Det var huvudfrågan när Skönhetsrådet i Malmö samlade till ett samtal om idéer och visioner som trots motgångar, motstånd och en tålamodsprövande process blivit verklighet.

Några svar som panelen var eniga om är kärlek till huset/platsen, en massa tid (och ofta en massa pengar), bra samarbetspartners, att inte riktigt tänka på hur jobbigt det kommer att bli och delvis slumpen.
I panel deltog Christine Grimshorn och Josephine Formoso från Solidar vinbar, som fick Skönhetsrådets pris 2025 (se länk) , Martin Karyd och Nina Totté Karyd från Malmö Saluhall, Jonas Lindvall från Saltimporten, Olof Martinsson, stadsantikvarie i Malmö stad och arkitekten Joakim Lyth, Wingårdhs arkitekter. Samtalet leddes av Skönhetsrådets Gunilla Kronvall.

Att den gamla Solidarbutiken på Sövdeborgsgatan blev en vinbar som kunde invigas i år efter fyra års hårt arbete var en slump.
– En dag kom en man in på vårt ställe på Geijersgatan när jag stod i butiken och pratade med en vän. Han ville träffa ägaren och förklarade att han och hans bror hade ärvt en fastighet i närheten som han tyckte att vi skulle hyra. Vi var ju trångbodda, var ett av argumenten, berättar Christine Grimshorn.
– När jag förstod att det var den gamla Solidarbutiken hoppade jag upp och ner av glädje. Kvällen före hade Jossan (läs Josephine Formoso, den andra ägaren) kört förbi och sagt till varandra ”tänk om vi kunde göra något med detta vackra hus”.
Mannen ville hyra ut lokalen, men det sa de definitivt nej till. De ville köpa den.

Martin Karyd, kock från Malmö saluhall pratar också om slumpen. Han hade länge gått och tänkt på att Malmö behövde en saluhall – att hitta en lokal som passar för en sådan är inte lätt. Men så en dag gick han förbi det gamla Godsmagasinet som hade rätt proportioner, 50×12 meter. Men det var egentligen allt; inget tak, ett golv fyllt av skräp och kanyler.
– Och så var det en slump att vår mamma Ulla-Britt ärvt ett fastighetsbolag av morfar och hon var bra på att säga ja. Att Malmö saluhall finns i dag är i stort sett hennes förtjänst. Så där stod vi kocken Martin, mamma psykologen och jag HR-människan och skulle skapa en saluhall, berättar Nina Totté Karyd.

Arkitekten och formgivaren Jonas Lindvall nämner också slumpen när han berättar om hur han köpte det gamla saltlagret Saltimporten på Hullkajen,
– Jag åkte dit med en kund som var intresserad av den 9000 kvadratmeter stora fastigheten. Men kunden drog sig ur och jag hade blivit förälskad – här vill jag ha mitt kontor, tänkte jag.

När idén och visionen är klar börjar det tunga jobbet. Kontakten med myndigheter, bygglovsansökningar, hitta rätt byggare och andra samarbetspartners och alla detaljer i detta arbete som ska fixas. Inte sällan är det de små tuvorna som är på väg att stjälpa hela projeketet.
Christina Grimshorn berättar om stadsbyggnadskontorets krav på ett cykeltak, som kanske var bygglovspliktigt, när hon var på väg att ge upp.
– Jag ringde dit och sa: nu skiter vi det här. Detta var en av 35 punkterna i kravlistan som vi skulle hantera – och inte alltid förstod.
Cykeltaket släpptes och arbetet med förvandlingen av det nergångna och förvanskade huset fortsatte.

Malmö Saluhalls tuva var kravet på bevarande av rullfogar på en vägg.
– Då blev det kris, det här innebar mantimmar och kostnader som vi inte räknat med, berättar Nina Totté Karyd. I efterhand är hon dock glad över arbetet som lades ner.

Jonas Lindvall tycker att han haft en hyfsat enkel resa, men det beror på att han började förvandlingen med ett tillfälligt bygglov på 60-talsfastigheten.
-Vi började med att sätta in stora fönsterpartier i den låga delen av fastigheten. När vi ville göra det i den höga delen blev det stopp, den skulle bevaras. Det kan gå för långt med bevarandet, säger han.

Olof Martinsson, stadsantikvarie i Malmö stad, säger att trenden börjar vända från ”bevarande till varje pris” till ”allt går att förändra”.
– Frågan är hur förändringen sker.

Joakim Lyth, arkitekt, arbetade med saluhallen för drygt tio år sedan. Han möter inte sällan folk med idéer och visioner för ett nytt ställe i Malmö. Några idéer blir av, men många inte.
– Det är många som inte har samma ingångar till samhället som ni haft, men det är inget fel på deras affärsidéer.
Han föreslår någon form av verksamhetslots inom kommunen som kan hjälpa de små aktörerna att hitta rätt i kontakterna med staden och andra myndigheter.

Gunilla Kronvall såg ett mönster i de tre projekten, byggnaden och innehållet hänger tätt samman, och de ligger lite utanför de gängse delarna av stan.
– Vi hade drivit Geijersgatan, en liten bit från Solidar, i tio år innan vi tog oss an den gamla butiken. Vi hade sett att kvarteren behövde en mötesplats. Nu hittar många Malmöbor hit, säger Christine Grimshorn.
– När jag köpte Saltimporten sa många att det där ligger ju i andra sidan av världen. Det tog tre år att hyra ut fastigheten och lunchkrogen serverar cirka 350 gäster dagligen, säger Jonas Lindvall.
– Vi visste att Malmö Live var på gång och att det fanns planer på Varvsstaden när vi bestämde oss, berättar Martin Karyd.

Joakim Lyth har en kollega som brukar tala om falafelkoefficienten i Malmö – det vill säga hur lång promenad har man till närmsta falafelställe. Kan såklart appliceras på andra verksamheter,
– I Västra hamnen har man långt, medan det ligger fem ställen några minuter i väg på andra håll i stan
Han berättar om det nya psykiatrihuset som Region Skåne ska bygga på södra delen av sjukhusområdet.
– Malmö stad vill gärna ha en levande bottenplan, men det finns ingen som kan betala den hyra som blir efter en byggkostnad på cirka 80 000 kronor per kvadratmeter.
Han efterlyser fler lite enklare ställen för mindre aktörer i stan.
– Varför byggs det inte fler kiosker? Jag menar inte foodtrucks som kan rulla i väg utan riktiga kiosker.
Jonas Lindvall reagerar starkt på kvadratmeterpriset på psykiatrihuset.
– Det största hindret för nya initiativ är de absurda byggkostnaderna vi har i Sverige, det måste bli en ändring på reglerna.
Det tog cirka tre år att hyra ut hela Saltimportens 9000 kvadratmeter.
– När vi fick en hyresgäst som vill ha ett visst antal kvadratmeter satte vi upp en vägg och installerade en toa och ett pentry, säger Jonas Lindvall.

Malmö Saluhall behövde avtal med hyresgäster innan bygget kunde påbörjas.
– Vi lade mycket kraft på att skapa en designprofil. Jag tror att den visade att vi menade allvar och att vi hade en vision för helheten, säger Nina Totté Karyd.

Olof Martinsson, säger att det är viktigt med verksamheter som liksom visar vägen när ett nytt område ska etableras – som till exempel Saltimporten och Nyhamnen som håller på att förvandlas till en ny stadsdel i Malmö.
Hur lockar man då folk till den nya platsen, undrar Gunilla Kronvall.
– För vår del var det mycket djungeltrumman, vi hade aktörer med ett bra nätverk, säger Jonas Lindvall.
– Våra grannar hittade ju först dit, men sedan fick vi två krogrecensioner i Sydsvenskan och Dagens industri som fick folk att komma från hela Malmö, berättar Christine Grimshorn.

Slutligen: Hur kan man stötta nya mindre aktörer så att deras idéer kan förverkligas och vilka hinder finns?
Olof Martinsson pekade på stadens krav att följa likabehandlingsprincipen – det vill säga att en byggjätte och en liten aktör ska behandlas på samma sätt.
– Det är ju egentligen omöjligt, här behöver vi nog bli mer följsamma.
Christine Grimshorn pekade på gamla detaljplaner som stoppar förändringar.
– Vi har en detaljplan från 1936 och har fått reda på att det kan ta upp till fyra år och kosta en halv miljon att få den ändrad så att vi kan utveckla Solidar.
Jonas Lindvall pekade ut tiden, förutom byggkostnader, som ett hinder.
– Det måste gå snabbare att till exempel få ett bygglov.
Joakim Lyth vill se en överordnad spelplan för mindre verksamheter.
– Malmö stad har en manual för hur man får bygga på vindar och tak. Det borde finnas något liknande för vilka krav som kan ställas på de små aktörerna. I dag faller mycket på detaljplaner och bygglov.
Nina Totté Karyd pekade på de där detaljerna som överraskande stoppar en förändring,
– Vi vill ha längre öppettider, men sophanteringen vi har idag klar inte mer avfall. Vi har lagt ner mycket tid och kraft på att försöka fixa det.

Lotta Satz