Hem > Aktuellt > Vad kan man göra åt Genombrottet i Limhamn?

Vad kan man göra åt Genombrottet i Limhamn?

Genombrottet, förlängningen av Kalkbrottsgatan, genom Gamla Limhamn, är en av de okänsligaste och fulaste offentliga miljöerna i Malmö.

Varför finns det? Varför är det så okänsligt utformat och fult?

Genombrottet är en gata, som byggdes i början av 1990-talet för att genomfartstrafik, speciellt tung trafik och trafik med farligt gods, skulle gå från Inre Ringvägen till färjeläget Limhamn-Dragör och sedan fortsätta till Danmark och vidare mot kontinenten. Det byggdes för att denna trafik skulle kunna nå färjeläget på kortaste sätt. Detta har avgjort gatans sträckning och gatans utformning har bestämts av att den är avsedd för genomfartstrafik, alltså trafik som inte har något mål i Limhamn.

Genombrottet är okänsligt och brutalt därför att det bryter rakt igenom Gamla Limhamn. Detta var förut en gammal fin sammanhållen stadsmiljö från förra sekelskiftet. Genombrottet delar nu stadsdelen i två delar åtskilda av plank.
När Genombrottet byggdes revs många gamla hus och det gamla gatunätet som utgjorde förbindelse och samband från öster mot väster klipptes av.

Genombrottet är fult och förfular sin omgivning.
Det är något nersänkt och går i ett lågt tråg omgivet av plank på båda sidor. Bakom planken kan man skymta de gamla husen. Utmed den ena sidan går en smal trottoar och bakom ett nätstaket på den andra sidan går ett järnvägspår från en numera nerlagd järnväg. Det är ingen höjdare att gå utmed trottoaren längs planket, och mycket få människor gör det.
Man känner att Genombrottet är en hastigt påkommen trafikteknisk lösning på genomfartstrafiken. Gatan är utformad utan omsorg, utan sammanhang och hänsyn till den omgivande historiska miljön.

Innifrån bebyggelsen är intrycket beklämmande. De flesta smågatorna är avstängda med plank. Därför bryts kontinuiteten i stadsbilden och man saknar sammanhang och genomblickar. Man kommer att tänka på Berlinmuren, som också helt brutalt stängde av gamla gator.

Men behövs då Genombrottet?

Sedan Genombrottet byggdes har trafikbilden förändrats.
Färjeläget Limhamn - Dragör är nerlagt, Yttre Ringvägen och Öresundsbron är byggda. Fjärrtrafik och trafik med farligt gods går direkt över bron till Danmark och kontinenten och behöver inte använda Genombrottet.
Men där går ju faktiskt trafik. Gator drar till sig trafik, det är ett gammalt faktum. De är självgenererande så att säga. Trafiken är den som går från Bunkeflo till City, det vill säga att det fortfarande är genomfartstrafik utan mål i Limhamn. Sedan Genombrottet byggdes har trafiken från Bunkeflo fått en ny möjlighet att nå City via den förlängda Lorensborgsgatan och behöver inte längre använda Genombrottet.

Det är inte bara de trafiktekniska förutsättningarna som har ändrats. Det har också vuxit fram en ökad medvetenhet om den offentliga miljön som helhet, som estetisk upplevelse. Den offentliga miljön skall man kunna vara stolt över och kunna visa upp.
Den nya generationen av trafikplanerare har därför en mycket mer nyanserad inställning till trafik och dess inverkan på miljön än de gamla stenhårda trafikplanerarna. Förut gällde det att trafiken skulle kunna ta sig fram på kortaste och enklaste sätt. Numera tas mycket stor hänsyn till befintlig miljö. Att bryta igenom ett bevarandeområde (Gamla Limhamn är ett bevarandeområde i stadens planer) med en trafikled för genomfartstrafik skulle nu vara otänkbart.

Vad kan man då göra åt Genombrottet?

Mitt förslag är att man tar bort biltrafiken.
Det vill säga att man tar bort genomfartsgatan och låter Gamla Limhamn läka ihop. Det är då viktigt att de små tvärgatorna öppnas igen för genomblickar och att man åter får kontinuitet i stadsbilden. Alla gator behöver inte anslutas till biltrafik, knappast någon tror jag, men de skall vara öppna för gång- och cykeltrafik.

Beträffande järnvägsspåret hade jag från början åsikten att det skulle bevaras för att i framtiden kunna utnyttjas för spårbunden trafik från Malmö C till Bunkeflo och vidare söderut. Jag har nu blivit mer och mer osäker på om detta är en bra lösning. Jag tror inte längre det. Om man vill låta Gamla Limhamn läka ihop till en sammanhängande stadsdel kommer järnvägstrafik t ex spårvagnar var 20:e minut bakom skyddsstängsel genom området att motverka detta.

Om också spåret tas bort så finns det många sätt att utnyttja hela det område som då bildas. Det som ligger närmast till hands är att det blir en långsträckt park med ett promenad- och cykelstråk och där vissa delar eventuellt skulle kunna bebyggas. Kanske kunde man låta sig inspireras av hur området såg ut innan gatan byggdes. Då löpte en ganska vildvuxen mark utmed järnvägen med fläder, hägg, fruktträd, bersåer och gräsytor och där fanns till och med en samlingssal.

Hans Olsson 061002