Styrmansbron är det senaste tillskottet av broar i Malmö. Den länkar samman den historiska staden med det historiska industriområdet och den framväxande Varvsstaden. Den är också en länk i en kedja av stadsrum, parker och viktiga byggnadsverk, från Hyllie till Scaniaparken och havet. Den nya bron blir en välkommen injektion i den offentliga miljön. Nya tillägg, grönska och platsbildningar gör vattnet mer tillgängligt och riktat mot möten, vistelse och rekreation. Kockums skeppsvarv rymmer en mängd kulturhistoriska värden och äldre industribebyggelse. Styrmansbron knyter an till Kockumsvarvets historia, och förankrar den i platsen med sina tre material, typiska för varvets arbete och lokaler; tegel, metall och trä. Styrmansbron är för kollektivtrafik, gående och cyklister. Bron kommer att trafikeras av MalmöExpressen och planeras blir färdig årsskiftet 2024/25.
Cecilia Hansson

Kaptensbron är den gång- och cykelbro som går över Södra Förstadskanalen, mellan Raoul Wallenbergs park och Kaptensgatan. Det är ett av Malmös mest trafikerade gång- och cykelstråk.
Första Kaptensbron byggdes 1909. År 1945 ersattes den av nästa Kaptensbro, som 66 år gammal revs till förmån för den nuvarande bredare Kaptensbron vilken är utformad av Lokal XXX Arkitekter. Bron är utformad och byggd för att klara framtida trafikflöden och samtidigt fånga upp och erbjuda plats för paus med sittplatser.
Från bron erbjuds fin utblick över kanalen med långa vyer mot Rättscentrum i öster och Kronprinsen i väster. I ombyggnaden som stod klar 2013 ingick även ny ljussättning av ljusdesigner Johan Moritz och armaturdesign av Lokal XXX Arkitekter. För konstruktionen ansvarade broingenjörer från gatukontoret.

Åsa von Malortie

I mötet mellan Slottsparken och Kungsparken finns ett fint T-format vattenrum där Parkkanalen söderifrån delar upp sig i öst- och västlig riktning. Här ligger två enkla broar väl inplacerade för att koppla samman de olika sidorna av kanalen, och samtidigt erbjuda utblickar över kanalen och parkens olika rum.

1985 byggdes Kommendantbron över kanalen mellan Slotts- och Kungsparken och som en del av Kommendantstigen, ett stråk för cykel och fotgängare som går längs kanalen och knyter samman Gamla Väster med Slottsstaden.

1999 byggdes den lilla Trädgårdsbron mellan Slottsparken och Slottsträdgården. När man rör sig över den ena bron så är den andra osynlig, varför miljön upplevs som en serie interiöra och små rum.  Från trädäcket på norra sidan av kanalen kan man se båda broar, flödet av människor och längs kanalen i tre riktningar. 
Gunilla Kronvall

Annetorpsbron binder samman cykelbanan längs Svennedalsgången i sydöstra hörnet av stadsdelen Djupadal och Elinelund. Dag som natt fångar bron uppmärksamheten med sin klargula färg och effektfulla belysning.
Bron som likt ett gult diosaurieskelett ringlar sig över Annetorpsvägen är 30 meter lång, 5 meter bred och frihöjden är 4.70 meter. Efter dialog med närliggande fastighetsägare, har bron beklätts med 240 lameller, som fungerar som insynsskydd. Samtidigt symboliserar de ett böljande skånskt rapsfält och ger bron dess skulpturala uttryck.
Åsa von Malortie

Fakta Annetorpsbron
Byggår: 2012
Arkitekt: Cowi
Konstruktion: Aitkins
Entreprenör: Svevia
Lameller: cirka 250 i aluminium med färgkoden NCS 0070-Y10R.

Bagers plats fick namnet 1880 efter handelsmännen Bager. Bagers plats låg då där Anna Lindhs plats ligger idag. Den nutida Bagers plats hette då Bagerskajen. 
Bagers bro binder samman Bagers plats och Centralplan. Den invigdes 2012 i samband med tillkomsten av det nya parkeringshuset under Bagers plats. Det behövdes en smidig kommunikation för gående till Centralen och stadens centrala delar.
Bron är gestaltad av Esbjörn Jonsson på Lokal XXX Arkitekter. Den tillverkad i stål, en vit skapelse, välvd både i höjd- och sidled, en form som dels klarar en lång spännvidd och som därutöver skapar en känsla av att sväva över vattnet när man går på den.

Ann-Sofi Högborg

Bron som förbinder Sundspromenaden i Västra Hamnen med Öresunds vatten är bara sex meter och sjuttio centimeter lång men i gengäld tvåhundra meter bred. 
Den gör sitt jobb på bästa sätt, lugnt och stilla utan att framhäva sig själv. Den känns självklar, som om den alltid funnits där; ett säkert tecken på hög kvalitet och att det blev ”rätt”. Sådant är inte alltför vanligt men kännetecknar de riktigt bra byggnadsverken.
Bron, eller ”board-walken” som det nästan heter på svenska, ritades av den danske landskapsarkitekten Jeppe Aagaard-Andersen och stod färdig till Bo-01-utställningen för ett kvartsekel sedan. Mycket var stort hos Jeppe – hans lekamen, hans ego men framförallt hans kunnande som arkitekt och pedagog.
Henrik Johannesson

Tvärs över Amiralsgatan går bron som binder samman Rosengårds fyra delområden. Rosengårds centrum ligger på bron och annonserar sig tydligt när man färdas efter Amiralsgatan. En byggnation sprungen ur 60-talets ideal om en trafik- och funktionsseparerad stad. 
Här finns mycket: affärer, restauranger, föreningsliv, bibliotek och en hel del annat. Men platsen upplevs som sluten och dominerad av trafik och parkering. I dag drömmer vi om den integrerade staden med ett myllrande utbud och folkliv. 
När centrumet byggdes var den italienska bron Ponte Vecchio en förebild – det blev inte riktigt så. Dags att förverkliga den drömmen! Med de nya visionära idéerna om en helt omvandlad Amiralsgata kan ”Rosengårdsbron” få den injektion den förtjänar.
Agneta Hammer

/

En gång var detta främst platsen där Bunkeflo mötteSibbarp. En beryktad industrisoptipp precis intill unik strandängsnatur. Fortfarande trivs hundratals djur- och växtarter i det skyddade kustområdet söderöver. Fåglar, groddjur, fjärilar, ålgräs, danska irisar, fiskar i havet intill. Men nu har promenad- och cykelvägen längs vattnet blivit än mer unik. Den för dig under Bron.
I Paris är det en extra kick att promenader längs Seine ibland kan fortsätta under broarna som korsar floden. Det skapar udda, hemliga platser. Ibland också utsatta, mitt i stan men ändå avskilda från den. Malmös Lernacken är knappast Paris, men dubbelheten i ”långt borta och nära”finns här också. Under Bron betyder några få meter från en av Malmös hårdast trafikerade motorleder, men samtidigt avskild från den. Rentav är Bron ”taket” till platsen här, med strandängarna och havet som närmsta grannar. 
Ett udda ställe, som också fungerar som länk mellan ”tornet” och ”paviljongen” i konstnären Olafur Eliassons verk The movement meter for Lernacken, som står på varsin sida om E22. Men trots läget inte alls övergivet. Till och med en ruggig söndag i december joggar, cyklar eller flanerar en strid ström förbi här. En solig sommardag är platsen rena idyllen.

Ingrid Sommar

Läs mer om Olafur Eliassons verk.

Den är kanske Malmös minsta, men den har ett eget nummer – 312.
Det har funnits en träbro i Slottsparkens japanska trädgård så länge jag kan minnas. På 50- och 60-talen var platsen ännu mer hemlig med fler buskar och snår och de vuxna hade inte full koll på oss.
Då var det en spännande plats att leka på, nästan så att det pirrade i magen ibland. Här kunde vi springa runt och hoppa på stenar över det lilla vattendraget eller hänga över träräcket på spaning efter kompisarna som gömt sig i ett buskage.
I dag är platsen mer öppen men det hindrar inte barnbarnen att försvinna ur min åsynen en kort stund. Jag hoppas att de tycker det är lika spännande som jag gjorde en gång.

Idéer om att anlägga en park på det överblivna området väcktes för att på så vis skapa ett stort sammanhängande grönområde.

Lotta Satz

Fakta Slottsparken
1896 anordnades en stor industri- och slöjdutställning i Malmö. Och i samband med den gjordes en mindre plantering utmed Fersens väg. Efter utställningens slut beslutades att all gammal militärmark skulle omvandlas till parkområde. Återigen togs kontakt med en dansk landskapsarkitekt, Edvard Glaesel. Han föreslog en mycket genomgripande omdaning av den låglänta och sumpiga marken. Inspiration hämtade han från den amerikanske landskapsarkitekten Olmsteds idéer om en vardagspark för alla åldrar och samhällsklasser likt den i Central Park i New York.

Segeviadukten anlades år 1961 som en elegant ’flyover’ över Sege å och den så kallade Segekarusellen när Autostradan från 1953 förlängdes hela vägen in till Malmö. 

Jag minns viadukten från min barndoms färder i familjens tvåtakts-SAAB och hur vi seglade in i moderniteten på den nya och betonggjutna motorvägen från Lund mot hemstaden Malmö. Viaduktens båge signalerade resans slutdestination när den lyfte oss ur det bördiga slättlandskapet och in i det urbana. Segeviadukten har trots en enorm belastning lyckats behålla sitt uttryck av en både rationell och elegant estetik, nu inne på sitt sjunde decennium. 
Tomas Germundsson