Marwa Dabaieh är arkitekt med utbildning från Egypten. Praktiserande arkitekt sedan 2001 med flera såväl lokala som internationella juryuppdrag. Doktorerade 2011 inom området Vernaculararchitecture vid Lunds Universitet. Nu lärare och docent vid Malmö Universitet med fokus på sustainable and environmental design. Fokus – att få fram byggnader som genererar mindre klimatutsläpp och är helt cirkulära.

För Marwa Dabaieh är stadskärnan inte bara hjärtat av Malmö utan också en återspegling av dess identitet och värden och avgörande för Malmös utveckling och identitet. Stadskärnan fungerar som ett nav för ekonomiska, sociala och kulturella aktiviteter. Genom att fokusera på hållbar utveckling menar hon att vi inför framtiden kan säkerställa att Malmös stadskärna förblir levande, inkluderande, reflekterande och miljömässigt hållbar.

Som arkitekt och forskare i miljö- och hållbar arkitektur ser hon stadskärnan som en möjlighet att visa upp innovativ hållbar design och blanda det moderna med vårt rika kulturarv. Hon påpekar att för många är Malmö mötet med Sverige.
För Malmöborna är stadskärnan mer än bara ett geografiskt läge; det är en symbol för vår gemenskap och kollektiva identitet. Det är där vi samlas för att fira, umgås och få kontakt med varandra. En väldesignad och hållbar stadskärna förstärker vår känsla av tillhörighet och stolthet över vår stad.
Om Marwa Dabaieh fick möjlighet att bestämma framtiden för Malmös centrum skulle hon prioritera hållbar utveckling, fotgängarvänliga utrymmen, grönområden och innovativ arkitektur. Hon skulle uppmuntra en utveckling med blandade funktioner som kan främja en känsla av gemenskap och inkludering. Men också fokusera på att bevara och ta tillvara Malmös kulturarv och kombinera tradition med en innovativ och modern arkitektur. Inte bygga bort stadens årsringar, för mycket är rivet av industrialismens arkitektur. Sammanfattningsvis verka för att skapa en stadskärna som inte bara är vacker och funktionell utan också miljömässigt hållbar och socialt inkluderande.
Malmö är en mångkulturell stad med många nationaliteter representerade – ta vara på mångfalden och verka för att alla ska känna sig inkluderade – men med utgångspunkt från stadens identitet och kultur. Arbeta mer integrerat, bjuda in och bjuda upp.

De som nyttjar staden har den bästa kunskapen, inte alltid specialisterna.
Ungdomarna är en resurs, viktigt att stadskärnan också blir deras. Idag ser man inte så många ungdomar (8-15 år) på stan – är för tråkigt, händer för lite… Men de unga kommer att sakna minnen och referenser från staden när de blir vuxna… Vad händer då? Bjud in ungdomarna, gör dem delaktiga, ta vara på deras ögon. Låt stadskärnan vara ett ”fablab” där människor möts för att konkretisera och förverkliga idéer.

För att göra stadskärnan än mer intressant satsa mer på det lokala som reflekterar Malmö. Bjud in mindre intressenter att vara del av stadens utbud – ger betydligt mer än stora varumärken på sikt.
Kopplingar / stråk mellan stadskärnan och områdena utanför centrum är viktiga – för gående, med kollektivtrafik etc. Stråk som binder samman ihop stadsdelarna. Viktigt att både vara samlande och ta vara på det särpräglade /exklusiva. Varje människa har och ska ha sina egna bilder, det ger identitet…
Marwa Dabaieh skulle i det korta perspektivet – om hon fick bestämma – satsa på promenad- och cykelstråk. Mer grönska, även vintertid. De fyra årstiderna ger olika förutsättningar att uppleva staden – ta vara på det! Och i det långa perspektivet – satsa på stadens koppling mot vattnet, finns mycket att inspireras av i Köpenhamn. Utnyttja stadens golv och väggar för att berätta om stadens liv och historia, det ger identitet. Och inte minst alltid tänka hållbart, både när det gäller material och teknik.

Text: Cecilia Hansson och Birgitta Ramdell

Vante Rosengren, driver Kira förlag, är en av rösterna i Malmöpodden A du!, arrangerar stadsvandringar under olika teman med mera. Hon bor och jobbar på Möllevången.

– En attraktiv stadskärna måste ha liv och rörelse både på dagar och kvällar, säger Vante Rosengren som ser sträckan Malmö C till Triangeln som Malmös primära stadskärna. 
– Visst är det konstigt att det nästan inte finns några kvällsöppna restauranger, biografer eller någon annan kulturmötesplats längs gågatorna. Vi vet ju inte hur länge Palladium kommer att finnas kvar.
Vante Rosengren beskriver Södra Förstadsgatan och Södergatan som nästintill ödsliga efter att affärerna har stängt.
– Trygghet är en viktig del av en attraktiv stadskärna. Jag ordnar en del studiecirklar för äldre och under årets mörka månader är det nästan omöjligt att få ut dem efter klockan sex.
Hon menar att det är viktigt att folk bor i stadskärnan och bidrar till att det finns liv även utanför affärernas öppettider.
– Jag tror att fastighetsägarna måste börja titta även på den sociala hållbarheten så att de kan vara med och skapa en stadskärna som lockar många i alla åldrar. Det kan till exempel handla om att upplåta lokaler till olika kulturella evenemang, pop-up-idéer och liknande. När vi rör oss i staden så minskar risken för skadegörelse och stadskärnans identitet stärks.
Man kan ofta läsa om konflikter mellan dem som flyttar in i en innerstad och kvälls- och nattlivet.
– När man bor mitt i stan måste man förstå att det inte är tyst som på landet. Jag bor ju på Möllevången och där är det så klart inte tyst, men det går att med dialog minska störningarna.
Hon berättar om en granne som just startade en sådan dialog med krogägare för att slippa oljudet när de slängde flaskor efter att restaurangen stängde.
– Krögarna gick med hörlurar och hörde inte hur ljudet av glaskrosset ekade mellan husen. Men genom dialog slängs flaskorna i stället när restaurangen öppnar och stör inte så många.
Vante Rosengren menar att det är viktigt att krögarna eller kulturarrangörerna följer lagstiftningen och att eventuella problem löses genom dialog.
– Det är ju inte så lämpligt att starta hårdrockskvällar i en oisolerad liten restaurang.
Vante Rosengren använder stadskärnan mycket. Det är där hon handlar, normalt äter hon ute ofta, gärna på olika krogar i olika delar av staden, besöker vänner, flanerar och går mycket på olika kulturarrangemang.
– Jag förstår tanken med att etablera kulturinstitutioner utanför stadskärnan, men risken är att syftet att Malmöborna ska upptäcka hela Malmö inte uppnås. Det blir nog flera spontana besök om institutionerna ligger i centrum.

Hon tar stadsbiblioteket som exempel.
– Det är Malmös mest demokratiska mötesplats. Tillsammans med T-bryggan på Ribban. 
Vante Rosengren lyfter fram Ribersborgsstranden som en unik del av staden som hon gärna visar dem som är nya i stan.
– Jag älskar att åka ner och ta ett dopp och bara sitta och titta på alla som rör sig där,
– Och så tar jag dem till S:t Petri kyrka, tänk att vi har en 1300-tals kyrka mitt i stan. 
Hemkvarteren på Möllevången är också ett givet mål, inte minst för det rika matutbudet i butiker och krogar
– Nu ska Bagdad livs på Ängelholmsgatan bli en vermouthbar. Det är väl en tydlig bild av förändringarna i Malmö. Men varför ska det inte finns plats för en vermouthbar på Möllevången?
Vante Rosengren menar att det är mixen som gör en stadskärna attraktiv och stärker stadens identitet. 

Hon prisar alla gratisevenemang som Malmö och dess föreningsliv bjuder på: Sommarscen, Malmöfestivalen, danserna på Ribban …
– Nu är det mycket gratisevenemang som koncentreras till sommaren, en bra utveckling för Malmö och stadskärnan är om något kan spilla över även på andra årstider.

Hon menar att det är centralt att Malmöborna känner stadens identitet för att känna tillhörighet,
– Därför är folkbildning ett identitetsskapande redskap. Man kan göra det till exempel genom offentlig konst som berättar en lokal historia eller genom att sätta upp skyltar och berätta om Malmöbor som är värda att uppmärksamma.
Två exempel på lokalhistorisk konst är Linnéa Carlssons skulptur av Elma Danielsson, en pionjär inom arbetarrörelsen,  i Rörsjöparken, och Åsa Maria Bengtssons Way to go på Davidshallsbron. Way to go är en kavalkad av kända Malmöbors skor i brons.

– Jag har glädjen att få vara med och arbeta med Malmös minnesskyltar med information om byggnader, människor  och händelser ur stadens historia.
Målet är att sätta upp 10-15 skyltar om året, i dag finns det 17 gröna skyltar med vit text som informerar om bland annat Tintomara, en av Malmös första gayklubbar och systrarna Ida och Hilda Kockums herrgård Rosengård.
– Just nu arbetar vi med Kirseberg och målet är att visa upp fler än de redan kända männen, berättar Vante Rosengren.
Hon efterlyser fler spontana mötesplatser och att lokaler används på mer än ett sätt.
– Pågens lånar ju ut lokaler som de inte använder för tillfället. Det måste fler kunna göra för att bidra till stadens kulturliv till exempel. Skolor och skolgårdar är ju tomma på helger och somrar. Och när ska det hända något med Caroli kyrka, den bara står där och väntar på att användas. Kan man skapa en konsthall i Nikolaj kirke i Köpenhamn så bör man väl kunna hitta på något med den vackra byggnaden i Malmö?
Hon ser hur Malmös stadskärna förändras och sträcks ut.
– Värnhemstorget är nog nästa del att omfamnas.

Text: Lotta Satz

Katarina Rundgren, arkitekt, skribent och delägare i Testbedstudio arkitekter i Malmö, bor i gamla Limhamn och jobbar på Möllevången.

Katarina Rundgren bild av Malmös stadskärna sträcker sig från Centralen till Johanneskyrkan. Där finns det urbana flödet.
– Men man får hela tiden vara beredd på att det som uppfattas som själva stadskärnan förändras. Nu kopplas Västra hamnen och Möllevången tätare till centrum. Och på sikt även Nyhamnen.
– Jag tror att centrum skulle upplevas större och grönare om kopplingarna till Slottsparken och Stadsbiblioteket blev bättre. Gamla begravningsplatsen är inte det gångstråk den kan vara. Och de omliggande gatorna har smala trottoarer och mycket trafik.

Hon tycker att stadskärnan ger en bra bild över hur Malmö mår för tillfället. Som till exempel de tomma lokalerna under finanskrisen 2008.
– Nu finns det flera second hand-butiker, service och matbutiker längs sträckan som bjuder på en liten annorlunda mix. Malmös handel innehåller inte så mycket lyx och det finns en mångfald, även det ovanliga och speciella och udda finns. Det gör Malmö lite speciellt.
– Allt kan inte finnas i stadskärnan, även stadsdelarna behöver sin lokala handel som vi vill stötta.
När vi pratar om stadskärnan som Malmöbornas gemensamma vardagsrum invänder Katarina Rundgren lite.
– Vardagsrum är inte nödvändigtvis en plats för socialt umgänge längre, snarare för mysbyxor, Netflix och soffscrollning. Stadskärnan är mer som en scen där man både spanar och är synlig för andra. Man åker in till stan och har, i alla fall på helgerna, snofsat upp sig lite som inför en träff.
Katarina Rundgren är rädd för att stadskärnan kan bli för planerad och tillrättalagd, Hon menar att det är bra med lite stök och plats för spontana användningsområden.
– En viktig del av Malmös skönhet är dess ruffighet och faktiskt fulhet. Det får inte slarvas bort för då försvinner stans karaktär och identitet.
Katarina Rundgren var i Aten förra sommaren och överraskades av att den antika agoran, vår sinnebild för ett torg, i verkligheten var en plats fylld av olika verksamheter. 
– Det var faktiskt inget torg i egentlig mening, snarare en jättestor park fylld av tempel, marknader, idrott, politik, handel, mat, militärbaracker, myntverk, vattenreservoarer, bostäder och processionsvägar. Agoran var inget stelt finrum, utan en arbets- och mötesplats för många olika användare. Det var en överraskande upptäckt!

Hon ser gärna att Malmö utnyttjar sitt läge vid vattnet bättre och mer kreativt, inte minst kanalkanterna som är som gjorda för tillfälliga eller permanenta verksamheter.
– Det behöver inte vara så tjusigt som trapporna vid Södertull som verkligen blivit fint. Men det måste finnas plats för mer än trampbåtar och träbryggor i kanalerna.
Hon efterlyser också mer av en festivalkänsla i centrum,. Hon tycker att det är bra med en viss avkontorisering och fler bostäder i  centrum, men ser en fara i krockar med nattlivet.
– Det är viktigt att i alla fall någon del av staden har potential att leva dygnet runt.
Hon tycker att det är en spännande tid i Malmö just nu med mycket förändringar som är på gång.
Och att det är viktigt att inte allt kostar pengar när man ger sig in i stan.
– Nästan alla gillar sol och vatten och de kan därför vara två centrala begrepp i förändringsarbetet

Katarina Rundgren understryker att staden inte får bli så välplanerad att det inte finns plats för människors egna initiativ.
– Det finns många  mellanrum som kan utnyttjas bättre, kanske den där platsen mellan Amiralsgatan och Kaptensgatan mitt emot Latinskolan. Där händer det inte mycket i dag, men det rör sig massor av människor.
Gågatorna är det naturliga gångstråket genom centrum, men för de mindre barnen händer det inte särskilt mycket .
– Kanske kunde man få inte lite lek och även tänka in hundar- Malmö är ju en hundtät stad. Det kan också finnas plats för information om vad som är på gång i stan, Det vore ett bra sätt att öka Malmöbornas delaktighet och göra förändringsarbetet synligare,
– Hon tycker också att det är viktigt att fortsätta arbetet med Malmö som cykelstad, gärna med Köpenhamn som förebild. Men hon tror inte att det går att fort bort alla  bilar från city.
– Bilar måste rymmas i centrum, gärna på de gåendes villkor, annars finns risken att stadskärnan känns död och tillrättalagd. 
Hur kan centrum spegla mångfaldens Malmö?
– Det är viktigt att jobba med kopplingar mellan stadsdelarna. Salsa och line dance på Ribban är ett exempel på föreningsdrivna aktiviteter som kanske kan få andra former  i stadskärnan. 
Katarina Rundgren säger att föreningslivet känns  som en outnyttjad resurs för att utveckla och stärka Malmös centrum.
Hon tror att stadsplanering ska jobba med “the basics” och fokusera på att skapa förutsättningar för vistelse och aktivitet. Staden får gärna bli bättre på att säga ja till saker, men också ha rimliga förväntningar på vad man kan lägga tillrätta.
– Fastighetsägarna har en jätteviktig roll för citys utveckling, och det är till viss del deras kreativitet och nytänkande kring som styr. Kan de skapa mer inkluderande ramar för nyttjande och en hyressättning som gynnar många olika aktörer i olika skalor –  då kan det bli riktigt spännande!

Text: Agneta Hammer och Lotta Satz

David Sim är partner på Softer i Lund och arbetar med urban stadsplanering med fokus på mänsklig planering, kultur- och social innovation. Tidigare creative director på Gehl architects i Köpenhamn. Författare till boken Mjuk stad.

Vad gör en stad mänsklig? I första hand är det människorna och livet i staden enligt David Sim.
Skönhet, kanske mer sinnlighet, det taktila, dofter, ljud är också viktigt för att kunna förstå en plats. Den mänskliga skalan, variation, balans, mikroklimat och omsorg i material är ytterligare viktiga förutsättningar för att ta vara på platsens potential menar David Sim.
Hur upplever vi då och tolkar vår omgivning? Är det universellt? Enligt David Sim spelar här, förutom våra sinnliga upplevelser, även kunskap och träning in. Vi har som individer en stor samstämmighet när det gäller vårt förhållningssätt till natur medan hur vi ser på konst är klart individuellt. Arkitektur hamnar mitt emellan. 

Malmö lever! och präglas av mångfald både när det gäller den fysiska miljön och den mänskliga. Det som är speciellt med Malmö stadskärna är upplevelser av olika och varierade attraktiva rum som till exempel Malmös vattenrum. Även aktiviteter är viktiga, ett exempel är att staden har etablerat sig som en skatestad. David Sim uppmanar också att prata mer om mjukvaran! Kanske en kurator för stadskärnan? Att ta vara på variationerna i de olika stadsdelarna och gaturummenbidrar till identitet och hemkänsla. Vattnet – sundet och kanalerna är också kvalitéer som kan utvecklas.
Stadskärnan präglas av mångfald, det ska hända mycket i flöden och stråk och bottenvåningar. Staden behöver också både fest och lugn. Fest till exempel när staden är en arena för arrangemang som till exempel på Malmöfestivalen som under några dagar fyller staden med människor och aktiviteter och lockar många ovana citybesökare både från stadens ytterområden och kommunerna runt om Malmö. 
Om David Sim fick bestämma vad som skulle kunna hända i stadskärnan i framtiden skulle de olika årstiderna tydligare tas till vara och åskådliggöras i stadskärnan. Även stadsrummens betydelse olika tider på dygnet, borde utnyttjas och tas om hand bättre. Det grönas betydelse är också en resurs. Det gröna kan innebära tyst, lugn och sinnligt samt bidrar till mikroklimatet i staden. Tänk också på barnen och deras behov i stadskärnan. Att känna sig hemma, kännas sig trygg och att få uppleva stadskärnan.
Finns det för mycket av något i stadskärnan idag?
David Sim menar att bilen bör få en mindre framträdande roll och en större flexibilitet hade varit bra för förhållandet mellan stadskärnan och biltrafiken, till exempel olika förhållningssätt för biltrafiken på kvälls-respektive dagtid. Kanske fundera på öppettider, mer liv under fler av dygnets timmar, 24/7 och 365. Hur kan vi ta tillvara och utnyttja den halvoffentliga/halvprivata zonen längs gaturummens fasader? En stad är aldrig färdig! Våga experimentera mer och testa. Ibland räcker det med små förändringar som kan ge en stor effekt.
Vad gör en stad mänsklig? I första hand är det människorna och livet i staden enligt David Sim.
Skönhet, kanske mer sinnlighet, det taktila, dofter, ljud är också viktigt för att kunna förstå en plats. Den mänskliga skalan, variation, balans, mikroklimat och omsorg i material är ytterligare viktiga förutsättningar för att ta vara på platsens potential menar David Sim.
Hur upplever vi då och tolkar vår omgivning? Är det universellt? Enligt David Sim spelar här, förutom våra sinnliga upplevelser, även kunskap och träning in. Vi har som individer en stor samstämmighet när det gäller vårt förhållningssätt till natur medan hur vi ser på konst är klart individuellt. Arkitektur hamnar mitt emellan. 
Malmö lever! och präglas av mångfald både när det gäller den fysiska miljön och den mänskliga. Det som är speciellt med Malmö stadskärna är upplevelser av olika och varierade attraktiva rum som till exempel Malmös vattenrum. Även aktiviteter är viktiga, ett exempel är att staden har etablerat sig som en skatestad. David Sim uppmanar också att prata mer om mjukvaran! Kanske en kurator för stadskärnan? Att ta vara på variationerna i de olika stadsdelarna och gaturummenbidrar till identitet och hemkänsla. Vattnet – sundet och kanalerna är också kvalitéer som kan utvecklas.

Stadskärnan präglas av mångfald, det ska hända mycket i flöden och stråk och bottenvåningar. Staden behöver också både fest och lugn. Fest till exempel när staden är en arena för arrangemang som till exempel på Malmöfestivalen som under några dagar fyller staden med människor och aktiviteter och lockar många ovana citybesökare både från stadens ytterområden och kommunerna runt om Malmö. 
Om David Sim fick bestämma vad som skulle kunna hända i stadskärnan i framtiden skulle de olika årstiderna tydligare tas till vara och åskådliggöras i stadskärnan. Även stadsrummens betydelse olika tider på dygnet, borde utnyttjas och tas om hand bättre. Det grönas betydelse är också en resurs. Det gröna kan innebära tyst, lugn och sinnligt samt bidrar till mikroklimatet i staden. Tänk också på barnen och deras behov i stadskärnan. Att känna sig hemma, kännas sig trygg och att få uppleva stadskärnan.
Finns det för mycket av något i stadskärnan idag?
David Sim menar att bilen bör få en mindre framträdande roll och en större flexibilitet hade varit bra för förhållandet mellan stadskärnan och biltrafiken, till exempel olika förhållningssätt för biltrafiken på kvälls-respektive dagtid. Kanske fundera på öppettider, mer liv under fler av dygnets timmar, 24/7 och 365. Hur kan vi ta tillvara och utnyttja den halvoffentliga/halvprivata zonen längs gaturummens fasader? En stad är aldrig färdig! Våga experimentera mer och testa. Ibland räcker det med små förändringar som kan ge en stor effekt.

Text: Cecilia Hansson och Birgitta Ramdell

Julia Svensson, journalist, idag biträdande kulturchef på Sydsvenskan. Hon har tidigare varit chefredaktör för tidskriften Arkitektur samt arkitektur- och konstkritiker i Dagens Nyheter. 

Julia Svensson är småbarnsmamma och hennes tankar om stadskärnan kretsar mycket kring hennes vardagsupplevelser med att bo i stan med barn. Hon upplever en rädsla för de stora trafikerade gatorna genom innerstaden som blir barriärer och ger en känsla av otrygghet. Hon vill att dessa trafikleder blir mer människovänliga med trädplanteringar, mer plats för gående och cyklister och att bilarna prioriteras ned. 

Viktigt för henne är att tänka mer på Malmöborna och deras vardagliga liv i stadskärnan – alltså i dess vidare bemärkelse innerstaden – när det gäller fortsatta prioriteringar om stadens utveckling. Viktigt att den är attraktiv för boende, även boende med barn där grönska, platser för lek, skolor och förskolor är förutsättningar för att vilja stanna kvar även när familjesituationen förändras. Något som bidrar till stadslivets attraktivitet och variation. Prioritera vardags-Malmö!
Att universitet byggdes centralt med studenter som befolkar stadskärnan var ett viktigt beslut som bidragit till dynamik i stadslivet. Att många kulturinstitutioner ligger i stadskärnan ökar också attraktiviteten. Och nu kanske snart ett nytt konstmuseum, även om Julia Svensson nog föredragit ett läge i Varvsstaden. Stadsbiblioteket är annars en favorit, en tillgänglig och inbjudande plats för många men också en vacker rumslig gestaltning med stora ljusinsläpp. 

Men tomma lokaler längs stadens stråk är förödande tråkigt. Här önskar Julia Svensson ett ökat samarbete mellan fastighetsägare, näringsidkare och kommunen. Och då satsa på det mer småskaliga, det mer lokala, till förmån för stora kedjor. Våga mer av tillfälliga lösningar, experimenterande och snabba processer. Låt eldsjälarna ta plats! Hur kan stadslivet locka dagens unga och bidra med alternativ till den digitala världen, såsom kultur-och rörelseaktiviteter? Platser som attraherar den generationen är för få, samhället behöver bidra med alternativ.

Omsorgen om gestaltningen av hus, platser och stråk är viktig både vid nybyggnader och renoveringar. Julia Svensson nämner de renoveringar som gjorts, inte på minst på 80-talet, då många fönster byttes ut. Tyvärr ofta till en betydligt sämre kvalitet och där en energieffektivisering prioriterades till förmån för proportioner och andra kvaliteter. Och idag vid nybyggande prutas kvaliteter bort, många gånger detaljer som ger särprägel och identitet. Här borde det kommunala bostadsbolaget MKB kunna gå i bräschen och vara en förebild. Och få stopp på, vad som tyvärr är vanligt idag, att byta arkitekt när det är dags för detaljprojektering – det är en styggelse. 

Julia Svensson vill generellt satsa mer på och ge mer plats åt grönska, platser för lek, rekreation och avkoppling. Hon lyfter särskilt fram kanalen och dess närområden som en alltför outnyttjad möjlighet att göra stadskärnan än mer attraktiv för malmöborna. På många ställen dominerar onödigt stora bilvägar platser som har potential att bli mer trivsamma promenadstråk.  
Och hon undrar avslutningsvis varför det inte är mer fokus på diskussioner om stadskärnan – i bemärkelsen hela innerstaden – idag? Det borde det vara – man kan inte ta den för given!

Text: Cecilia Hansson och Birgitta Ramdell

Urban Skogmar, arkitekt på Sweco, bor på Rosenvång och jobbar på Drottningtorget.

Urban Skogmar pratar om utropstecken och nålstick i stan för att stärka stadskärnans attraktivitet och därmed hela Malmös attraktivitet för att locka människor att flytta till stan.
– Man borde satsa mer på det som inte är tillrättalagt, även från stadens sida.
Han föreslår till exempel ett kommunalt kulturhus där besökare i alla åldrar från hela staden är med och formar innehållet så att det blir varierat och flexibelt.
Han tycker att det är lite svårt att definiera stadskärnan, den förändras hela tiden.
– Stadskärnan är där det finns liv och mötesplatser, den är stadens hjärta. En viss täthet och mix av aktiviteter behövs. Men bortom Dalaplan tar den definitivt slut.
Förutom att jobba mitt i stan använder han centrum mest som en plats för umgänge. After work med arbetskamrater, restaurangbesök med vänner och kulturarrangemang.
– Handlar gör jag nog mest i  Limhamn.
Han säger att han inte tänkt färdigt på om det är viktigt att gemensamma institutioner som teatrar, museer, stadsbibliotek och liknande ligger i stadskärnan. Eller om de bör spridas över staden. Men han understryker vikten av att Malmö behöver en stadskärna med ett aktivt klubbliv, mötesplatser för unga och att man tar tillvara på närheten till vattnet.
– Det är viktigt för att unga människor ska välja jobbet i Malmö framför någon annanstans där kanske lönen är högre.

Han är väldigt nyfiken på vad omvandlingen av Södra Varvsbassängen kommer att innebära för stadslivet.
– Den betyder ju att närheten till vattnet flyttar ännu närmre centrum.
På sikt är det tänkt att man ska kunna bada i bassängen när vattenkvalitén blivit tillräckligt bra. Sedan 2022 har Malmö stad arbetat med uppgrundningen av bassängen och att sanera utsläppen från varvet. Bottnarna ska bli ljusare och den biologiska mångfalden under ytan ska öka så att alger, musslor och ålgräs kan trivas där.
Urban Skogmar växte upp på Gamla Väster, då var Suck på Stortorget, där hamburgerkedjan Max ligger nu, en självklar mötesplats för ungdomar från hela stan.
– Det var mer än en vanlig fritidsgård och som vi hängde där.
Han tycker att det vore viktigt om stadens unga fick en liknande plats att stråla samman i centrum. Han nämner parkeringsplatsen i hörnet Västra kanalgatan/Storgatan – en lämplig plats för ett utropstecken i stan.

– Tänk en bottenvåning för ungdomar med en massa olika möjligheter, kultur, spel … Och så ett studentboende över. Jag tror att det är viktigt att studenterna kan bo i centrum.
Att det blev en parkeringsplats som han föreslår ett utropstecken på är inte så konstigt. Han tror på en, så långt det är möjligt, bilfri innerstad.

– Jag är övertygad om att vi måste byta levnadsmönster och inte förlita oss på bilen. Omställningen från bilismen kommer att påverka stadskärnan. Jag märkte själv att det inte var så svårt att tänka om när bilen pajade. Nu har jag en elcykel som tar mig nästan överallt jag behöver.
Det är Eurovisionvecka i Malmö när vi möts för en kopp kaffe på Lilla torg. Det är en strid ström av turister i glitter och paljetter eller bekväma skor och ryggsäck som passerar framför uteserveringen.
Vi pratar om att turisternas rörelsemönster över stan är en definition av stadskärna. Lite som hur man själv rör sig som turist i en ny stad.
Urban Skogmar tycker att det är mycket som är bra med centrala Malmö. Malmö stads tester med sommargator och nu senast Davidshallstorg som ett parkeringsfritt sommartorg är några exempel.
– Nackdelen är att det är så mycket annat som är färdigbyggt och ordnat, säger han och önskar lite mer kaos som i hans favoritstad Bangkok.
– Man vet aldrig riktigt vad man ska möta. Ena dagen står det en kvinna och säljer sin hemlagade soppa i ett gathörn, nästa dag sker något annat. Bangkok har så klart helt andra förutsättningar än Malmö med sitt klimat, men lite mer överraskningar vore bra.
Det kan till exempel ske genom det som Urban Skogmar kallar utropstecken och nålstick.
– Det finns möjligheter att förtäta staden och skapa nytt. Men fastighetsägarna måste också sluta  stirra sig blinda på lönsamheten i dag, utan se att det på sikt lönar sig att släppa in andra än dem som har råd med dagens hyror.
Urban Skogmar säger att han tror att det finns ett intresse bland fastighetsägare för dessa nålstick i gatubilden som pop-up-butiker, eller andra mer eller mindre tillfälliga verksamheter  ) .
– Det ger en bättre mix och bjuder på överraskningar som är bra för stadskärnan.
Han ser gärna någon form av parkliknande struktur på det som i dag är parkeringsplatser på Stortorget. 
– Vi vet att vi trivs där det finns grönska, och det behövs mer grönt i centrum, säger Urban Skogmar som också menar att omsorgen om detaljerna är viktig för trivsel och skönhetsupplevelse.

Text: Agneta Hammer och Lotta Satz

Petra Brylander är ny (gammal) VD och konstnärlig ledare för Malmö stadsteater – att återvända till Malmö, efter några år som VD på Uppsala stadsteater, ser hon fram emot.

Petra Brylander menar att det viktigaste för stadskärnan är att satsa på platser som främjar möten mellan människor. Platser där man stannar upp, inte bara passerar. Platser där man kan vistas inte minst utan att det kostar något. Gustav Adolfs torg är ett bra exempel. Och Lilla torg, bänken vid brunnen där man kan stämma träff med någon… Den tidigare skridskobanan i Wallenbergs plats. Det mer storskaliga och offentliga Stortorget är inte lika inbjudande. Satsa på både befintliga platser och skapa nya platser som utgår från stadsrummets olika förutsättningar. Kanalområdet har stor potential att bidra till kvalitet i det offentliga stadsrummet.
Kvaliteter hon lyfter fram är kombinationen av arkitektur och natur, och inte minst utblickar som bidrar till att förstå stadens struktur och som bidrar till igenkännande. Stadens parker, blommande träd, den offentliga konsten. Inspireras av Köpenhamn som vågar sig på en mer varierad belysning – ibland lite mindre ljus för att ge en mer ”mysig” effekt.

Petra Brylander lyfter fram betydelsen av att tänka på barnen i staden med lekplatser och rekreation i vid bemärkelse. En plats för barn är bra för alla, bidrar till samtal mellan generationer och skapar samhörighet. 

Arrangemang som Malmöfestivalen lockar många, också många som normalt inte nyttjar stadskärnan. Att göra staden tillgänglig och attraktiv för många, viktigt att vara inbjudande. Sommarscen är ett bra exempel. Den mångkulturella mixen är viktig. Bra att testa och experimentera, till exempel att satsa på sommargator och nu göra Davidshallstorg till ett sommartorg.

Hennes hjärta klappar lite extra för Kalendegatan där hennes nygamla arbetsplats Hipp är belägen. Men trots den fina och omfattande ombyggnaden av Hipp är Kalendegatan fortfarande för anonym.
Hur kan man göra Kalendegatan än mer attraktivt, ett stråk som ju är funktionellt och gent mellan Centralen in mot stadens mitt. Men idag lite av en bakgata trots målpunkter som Petri kyrka, Paddys, HIPP mm. Bra att Tingsrätten fått nya lokaler och att kommunpolitikerna flyttar in. Men mer behöver hända för att göra gatan attraktivare. 
Hon tror på samverkan mellan stadens olika aktörer om hur man kan göra staden och då inte minst Kalendegatan mer intressant som stråk i staden och få folk att stanna upp. Hon har bland annat inlett ett samarbete med fastighetsägaren Balder som äger det gamla Silverbergshuset som idag ger ett anonymt intryck, men där en upprustning tycks vara på gång.  
Petra Brylander är glad att snart vara tillbaka i Malmö, en stad som hon uppfattar mer öppen, kreativ och tillåtande är många andra.

Text: Cecilia Hansson och Birgitta Ramdell

Per Svensson är journalist, författare som bland annat skrivit  boken “Malmö världens svenskaste stad”, debattör med Malmö som bostadsort i 40 år. Nu har han slagit ner bopålarna på landet.

Per Svensson ser Malmös stadskärna förvandlas beroende på årstid.
– På sommaren är Ribersborg definitivt Malmöbornas vardagsrum där människor från hela stan möts. Strandpromenaden i Västra hamnen uppfyller också alla krav på en urban miljö. Den är tänkt för alla, inte bara för dem som köpt bostadsrätter.
På vintern ser han Gustav Adolfs torg som sannolikt centrum för Malmöbornas möten. En plats många passerar oavsett om de är på väg till stationen eller Möllevångstorget.
För stadskärnan handlar om möten, den ska vara tillgänglig och gärna avslappnad.
– Gustav Adolfs torg känns som ett levande torg, men Stortorget är ett bekymmer. Jag kan inte förstå att parkeringen får vara kvar, utan den kunde man skapa en rumslig lösning på torget.

Ofta går diskussionen att nya publika institutioner som till exempel ett konstmuseum ska placeras utanför stadskärnan för att locka folk dit. Det är något som Per Svensson tror är helt fel.
– Att flytta ut det gemensamma skulle urholka stadskärnan och de spontana besöken på till exempel stadsbiblioteket eller Konsthallen. Stadskärnan kan inte bara vara en form av köpcenter.
Han tycker att Malmö känns mer levande jämfört med 1980 när han flyttade hit.
– Kommunen har tagit en rad bra beslut för hela Malmö, högskolan/universitetet är det viktigaste. 
Men det finns fortfarande saker att göra.
– Det största problemet med stadskärnan är likheten. Samma kafékedja ligger bara med några stegs mellanrum, det behövs fler ställen som är Malmöspecifika som till exempel Hollandia på Södra Förstadsgatan, säger Per Svensson som är en hängiven kafébesökare.

Han efterlyser ställen som överraskar som “Arnes konst – nu med allt i hushållsmaskiner” som låg på Kaptensgatan.
– De är stadens kitt, de som gör att man känner sig hemma. För stadskärnans utveckling måste det finnas skäl att komma dit och att man känner sig välkommen. Malmö stadskärna har fortfarande förhållandevis många bostäder och de är viktiga pusselbitar i att stärka kärnan så mycket som möjligt. Det gynnar hela staden. 

Han betonar också vikten av heterogenitet och tillgänglighet och tror på den heterogena staden. 
-Trots kedjorna är Malmö ett gott exempel på heterogenitet, kanske det främsta i Sverige bland de större städerna.
Per Svensson menar att även bebyggelsen i Malmö uttrycker heterogenitet. Vackert vid sidan av fult, klassiskt vid sidan av brutalt och modernt med kontraster i skala. Detta ger Malmö en särart, en personlighet. Det olika, det heterogena, gör att staden hänger ihop och skapar en helhet./
– De återkommande evenemangen som Malmöfestivalen, fotbollsmatcher skapar ett kitt i staden som är betydelsefull för utvecklingen av Malmö.
Fastighetsägarna spelar en stor roll för Malmös utveckling och identitet.
– Det behövs lobbyarbete för att skapa förståelse för fastighetsägarens roll att möjliggöra för det unika, det som inte ger ett direkt ekonomiskt mervärde. Men det som gynnar stadskärnan skapar ett mervärde på sikt.
 – Det gäller att skapa goda exempel och att även tillåta det tillfälliga, att ta tillvara det som är viktigt i nuet, säger Per Svensson.
När han i början av 90-talet arbetade på Expressens Malmöredaktion tvingade hans tidigare chef Edgar Antonsson honom till Ribersborgs kallbadhus – en bra introduktion till staden menade han.

Vad skulle du “tvinga” nya Malmöbor att besöka?
– Kallbadhuset är med på den listan. Möllevången för sitt butiksutbud. Jag skulle ta med dem till Västra hamnen, utställningsområdet Bo01, för att skryta, till Hollandia och så skulle jag visa dem Rörsjöstaden.
Han vill gärna involvera Slottsstaden i Malmös stadskärna för att den urban och för att där finns det där varierade utbudet på butiker – de stora kedjorna har inte hittat dit.
– Problemet är hur man ska knyta ihop det. Dagtid är parken ett givet stråk, men om man kommer till Malmö C sent på kvällen finns det ingen väg som känns promenadsäker. Varken den förbi museet eller första delen av Regementsgatan med sina stora tomma hus.

Text: Agneta Hammer och Lotta Satz