Hem > Aktuellt > Kulturhus

Kulturhus

Skönhetsrådet beklagar ödet för det här lilla rara huset i hörnet av Stora Trädgårdsgatan och Lilla Kvarngatan i Malmö. Huset är från 1860-talet. Nu är det tyvärr dödsdömt, efter en lång tid av förfall.

Biträdande stadsantikvarien Anders Reisnert säger att han har kämpat i fyra år för att kulturhuset ska kunna bevaras, men nu är det i så dåligt skick att det inte är lönt att reparera längre. Troligen upphävs rivningsförbudet genom en planändring som dock kräver att huset återuppbyggs till i stort sett samma utseende som det ursprungligen hade.

Inför det kravet är åsikterna delade i Skönhetsrådet. Först byggnadsantikvarien Adam Katzeff:

Bevarande, pastisch eller anpassat nybygge?

I oktober 1869 lät August Nordgren brandförsäkra sitt nybyggda tvåvåningshus i hörnet av Stora Trädgårdsgatan och Lilla Kvarngatan. Av brandförsäkringen framgår bl.a. att huset var uppfört av bränd sten (tegel) på en grund av gråsten, bränd sten och gjutglas! I huset fanns fyra lägenheter om vardera två rum, kammare och kök. August Nordgren var säkert stolt över sitt nybygge som utgjorde ett av många liknande arbetarhus på Gamla Öster. Idag finns huset kvar som en solitär i en miljö som för övrigt präglas av storskaliga flerbostadshus från efterkrigstiden. På 1960-talet förändrades huset en del genom att tegelfasaderna putsades över och nya panoramafönster sattes in. Trots detta återstår mycket av husets ålderdomliga uttryck, inte minst taket med sina tegelpannor i skiftande färg.

Enligt media har huset i dagarna fått sin dödsdom och det smärtar att det sista av Östers hus av detta slag riskerar att försvinna. Rivningshotet är ett resultat av ett långt gånget förfall. Orsakerna härtill är främst bristande underhåll, men också en sent åtgärdad vattenläcka i Lilla Kvarngatan häromåret som medförde att husets ena gavel underminerades. När nu inget tycks kunna rädda det lilla huset bör man ställa sig frågan vad som skall komma i dess ställe. Vissa vill se en replik av det gamla huset, men är en pastisch verkligen den bästa lösningen?

En replik är och förblir en replik, i varje fall så länge som man inte plockar ner det gamla huset sten för sten och återuppför det med återanvändning av alla de gamla byggnadsdelarna. Så blir det dock nästan aldrig och trots att man ibland bemödar sig om att ta tillvara gamla byggnadsdelar blir resultatet inte sällan att de till slut hamnar på tippen (se t.ex. Butterickshörnan). Med erfarenheter av detta slag i backspegeln förespråkar de flesta antikvarier idag (inklusive undertecknad) att antingen bevara eller bygga helt nytt. Att bygga nytt behöver inte betyda en låda av glas och stål, utan man kan anpassa med former och material och ändock ge huset ett modernt uttryck. På Agnesgatan på Gamla Väster bebyggdes en sedan många år avriven tomt med ett anpassat nybygge häromåret. Till form och material är det väl inpassat bland sina 1800-talsgrannar, medan detaljer som entrén, burspråket och fönsterna är omisskännligt moderna.

Så vad skall hända på Öster. Går det lilla huset kanske trots allt att bevara trots "experternas" dödsdom? Och om det rivs vad kommer istället? Innerst inne håller jag tummarna för det lilla huset, men om det inte går att bevara så ser jag helst att det ersätts med ett nybygge som i volym och material är anpassat till omgivningen, men med ett modernt uttryck för övrigt. Man skulle kunna tänka sig ett två- eller trevåningshus med fasader och tak av tegel (kanske i stil med skissen i kolumnen uppe till höger).

Adam Katzeff
Bebyggelseantikvarie

Sedan en mera oansvarg flanör, Jan Hemmel:

Jag förstår tanken på att autenticitet är viktig, men i den dagliga mängden av kompromisser tycker jag att pastischen kan vara berättigad. För alla dem som vandrar förbi huset och i rörelsen får en glimt av historia och en känsla av kontinuitet. Och skulle en modern arkitekt acceptera formatet, lilleputtformatet, som är en påminnelse om anspråkslöshet och dåtidens compact living? Jag bodde i många år på Mjölnaregatan, där västra sidan av det hundraåriga kvarteret är omsorgsfullt renoverad under uppsikt av stadsantikvarien. Östra sidan fick till stora delar förfalla. Man (staden) reparerade inte ens trasiga tak utan lät väder och vind härja bland de vackert proportionerade husen. Så revs de, och vi trodde inte på löftena om att de skulle byggas upp igen. Men så blev det, det vill säga fasaderna återskapades, bara fasaderna. Kvar blev ett gaturum med en allé av ekar i mitten och med en - för de flesta - obruten känsla av en bevarad tid. Jag tror att gaturmmets karaktär är ett ofta försummat värde, som kan vara värt en kompromiss med den historiska sanningen och kravet på modernitet. Eller?

Mjölnaregatan, östra sidan, pastisch

f.d. kulturhus

Så här blev det. Bilderna tagna 25 maj 2007.