Efter fem års arbete är den världskände konstnären Olafur Eliassons tvådelade verk på Lernacken återställda. Nu är frågan om de ska flyttas för att väder och vandalism inte ska förstöra det igen.

Tänk att Malmö har det här verket, ”The movement meter for Lernacken,” av
internationellt hyllade konstnären Olafur Eliasson. Dansk-islänning till börd och
bosättning, med stor studio i Berlin.
2003 fick han ett spektakulärt genombrott i London, när Tate Modern visade ”The weather projec”t. En jättelik till synes glödande sol som lockade fler än två miljoner besökare. Men redan tre år tidigare hade verket på Lernacken kommit till, ett av konstnärens tidiga offentliga arbeten. Och det står där fortfarande, just nu i nyrenoverat skick.
Verket hade förfallit och utsatts för vandalisering, Men också väder
och vind hade satt förödande spår. ”The movement meter for Lernacken” består
egentligen av två delar, framför allt var den lägre ”paviljongen” svårast skadad.
Shoshana Iten, som skött fastighets- och gatukontorets löpande kontakter med
konstnärens studio i Berlin, förklarar:

– Paviljongen består av böjda stålramar med färgat glas, tillsammans bildar de en
cirkel, säger hon. Nästan allt glas var förstört, så arbetet handlade mycket om att få tillverkat nya bitar. Närmare 1500 glasbitar i olika färger behövde ersättas.
Verkets andra del, det 12,5 meter höga ”tornet” som även det är en stålkonstruktion, hade lindrigare skador. Bland annat måste belysningen högst upp bytas.
Arbetet med att återställa konstverket har pågått sen 2019. Skönhetsrådet
uppmärksammades på förödelsen 2021, skrev till Malmö stad och fick beskedet att
en upprustning i dialog med konstnären pågick.
Inte minst proceduren att tillverka nytt glas har tagit tid, inklusive att upphandla och välja leverantör. För ståldelar som behövt repareras har Shoshana Iten och konstnärens team i Berlin haft tillgång till
Malmö stads egen smedja.

Att Malmö alls fick det här Eliasson-verket beror på Bron. Två företag som deltagit
i brobygget kom med en donation som möjliggjorde uppförandet av ett konstverk på den då välbesökta Lernacken.
I flera år hade besökarna trängts här för att kolla hur bro bygget framskred. Byggnaden Luftkastellet hade uppförts för att serva dem med kafé, utställningar och information. Och en konstnärlig markering av den unika platsen framstod som naturlig och önskvärd.
Åtta konstnärer och landskapsarkitekter bjöds in till en tävling i Statens Konstråds och Malmö stads regi, där juryn slutligen utsåg Olafur Eliassons förslag till vinnare.
– Det var ett fantastiskt stimulerande samarbete, minns Gunnar Ericson, då Malmös stadsträdgårdsmästare,och även ansvarig för stadens offentlig konst.
– Eliasson var oerhört påläst, hans verk tar helt fasta på platsen, fortsätter han. Ofta har han ju arbetat med ljus, så även här.
”Tornet” och ”paviljongen” representerar två skilda sätt att skicka ljus, som solkatter ut i landskapet och över vattnet till danska sidan. Både den säregna naturen och den mänskliga civilisationens ingrepp vävs in i verket.
Men förutsättningarna för ”The movement meter for Lernacken” har förändrats sedan invigningen 2000.
Efter att Bron öppnade är platsen mer övergiven. Landskapet kring Eliassons ”paviljong” kan liknas vid en urban stäpp, trots att läget bara är några trappsteg upp från det
forna Luftkastellet, nu sporadiskt använt för tillfälliga event.
Men utsikten mot Köpenhamn är fortsatt överdådig och bakom trädtopparna i motsatt synfält skymtar ”tornet”. Det är bara några hundra meter dit, men verkets andra del står på
andra sidan E22 och kan inte nås fågelvägen. I bakgrunden ligger motorvägsbullret som en ständig ljudmatta, en påminnelse om att naturen spelar med i ett jättelikt trafiksystem.
För Malmö återstår nu frågan om hur ”The movement meter for Lernacken” bäst ska skyddas framöver. Många förvaltningar deltar i stadens diskussion.
Bland förslagen nämner Sofie Hellryd, utvecklingssamordnare inom fastighets- och
gatukontoret, att verket flyttas till en helt annan plats, att tillsynen på Lernacken
ökas och att aktiviteter skapas som gör platsen mer befolkad.
Även i media har frågan återkommande lyfts hur den här speciella platsen kan få liv igen. Kanske en skulpturpark, ett hotell, ett spa?
– Men det är inte så viktigt att ha bråttom här, Viktigast är att vänta ut den rätta idén om fortsättningen,
även om det skulle ta några år, säger Gunnar Ericson, numera
medlem i Skönhetsrådet i Malmö.
Att beskriva Lernacken som öde är heller inte helt rätt. En sorts spontant folkliv
pågår. P-platsen utanför Luftkastellet är ofta full med bilar. Piren vid brofästet älskas av alla sorters fritidsfiskare. Äventyrliga cyklister gillar den vilda terrängen i vad som från bilistens perspektiv på E22 mellan betalstationen och Bron kan verka som ett ingenmansland.
Det går fint att röra sig här till fots och på cykel och faktiskt finns det en
väg som förbinder Olafur Eliassons ”paviljong” med verkets ”torn”. En sträcka på
någon knapp kilometer längs havet under bron. Lantligt idyllisk trots närheten till den storskaliga trafikmiljön.

Text: Ingrid Sommar