau nu Wrocław bildar stadsdelen Sępolno en örn sett från ovan. Ett sällsynt exempel på läsbar arkitektur i landskapet.
– Hufeisensiedlung, Berlin – en hel stadsdel formad som en hästsko, designad av Bruno Taut.

Varför är detta så ovanligt i Sverige?
Svensk efterkrigsplanering styrdes starkt av funktion, standardisering och rationalitet. Symboliska former och motiv ansågs ofta som ”onödigt dekorativa”. Därför är Segevångs ögonmotiv ett unikt inslag – en plats där arkitektur, landskap och namn tillsammans bildar en sammanhållen figur som annars mest förknippas med Centraleuropa, Nederländerna, Frankrike eller Japan.
Segevång är därför mer än ett bostadsområde.
Det är ett ritat öga i landskapet – ett ovanligt svenskt exempel på en tradition som annars hör hemma på den internationella arkitekturscenen.

Som konstnär ur scenografi och arkitektur slås jag av hur lite man samarbetar kring helheten och de figurativa mjuka konceptuella värden, där funktion har fått gå före mycket av planering och formgivning. Här har vi möjlighet att arbeta utifrån konsten på alla plan där både namn, arkitektur, landskapsarkitektur och topografi samverkar. Jag ville träffa trädgårdsmästaren Walter Kohl, som var landskapsarkitekt i detta projekt, men han gick tyvärr bort för cirka ett halv år sedan, 95 år gammal. Hans barnbarn har lovat fråga sina släktingar om de vet något mer kring detta projekt.

Jeanette Wester