Hem >
Platser/hus/parker > Nordmills
Nordmills
Jan Hemmel
När jag var på väg in i tonåren
brukade min kamrat Lennart
och jag cykla från Lund till Malmö för att gå på konstutställningar.
En bild gjorde ett förblivande intryck: dansken Vilhelm Lundströms
gula jättedam som hängde högst upp i den stora trapphallen i Malmö museum.
Det var en cylindrisk dam som fick mig att senare nicka gillande åt Légers
period av "cylindrism" eller "tubism".
Varje gång jag ser Nord Mills, den stora kvarnen
i Västra hamnen, granne med högskolan och Bo01,
får jag ett återfall i cylindrismen. Det är
praktfullt med de jättelika silotuberna, vackert och
kontinentalt färgsatta av Perry Martin på 1980-talet.
Vilhelm Lundströmfärg!
Men det är inte bara cylindrarna som inger vällust.
Kvarnen började byggas 1881, och det märkliga är
att sammanfogningen av de olika huskropparna från
olika tider ger ett så självklart harmoniskt
intryck. Behagliga kontorshus från början av
1900-talet hukar tryggt under silotornen, magasinen från
mitten av 1900-talet reser sig med rektangulär kraft
mot himlen. I en sned sol med drivande moln får tornets
eternitbeklädnad en mjuk sammetsaktig karaktär.
Eterniten ska bort, säger min kvarnguide, men sedan ägnar
vi en stund åt att berömma herrarna - porträttgalleri
finns - som inte har fallit för frestelsen att i effektivitetens
namn riva bort historien som byggnaderna berättar.
Inne i kvarnen står stora inneslutna maskiner och
mal sitt mjöl på välputsade parkettgolv.
Andra maskiner slår med stora flaxande rörelser
ut sina säckar och fyller dem. - "Man måste
ha känsla för mjöl",sägs det allvarligt
i testbageriet. I lagren kan det finnas 53.000 ton. Nordens
största kvarn.
Cézanne hävdade att naturens former kunde
reduceras till tre grundformer: konen, klotet och cylindern.
Låt oss - åtminstone medan vi tittar på Nord
Mills - lägga till kvadraten och rektangeln. Nog är
spelet mellan fönsteröppningarnas täta kvadrater,
magasinets branta rektangel och cylindrarnas välvning
en vacker kubistisk bild!
Att det går bra för Nord Mills - som hette
Malmö Stora Valskvarn när den byggdes - måste
vara en lättnad för stadens trötta och bekymrade
kulturbyråkrater. Annars skulle de ha haft ännu
en spännande fabriksbyggnad att riva eller fylla.
Fylla med vad? - Ja, där är i alla fall ett område
där stadens kulturidkare kan känna sig litet
behövda. Behovet av bingohallar är troligen fyllt.
Fabriker och kyrkor överges, antikvarierna jämrar
sig och kulturpolitiker räknar dystert pengar. Men
på Nord Mills målar man glatt om sin fasad
i milda gula färger och cylindrarna gläder ögat.
JAN HEMMEL
|
