Kategoriarkiv: Stadens detaljer

Verken på Lernacken återställda – 1500 glasbitar har ersatts

Efter fem års arbete är den världskände konstnären Olafur Eliassons tvådelade verk på Lernacken återställda. Nu är frågan om de ska flyttas för att väder och vandalism inte ska förstöra det igen.

Väder och vandalism gick hårt åt ”The movement meter for Lernacken”. Nu är verket återställt efter fem års arbete, Foto: Ingrid Sommar


Tänk att Malmö har det här verket, ”The movement meter for Lernacken,” av
internationellt hyllade konstnären Olafur Eliasson. Dansk-islänning till börd och
bosättning, med stor studio i Berlin.
2003 fick han ett spektakulärt genombrott i London, när Tate Modern visade ”The weather projec”t. En jättelik till synes glödande sol som lockade fler än två miljoner besökare. Men redan tre år tidigare hade verket på Lernacken kommit till, ett av konstnärens tidiga offentliga arbeten. Och det står där fortfarande, just nu i nyrenoverat skick.
Verket hade förfallit och utsatts för vandalisering, Men också väder
och vind hade satt förödande spår. ”The movement meter for Lernacken” består
egentligen av två delar, framför allt var den lägre ”paviljongen” svårast skadad.
Shoshana Iten, som skött fastighets- och gatukontorets löpande kontakter med
konstnärens studio i Berlin, förklarar:

Nästan 1500 glasbitar behövde ersättas. Foto: Ingrid Sommar
Så här såg paviljongen ut 2021 när Skönhetsrådet i Malmö uppmärksammade förfallet


– Paviljongen består av böjda stålramar med färgat glas, tillsammans bildar de en
cirkel, säger hon. Nästan allt glas var förstört, så arbetet handlade mycket om att få tillverkat nya bitar. Närmare 1500 glasbitar i olika färger behövde ersättas.
Verkets andra del, det 12,5 meter höga ”tornet” som även det är en stålkonstruktion, hade lindrigare skador. Bland annat måste belysningen högst upp bytas.
Arbetet med att återställa konstverket har pågått sen 2019. Skönhetsrådet
uppmärksammades på förödelsen 2021, skrev till Malmö stad och fick beskedet att
en upprustning i dialog med konstnären pågick.
Inte minst proceduren att tillverka nytt glas har tagit tid, inklusive att upphandla och välja leverantör. För ståldelar som behövt repareras har Shoshana Iten och konstnärens team i Berlin haft tillgång till
Malmö stads egen smedja.

”Tornet” i Olafur Eliassons tvådelade verk på Lernacken har bland annat fått ny belysning upptill. Foto: Jorchr


Att Malmö alls fick det här Eliasson-verket beror på Bron. Två företag som deltagit
i brobygget kom med en donation som möjliggjorde uppförandet av ett konstverk på den då välbesökta Lernacken.
I flera år hade besökarna trängts här för att kolla hur bro bygget framskred. Byggnaden Luftkastellet hade uppförts för att serva dem med kafé, utställningar och information. Och en konstnärlig markering av den unika platsen framstod som naturlig och önskvärd.
Åtta konstnärer och landskapsarkitekter bjöds in till en tävling i Statens Konstråds och Malmö stads regi, där juryn slutligen utsåg Olafur Eliassons förslag till vinnare.
– Det var ett fantastiskt stimulerande samarbete, minns Gunnar Ericson, då Malmös stadsträdgårdsmästare,och även ansvarig för stadens offentlig konst.
– Eliasson var oerhört påläst, hans verk tar helt fasta på platsen, fortsätter han. Ofta har han ju arbetat med ljus, så även här.
”Tornet” och ”paviljongen” representerar två skilda sätt att skicka ljus, som solkatter ut i landskapet och över vattnet till danska sidan. Både den säregna naturen och den mänskliga civilisationens ingrepp vävs in i verket.
Men förutsättningarna för ”The movement meter for Lernacken” har förändrats sedan invigningen 2000.
Efter att Bron öppnade är platsen mer övergiven. Landskapet kring Eliassons ”paviljong” kan liknas vid en urban stäpp, trots att läget bara är några trappsteg upp från det
forna Luftkastellet, nu sporadiskt använt för tillfälliga event.
Men utsikten mot Köpenhamn är fortsatt överdådig och bakom trädtopparna i motsatt synfält skymtar ”tornet”. Det är bara några hundra meter dit, men verkets andra del står på
andra sidan E22 och kan inte nås fågelvägen. I bakgrunden ligger motorvägsbullret som en ständig ljudmatta, en påminnelse om att naturen spelar med i ett jättelikt trafiksystem.
För Malmö återstår nu frågan om hur ”The movement meter for Lernacken” bäst ska skyddas framöver. Många förvaltningar deltar i stadens diskussion.
Bland förslagen nämner Sofie Hellryd, utvecklingssamordnare inom fastighets- och
gatukontoret, att verket flyttas till en helt annan plats, att tillsynen på Lernacken
ökas och att aktiviteter skapas som gör platsen mer befolkad.
Även i media har frågan återkommande lyfts hur den här speciella platsen kan få liv igen. Kanske en skulpturpark, ett hotell, ett spa?
– Men det är inte så viktigt att ha bråttom här, Viktigast är att vänta ut den rätta idén om fortsättningen,
även om det skulle ta några år, säger Gunnar Ericson, numera
medlem i Skönhetsrådet i Malmö.
Att beskriva Lernacken som öde är heller inte helt rätt. En sorts spontant folkliv
pågår. P-platsen utanför Luftkastellet är ofta full med bilar. Piren vid brofästet älskas av alla sorters fritidsfiskare. Äventyrliga cyklister gillar den vilda terrängen i vad som från bilistens perspektiv på E22 mellan betalstationen och Bron kan verka som ett ingenmansland.
Det går fint att röra sig här till fots och på cykel och faktiskt finns det en
väg som förbinder Olafur Eliassons ”paviljong” med verkets ”torn”. En sträcka på
någon knapp kilometer längs havet under bron. Lantligt idyllisk trots närheten till den storskaliga trafikmiljön.

Text: Ingrid Sommar



Ann-Sofi Högborg beskriver temalekplatsernas framväxt

Skönhetsrådet känner en stor glädje i att överlämna vårt pris i år till Malmö kommun för stadens fina arbete med temalekplatser. Vi är väldigt glada att se en kommun jobba långsiktligt, konstruktivt och strategiskt för att ge goda förutsättningar för barns lek. Barnen har tagits på allvar, liksom den betydelse som leken har för barns utveckling. Grunden för vårt framtida samhälle ligger i de villkor vi ger barnen, de blir vuxna om sisådär tio tjugo år, och ska verka i vårt samhälle, det är inte så långt fram som man kanske spontant tänker.

Öresundslekplatsen

Vi gläds i vårt pris även med temalekplatsernas gestaltande landskaparkitekter och deras samarbetspartners av olika slag. De har haft väldigt roligt på jobbet, en så meningsfull uppgift och och att ges tillfälle använda sin kreativitet fullt ut tillsammans med sin kunskap om barn och barns behov. Upphovspersonerna och deras kontor framgår av listan som hänger där, de har tillskapat fantastiska platser och vi ger dem alla vår stora eloge!

LEKPLATSPROGRAMMET
I mitten av 90-talet lät Malmö kommun ta fram ett lekplatsprogram, det innehåller en policydel och en åtgärdsdel. Policydelen anger hur en lekplats bör fungera, vad den ska innehålla och var den bör placeras. Åtgärdsdelen anger löpande åtgärder för att uppnå det policyn anger.

Sollekplatsen

Syftet var att ge Malmös barn en rik lek- och uppväxtmijö.

Detta var ett stort arbete. Det startade med att Malmös samtliga över 200 lekplatser fotograferades och inventerades noga med avseende på skick, lekbarhet, trygghet, vistelsemöjlighet för vuxna, storlek och läge.

Utifrån dessa resultat och flera andra faktorer som t ex hur lekplatserna användes, hur befolkningsstatistiken såg ut i
de olika stadsdelarna, lades en struktur av olika typer av lekplatser ut över staden i syfte att nå så många barn som möjligt och att tillgodose olika åldrars behov.
Närlekplatser för barn 1-6 år där det t ex saknades lek på tomtmark,
Områdeslekplatser för barn 1-9 år, 1 plats/ 240 barn och
Stadsdelslekplatser för barn 1-12 år, 1 plats/1000 barn.
Totalt 220 lekplatser, 1 lekplats per 170 barn.

Vissa av stadsdelsekplatserna gavs specifika teman och blev stadens temalekplatser, 1 st/1600 barn
Antalet temalekplatser är just nu 27 om jag fattat rätt.
Vi ser i detta program ett långsiktigt arbete.

LEK
Om vi ser på barns lek som något som barn har haft för sig i alla tider, som något meningslöst som inget producerar är ändå bara är på låtsas. Då tänker vi fel. Barns lek har ett absolut syfte, ett livsavgörande syfte. När vi ser en kattunge leka med en boll eller ett snöre så tänker vi att den övar sig för att kunna fånga sig mat som vuxen katt, dvs överleva.

Katlas borg – Nangiala


Vi människor, vi som barn, leker av precis samma skäl. Barns lek är att lära sig att vara vuxen, lära och öva sig i förmågor som är avgörande för den egna utvecklingen till ett bra liv och väl fungerande samhällsmedborgare.

Det är en instinkt som vi alla har med oss från födseln och den driver oss som barn till att leka oss till kunskap och erfarenheter, om vi vill eller inte.

I leken övade vi som barn, precis som barn gör, intellekt, känsla, social och motorisk förmåga, självkännedom, utvecklar fantasi, symboliskt tänkande, inlevelse, förmåga till samarbete och problemlösning – och i leken förankrar barnet dessa erfarenheter i sig själv. Viktiga förmågor.

Lek innefattar automatiskt rörelse, vilket i sig gör den till en folkhälsofråga som bör ligga högt upp i
samhällsplaneringen. Vi vet att ju mer vi rör på oss, desto bättre mår vi på alla plan, både mentalt och fysiskt, hälsotalen påverkas, det gäller även barnen, i högsta grad barnen.

Äventyrslekplatsen

Det är därför också en samhällsekonomisk fråga. Det kan illustrerars med en hälsoekonomisk analys av Bunkeflomodellen (som handlar om idrott i skolan) som gjordes för 10 år sedan. En investering på 4.600:-/elev i daglig idrottsundervisning skulle ge ekonomisk vinst med 38.000:-/elev 10 år efter avslutad grundskola, i form av ökat produktionsvärde och minskade sjukvårdskostnader.

Alltså mycket viktigt att ge goda förutsättningar för att lek ska kunna äga rum ofta och mycket. Ett sätt att bidra väl till detta, är att som Malmö kommmun tillskapa strategiskt placerade attraktiva och välutformade lekplatser. Malmö kommun är föregångare i detta avseende med sin långsiktiga strategi generellt och temalekplatserna specifikt. Det är hedersamt.

GESTALTNINGEN
Så hur såg uppgiften ut för dem som gestaltade temalekplatserna?
Vad är en bra lekplats? Säkerhet är en självklarhet, men i övrigt?

Generellt: En lekplats är bra om man gillar att vara på den. Och det gör man om den stimulerar fantasin, om det finns bra möjligheter för rollekar och rörelselekar. Den behöver erbjuda mystik och skönhet och vara trygg. Skalan behöver vara lagom och behaglig och det behöver finnas riktlig grönska. Den har många rum och är samtidigt överblickbar, och den behöver kännas naturlig på sin plats.

Djungellekplatsen


Då gäller det att som landskapsarkitekt med insikt och kunskap dra sina linjer rätt och på så vis tillskapa en plats med precis denna känsla och detta innehåll.

Temalekplatserna, flaggskeppen bland lekplatserna, behöver formas utifrån samma grundtankar men har utöver dem givits eget unikt tema och givits ett alldeles unikt innehåll. Varje temalekplats har sin en egen själ. Lekplatsen har i alla sina delar utformats konceptuellt i enlighet med temat, alla delar i lekplatsen följer temat, i princip inga redskap är standard.

För att åstadkomma detta har landskapsarkitekten ofta arbetat nära tillsammans med flera andra olika kompetenser; t ex konstnärer, författare, musiker m fl, och inte minst med olika typer av engagerade tekniker och tillverkare. Projektledare på kommunen har självklart också en viktig roll.
Det ligger mycket arbete bakom temalekplatserna

Spindellekplatsen


SOCIALA PLATSER
Lekplatserna kan ge många andra ringar på vattnet, den kan bli sociala noder och de kan öka tryggheten.

Om lekplatsen attraktiv så lockar den många barn och också många vuxna. Lekplatsen får därför en viktig social funktion, den ökar samvaro i stadsdelen, minskar anonymitet och befrämjar den så viktiga intergrationen. Man pratar med någon man aldrig annars kanske hade pratat med. Vuxna lär känna andra vuxna, barn lär känna flera barn, vuxna och barn lär känna varandra, inte minst. Viktiga faktorer som kan få stor betydelse i olika skeden i livet, både för barn och vuxna.

Attraktiva lekplatser är viktiga motorer inom begreppet socialt hållbar planering. För att möta denna viktiga funktion innehåller Malmös lekplatserna alltid utöver sin lekmiljö också fina umgängesmöjligheter för vuxna med många trivsamma, väl placerade sittplatser och vackra rum, där alla känner sig välkomna. Som exempel på ökad trygghet vill jag nämna Rörelselekplatsen i Enskifteshagen. Enskifteshagen, som är en förbindelsepark i Rosengårdsstråket, hade en lekplats från början, en ordinär standard från 80-talet, inte så välbesökt. Parken upplevdes tyvärr som ett otryggt och osäkert stråk att röra sig i. Malmö kommun beslöt bygga om den befintliga lekplatsen till en temalekplats på temat Rörelse. När temalekplatsen hade färdigställts, blev den mycket attraktiv och samlade många barn och många vuxna. I o m att lekplatsen blev så befolkad, så spreds en trivsel i parken och den kom att istället för otrygg, nu uppfattas som trygg. Temalekplatsen lockande utformning var avgörande för det skiftet.

Rörelselekplatsen

TILL SIST
Malmö har 27 olika temalekplatser fördelade över stan. Förutom att de erbjuder superspännande lek, fin vistelse och umgänge i vardagen för närboende, så har de också blivit behjärtansvärda utflyktmål för alla i staden, sommar som vinter, vilket är en mycket stor kvalitet i en stor stad som Malmö. Temalekplatserna står för respekt och insikt och de är en prydnad för vår stad.

Om vi vill att barn ska nå sin fulla potential så behöver vi ge dem stor frihet och mycket tid till lek.
Tack Malmö kommun och Gatukontoret för ert fina arbete i detta syfte, det betyder väldigt mycket för malmöborna och deras barn och skapar glädjerika stunder för många besökare från när och fjärran! Lycka till framöver med fortsatt gott arbete!

Skönhetsrådet i Malmö
genom Ann-Sofi Högborg

Länk till bildspel.

Malmös senaste staty

Från Malmö stads hemsida:

Den 14 maj 2023 invigdes skulpturen ”Elma Danielsson agiterar”. Skulpturen gestaltar Elma Danielsson – journalisten, läraren, politikern och kvinnorättskämpen som blev en pionjär inom den svenska arbetarrörelsen. Skulpturen, som är gjord av konstnären Linnéa Carlsson är den första av en namngiven kvinna i Malmö. 

Estetiken kring sopsortering

IMG_4136

Lite tankar kring sopsorteringen i våra radhus- och villaområden, sett utifrån en estetisk synvinkel

BAKSIDAN FRÄMST!

Man blir minst sagt, lite lätt betänksam när man tar en promenad i våra villakvarter, och ser hur sopsorteringen numera totalt dominerar den visuella upplevelsen av både gatumiljö, entréer, trädgårdar och förgårds-mark till både ny och gammal bebyggelse!

Den estetiska miljön har helt tillåtits att komma i skymundan av påbuden kring sortering i flertalet sopkärl, tillgänglighet, avståndskrav mm. Vi inordnar oss snällt under regelverket, och ifrågasätter varken kärlens utseende eller reglerna kring hur långt in de tillåts stå på vår tomtmark, döljas bakom grind eller annat, för att vi då belastas med extrakostnader för hämtningen.

Över tid förvandlas dessa fula och dominerande plast-kärl till ett ”naturligt inslag”, som vi helt enkelt slutar att ifrågasätta, eftersom detta ju faktiskt handlar om att ”ta hand om” vår miljö.….

Namnlös

Men måste det vara ”fult” att ta hand om vår miljö? Borde det inte vara tvärtom?

Vems ansvar är det? Är det staten, kommunen – VASYD, eller vi själva?

Eller är det faktiskt så att det är allas vår skyldighet att se till att estetik och skönhet i vår miljö värderas högre än vad som faktiskt skett här?

Man kan ha full förståelse för att hanteringen av kärlen måste inordnas och samordnas i en effektiv logistik för att fungera. Samtidigt borde man vara angelägen om att aktivt arbeta fram modeller och system som känns sympatiska mot den miljö vi vistas i dagligen. Detta gäller både regelverk om avstånd, tillåtna grindar mm, likväl som den estetiska utformningen av själva kärlen. Material, färg och form som tillåter att kärlen syns, i de fall där de faktiskt inte går byggas in eller döljas. Det borde utvecklas lösningar, som fler kan ta del av, och framförallt till en acceptabel kostnad.

Några fastighetsägare har på egen hand lyckats med olika tekniker för att ”smyga in” sina kärl på ett, för omgivningen, passande sätt. Kanske ett embryo till en tävling på arkitektskolor, där intresset för innovationer går hand i hand med ett modernt miljötänkande.

bilder2

För vad händer sedan, när sopsorteringen ”utvecklas” vidare, och vi istället för 3 kärl framför entrén, plötsligt ska inrymma plats för 4, 5 eller kanske tom 6 kärl ……….?

Tankar från Lena Grimshorn – Skönhetsrådet

STADENS DETALJER

Ängeln

Det står en stilig ängel i cement på S:t Pauli Mellersta Kyrkogård, en ängel som är närmare 4 meter hög från de sandalprydda fötterna till vingspetsarna. Här är det inte frågan om någon blek och genomskinlig kringsvävande skyddsängel som de min mormor föreslog att man skulle lita på. Det här är ärkeängeln Mikael som en gång tronade över ingången till Uppsala Domkyrka men som 1941 plockades ner vid renoveringen av kyrkan. Han glömdes bort, ända tills Skånska cementbolaget plockade fram honom igen vid sitt hundraårsjubileum och skänkte honom till Kyrkogårdsförvaltningen i Malmö. Han pryder sin plats.

Berättelsen om Mikael är dramatisk (han besegrade den upproriske ärkeängeln Lucifer och störtade ner honom från himlen, möjligen är det ett brutet svärd man ser i hans hand) men den är inte så vacker och rörande som berättelsen om hans skapare, skulptören Carl Johan Dyfverman.

Han hade många stora dekorativa uppdrag under andra hälften av 1800-talet men hans märkligaste verk finns inte kvar – under hårda köldgrader i Stockholm modellerade han en snöskulptur som han kallade ”Barmhärtigheten”. Den stod i Kungsträdgården i Stockholm, och det välbärgade borgerskapet betalade för att se den. Intäkterna gick till till stadens fattiga.

Dyfverman fortsatte med snöskulpturer till de behövandes väl, och det är fantastiska, genomarbetade snötablåer. Ni måste se dem! www.cjdyfverman.se. – Tyvärr blev Dyfverman förkyld under det kalla arbetet och dog vid bara 48 års ålder.

R F Berg

Det är en osannolikt driftig man som står i Strandparken och blickar upp mot det Limhamn han en gång formade efter sitt huvud, med cementindustri och järnväg och sjukförsäkring och banklån till arbetarna i hans fabriker och brandkår och kyrka och söndagsskola. ”Limhamnskungen” kallades han, Rudolf Fredrik Berg som styrde Limhamn från 1870-talet och fram till sin död 1907. Vid begravningen i Limhamns kyrka sattes extratåg in från Malmö och tretusen personer deltog. 1940 blev han staty. I år lyckades några snillrika limhamnsbor övertyga staden om att lyfta ner R F Berg från hans högtidligt höga piedestal och ställa ner honom på marken. Plötsligt kom han nära oss.

Där står han nu, med hatten i handen och rocken slängd över armen. Han har hejdat sig i steget och lyfter blicken. Vad uttrycker den? – Mild förnöjsamhet, kanske rentav lycka? Kolla gärna själv, det är en trevlig cykeltur i grönskan.

Det är en bra och levande skulptur som Edvard Trulsson har gjort. Inget pompöst monument över Limhamnskungen utan en människa att möta. Troligen skulle många statyer få nytt liv om de flyttades ner från piedestalerna.

VÄRNET

CAN`T BUY LOVE stod det på skyddsvärnet som låg idylliskt dolt i grönskan på Ribergsborgsstranden. Cyklister och joggare gav det en hastig blick och visste inte att de passerade en 70-årsjubilar.

I juli 1939 började de första värnen i den svenska försvarslinjen – Per Albin linjen – uppföras i Skåne. I augusti hävdade statsministern Per Albin Hansson att ”Sveriges beredskap är god”. Ingen trodde honom, men när andra världskriget var slut, sex år senare, var Sveriges försvar så starkt att det har gått långsamt att montera ner det.
Nu – i början av september – ser jag att staten är i färd med att montera ner även den påminnelse som värnet var. Men visst har värnet på Ribban, nu en grushög, fungerat som en försiktig påminnelse att det kunde ha gått riktigt illa för Sverige.