Nu kan du hitta våra stadsvandringar, julkorten från 2022 och 2023 års adventskalender på vår interaktiva karta.
Om du klickar på den lilla symbolen i övre vänstra hörnet ser du en lista på stadsvandringar(svart), julkort(blå) och adventskalender(gul). Följ länkarna och läs mer om just den platsen.
månadsarkiv: december 2023
Fyra frågor till Kjell Aage Nilsson
Kjell Aage Nilsson, medlem i Skönhetsrådet, ger ut boken ”Har du sett oss? Malmös arv från antiken” på eget förlag. Han vill inspirera oss till att lyfta blicken och få syn på spår av svunna tider på stadens fasader.
Hur blev du intresserad av antiken i Malmö.
Det började egentligen redan under studietiden, när jag fick syn på en grekisk list på en fasad på Davidshallsgatan. Men det var inte förrän jag träffade en gammal studiekamrats son som kunde hjälpa mig att sortera mina bilder som boken kunde bli av.
Hur kom antiken hit?
Det dröjde flera tusen år innan antiken satte spår i arkitekturen här, men man kan inte peka ut en speciell person. Troligen kom stilen hit via Berlin.
Har du några favoritexempel i Malmö?
Det finns en underbar sfinx på Stora Nygatan 65, eller karyatiderna (kvinnoskulpturer reds anm.) på Södergatan som bär spår av Akropolis.
Har du själv använt dig av antikens språk i din arkitektur?
Nej, det har jag inte gjort, kanske en liten volut på en byggnad i Hjärup.
Kjell Aage Nilsson fick stadsbyggnadspriset i Malmö för bostadsrättsföreningen i kvarteret Biet på Gamla Väster i Malmö som växte fram i samarbete med de boendes specifika önskemål. Han har också ritat Djingis Khan i Lund som från början var studentlägenheter för familjer.
#24 Första kvinnan med namn
Elma Danielsson av Linnéa Carlsson har fått en fin plats i Rörsjöparken. Foto: Mats Olsson
Det finns tretton skulpturer av nakna anonyma kvinnor i stan. Först i år fick Malmö en skulptur av en namngiven kvinna.
Det är ”Elma Danielsson agiterar” av konstnären Linnéa Carlsson som fått en fin plats på gräsmattan i Rörsjöparken. Elma Danielsson, 1865-1936, var journalist och socialdemokratisk politiker. När hennes man, Axel Danielsson, satt i fängelse för hädelse i arton månader var hon chefredaktör för tidningen Arbetet i hans ställe.
Boken hon håller i handen har bland annat texten: ”hos alla finns ett behov att göra det mesta möjliga av sitt liv. Det behovet ska respekteras”.
Janet Gustavsson
#23 Pienza – en symbol för hopp
Raoul Wallenbergs park fick sin starka symboliska innebörd tack vare Staffan Nihléns gestaltning.
Resta stenskivor formar parkens entré och leder oss mot en rosaskimrande marmorskulptur. Den reser sig som en låga ur en mörk botten av svart granit och speglande vatten. Den symboliserar det hopp som Wallenbergs gärning tände för många judar.
Gunnar Ericson
#22 Stenhård men vänlig
”Oj, har den stått har lika länge som jag bott i Malmö!”
Han blev nyfiken (och förvånad) när jag stod och tittade på Marie Lindströms skulptur ”Solens finger” på Södra Förstadsgatan.
Lite som han inte riktigt sett den förut.
Och så är det med granitpelaren från 1991. Ibland ser man den inte trots dess höjd och den centrala placeringen på gågatan. Ibland är den väldigt tydlig.
Jag går gärna fram och känner på den när jag passerar. Den känns trygg och vänlig.
Lotta Satz
#21 Underfundig miniatyr
På Långgårdsgatan 2 hittar man en av Isaac Cordals miniatyrer. Foto: Janet Gustavsson.
Isaac Cordal var med på 2014 års Artscape i Malmö med sina små miniatyrer som bara den uppmärksamme ser, gärna med näsan lite uppåt.
Det finns ett antal i staden att upptäcka för den nyfikne, just denne är på Långgårdsgatan 2. Hans figurer är underfundiga små miniatyrer som visar vår relation till naturen och omvärlden.
Janet Gustavsson
#20 Mer än hundra år av vänskap
Den skånska skulptören Anders Jönsson arbetade från början med strama former, men i början av 1910-talet tog en mer realistisk stil över.
Hans skulptur ”Lekande barn” visades Baltiska utställningen 1914 i Malmö och köptes av färghandlaren Eugén Wingård. Han skänkte den och bassängen som skulpturen står i till Malmö för att fira 25 år som handlare i staden. Skulpturen invigdes 1915 på Gustav Adolfs torg.
Den hette då ”Duschen” och en hög vattenstråle träffade barnen med full kraft. Malmöborna protesterade mot den omilda behandlingen så teknikerna fick skruva ner strålen så att den blev mer lekfull och skulpturen fick sitt nuvarande namn.
Statyn förmedlar en stark vänskap och närhet som är befriande i sin naturlighet. Men frågan är om den hade klarat dagens ibland ängsliga konstdebatt.
1915 kom ”Lekande barn” Gustav Adolfs torg. Foto: Mats Olsson
#19 Massiv hyllning till det anonyma
”Arbetets ära” av Axel Ebbe (1868-1941) är lite av Malmö-kult. En massiv hyllning till alla anonyma, hårt slitande arbetare, skildrad i brons och granit. Skulpturen från 1931 står nästan som en port till Möllevångstorget, svår att missa. Kan ibland skymta förbi i tv-reportage eller serier som ”Tunna blå linjen”. Skulptören Axel Ebbe levde och verkade i Hököpinge, men var utbildad i Paris. I Malmö står han också bakom ”Solrosen” i Kungsparken.
Ingrid Sommar
#18 Här möts 27 kusiner
Som någonting levande, har konstnären Monika Gora tänkt sig skulpturen ”La Famiglia” i taket till entrén vid akuten på Sus. De skimrande formerna i olika nyanser av grönt kan upplevas både som en grupp av anhöriga och som en trädgård med märkliga växter.
Konstnären kallar de enskilda skulpturerna för ”kusiner”. I hela verket finns 27 av dem, gjutna i glasfiberarmerad polyester. Samma material finns i moderna båtar, men här påminner det om livet.
Ingrid Sommar
#17 Den lilla människan skildras med värme
Jag vill, jag kan” – skulle kunna vara undertiteln till ett av Malmökonstnären Fred Åbergs många omtyckta verk.
Den lilla pojken famnar ett klot långt större och tyngre än han mäktar lyfta – men med sin vilja och inre kraft lyfter han det så klart ändå. ”Lyftet” är kongenialt för Fred Åbergs konstnärskap – där den lilla människan skildras med innerlig värme.
Gunnar Ericson
#16 Lyft blicken mot det eleganta
I hörnet av Stora Nygatan och Gasverksgatan ligger detta ganska banala men ändå rätt hyggliga hus. Bottenvåningen hyste fram till nyligen ett ”taxicafé” med utsikt mot Ola Billgrens Plats, man ser Leif Bolters ”spiralskulptur” spegla sig i fönstret.
Kul, men än gladare blir jag när jag ser Olle Svanlunds keramikkonst på fasaden, mycket typisk för sin tid (1960) och utan titel. Förutom att vara vacker och lustfylld ”i sig själv” gör den stor nytta för huset – det blir plötsligt mycket lättare och nästan elegant!
Henrik Johannesson