månadsarkiv: maj 2013

Välkommen till Skönhetsrådet i Malmö!

Skönhetsrådet i Malmö finns till förfogande för de beslutsfattare som eventuellt vill ha en åsikt från någon annan än de närmaste medarbetarna.

Det finns stora riskprojekt på gång som Skönhetsrådet grubblar på, med viljan att inte bara vara en röst för bevarande utan en röst att lyssna på för det kommande. Det är en våldsam fart på Malmös utvecklingsplaner, vi skall försöka att hänga med.

Ett sätt att både nå ut till Malmöborna och att ta emot åsikter och förslag är naturligtvis en hemsida. Det Du nu läser är vårt försök att berätta om Malmö. Skönhetsrådets medlemmar är ofta ute på stan och fotograferar och ritar för att kunna berätta om Malmös vackraste och mest spännande platser. Och de som kan bli det!

ARKIV

it-bubbla för malmös unga

En bild från ett påhittigt Malmö – en plastbubbla för spelsugen ungdom på Gustav Adolfs torg torsdagen 30 oktober 2008. Högsta åldersgräns för att komma in 23 år, utom för de fem muskulösa vakterna i gula västar.

 

entré

Malmös entré ger anledning till funderingar. Kanske kan den i fördigt skick ge oss samma glada överraskning som Högskolan. Den gick medan den byggdes under namnet Hulken. Det är nu glömt. Vi avvaktar Malmös entré med stor nyfikenhet.

Nu, 2013, har nyfikenheten tyvärr slocknat. det blev inte så bra. Den glada nyheten är möjligen att Caroli City, detta fula och ganska muggiga köpcentrum, har undergått en omvandling som har lett till ett luftigt, estetiskt tilltalande och elegant ställe. Någon måste ha lyckats engagera en arkitekt med fritt sinne och god smak. vi ska försöka klara ut hur detta har gått till. Renoveringen ska var klar i höst.

 

höst

höst

 

Även baksidan behöver ljus

Två bilder tagna i Malmö en kulen novemberkväll 2007. Bilderna föreställer butiksvåningarna i två grannhus på Davidshallsgatan intill Triangeln, det högra det s.k. Idoffhuset. Fram tills för ett tag sedan var båda butiksvåningarna lika tillslutna med lagerlokaler och ingen skyltning mot Davidshallsgatan. Den vänstra byggnadens butiksvåning, som inrymmer en större modebutik byggdes dock om och de tidigare lagerlokalerna omdisponerades till butikslokaler. Därmed kunde de ditintills förtäckta skyltfönsterna mot Davidshallsgatan öppnas upp och skänka gatan lite ljus och trivsel kvällstid.

Davidhallsgatan

I grannhuset möts man fortfarande av förtäckta skyltfönster. Innanför gömmer sig lagerlokalerna till en kläd- respektive skoaffär. Även om de självklart behöver lagerlokaler frågar man sig varför de åtminstone inte kan göra upplysta skyltfönster mot Davidshallsgatan. Det hade skänkt gatan ytterligare ljus och trivsel.

Adam Katzeff 071112

Vad händer med det sista Spånehuset?

Redan i början av 1800-talet fanns en liten samling hus intill landsvägen mellan Malmö och Västra Skrävlinge by. Husen kallades Spånehusen, troligen p.g.a. att taken var täckta med spån. Snart är det kanske bara den forna landsvägens namn, Spånehusvägen, som minner om dessa hus. Idag återstår bara ett av Spånehusen, beläget i hörnet av Spånehusvägen och Båstadsgatan. Det uppfördes 1879 av åkerbrukaren Mårten Pehrsson och rymde från början fyra mindre arbetarbostäder.

På sistone har huset stått tomt och man börjar fråga sig vad som kommer hända med det. Trots en del gjorda förändringar återstår mycket av husets ursprung; de tidstypiskt sexdelade fönsterna och de två entrédörrarna mot gatan som minner om att huset från början var bostad åt flera familjer. Skall huset gå samma öde till mötes som de allra flesta landsvägshus runt om i Malmö, d.v.s. rivas och ersättas av ett stort modernt hus, eller kan det räddas till eftervärlden?

För några år sedan var ett av Malmös få andra bevarade landsvägshus lika förfallet, men det renoverades på ett föredömligt vis och är idag prydnad vid Lundavägen. Kan man hoppas att någon tar sig an och renoverar det sista Spånehuset på ett lika föredömligt vis?

Adam Katzeff 071024

 

Aktuellt meddelande från Skönhetsrådet

Vi har hamnat på efterkälken. Vi hinner inte med i stadsplanerarnas och byggbolagens tempo.

Överallt i Malmö grävs det och byggs det. Detta är till glädje för alla småpojkar i Malmö som inte kan få nog av grävskopors, lyftkranars och stora kranbilars tjusning. Även Skönhetsrådets medlemmar är stimulerade av den häftiga aktiviteten, men vi måste sätta bättre fart på vår bevakning.

Vi minns åren av stagnation och ödsliga rivningstomter. Det är bättre nu.

Samtidigt verkar det som om stadens gamla älskade institutioner rasar samman i knirkande och gnisslande protest mot att ingen har brytt sig om att ta vara på dem. Förfall och ruttenhet. Fritidsnämnden bemöts med fientlighet. Ett rykte säger att fritidspolitikerna är med i nämnden bara för att få gå gratis på fotboll.

Att rädda Ribersborgs och Sibbarps kallbadhus och Aq-va-qul kommer naturligtvis att kosta pengar. Återigen kan de som har hoppats på ett i decennier utlovat konstmuseum förmodligen inställa sig på ny lång väntan.

Allt är inte jubel. Vi återkommer med detaljer.

 

Riktlinjer för fönster

Nyligen presenterade Stadsbyggnadskontoret i Malmö en liten skrift, ”Riktlinjer för fönster”, i vilken lämnas goda råd kring hur man bör gå tillväga ”…när något behöver göras” med fönster. Skriften tar upp många olika aspekter av fönster, såväl tekniska och estetiska som kulturhistoriska samt redogör för Malmö stadsbyggnadskontors syn på fönsterfrågor.
Huvudinriktningen är att fönster skall bevaras och att alla sorters fönster har ett värde då de berättar om den tid de tillkom i, en synpunkt som delas av Skönhetsrådet.

Genom att skriften är antagen av Stadsbyggnadsnämnden har den även politisk tyngd, något vi hoppas får en reell genomslagskraft i den dagliga bygglovshanteringen i Malmö stad. Genom hänvisningar till Plan- och bygglagen (PBL) ges skriften även en lagmässig tyngd och visar på den vikt som PBL ger åt det kulturhistoriska perspektivet. Förhoppningsvis får skriften det genomslag och tyngd den förtjänar; dels genom att vara en tungt argument för att inte tillåta förvanskning och dels genom att medverka till att frågan får genomslagskraft i kommande detaljplaner. Att arbeta med estetiska och kulturmiljöfrågor kräver nämligen såväl bra juridiskt skydd som en god förvaltning i bygglovsprocessen, något som både de nationella och regionala miljömålen understryker.

Skriftens upplägg är ambitiöst och pedagogiskt och vi ser gärna att Malmö stad fortsätter med att ge råd och dra upp riktlinjer för andra byggnadsdelar som t. ex. portar, balkonger, tak- och fasadmaterial. De kulturhistoriska aspekterna i PBL gäller inte bara för fönster, utan generellt för bebyggelse.

Suzanne Pluntke och Adam Katzeff

 

Malmö – Prosa eller Poesi

Det är inte länge sedan malmöborna blev överösta med blankpolerad och svulstig konsultprosa i samband med Turning Torsos invigning och den märkliga segeltävlingen där man inte kunde se båtarna när de seglade annat än på en bildskärm. Syftet med texterna var att framställa Malmö som ett lockande Eldorado för Näringslivet. Havet betraktades som ett praktiskt placerat investeringsargument. Men

”denna stad som helst vill tala prosa
är älskad högt av vårens näktergal”

skrev Hjalmar Gullberg om Malmö 1944. Citatet finns i Bengt Holmströms spirituella ”Malmövandringar i författarspår”. Den tidigare stadsbibliotekarien och kulturpolitikern Holmström har kallat fram en svärm av litterära vittnesbörd om livet i Malmö, ända från den danska tiden – kyrkoherde Aqvilonius hävdar på 1600- talet i en av 140 verser att Malmö har ”allt det goda, en ort kan med rätta begära och åtrå” – till dagens författare. Göran Palm undrar ”Hur gjorde Förstadsgatans Hjalmar Gullberg / när slamret från Mazetti, Kockumsdånet / och gatubruset överröstade den fåglalåt han ville höra?”

Kända malmöförfattare som Jacques Werup, Fredrik Ekelund och Mary Andersson ger många uttryck för svidande förakt och motvillig tillgivenhet för hemstaden, där de rör sig mellan hamn och parker och fotbollsplaner och barndomens gator. Björn Ranelid skriver förälskat om nygbyggarsamhället Ellstorp, där han växte upp. Bo Widerberg känner trivseln som en elektrisk stöt när han cyklar runt i de gamla, då ännu inte rivna kvarteren Magnus Smek och Jerusalem vid Östergatan.

Bengt Holmström har skapat en klar och tydlig ram för dem och deras kollegor genom en geografisk disposition: hamnen, torgen, parkerna (varje malmöbo disponerar 46 kvadratmeter parkmark) och överallt vimlar det av fler tankar och formuleringar än man trodde att Malmö kunde prestera. Och författare som René Vásques Diaz vittnar om ett vidare perspektiv: ”Jag skriver i en stad som belägras / av sin egen oskuld. ….Inte en enda granat stör lugnet / på Gustav Adolfs torg. Nej / här finns inga mödrar / med ett bårhus i blicken.”

1700-talspekoralisten Haqvin Bager finns med, men varför inte AU Isberg, den outtröttlige diktaren som Bengt Holmström själv en gång förde in i mitt liv?

Bengt Liljenberg har kompletterat författarspåren med ett rikt bildmaterial, ett promenadförslag och historiska Malmöfakta. Några är häpnadsväckande: i Allmänna sjukhusets sjukjournal från 1890 kan man läsa att Gustav Fröding, på genomresa och tillfälligt intagen för alkoholproblem, fick injektioner med stryknin!

JAN HEMMEL