Författararkiv: admin

STADENS DETALJER

2 svar

Ängeln

Det står en stilig ängel i cement på S:t Pauli Mellersta Kyrkogård, en ängel som är närmare 4 meter hög från de sandalprydda fötterna till vingspetsarna. Här är det inte frågan om någon blek och genomskinlig kringsvävande skyddsängel som de min mormor föreslog att man skulle lita på. Det här är ärkeängeln Mikael som en gång tronade över ingången till Uppsala Domkyrka men som 1941 plockades ner vid renoveringen av kyrkan. Han glömdes bort, ända tills Skånska cementbolaget plockade fram honom igen vid sitt hundraårsjubileum och skänkte honom till Kyrkogårdsförvaltningen i Malmö. Han pryder sin plats.

Berättelsen om Mikael är dramatisk (han besegrade den upproriske ärkeängeln Lucifer och störtade ner honom från himlen, möjligen är det ett brutet svärd man ser i hans hand) men den är inte så vacker och rörande som berättelsen om hans skapare, skulptören Carl Johan Dyfverman.

Han hade många stora dekorativa uppdrag under andra hälften av 1800-talet men hans märkligaste verk finns inte kvar – under hårda köldgrader i Stockholm modellerade han en snöskulptur som han kallade ”Barmhärtigheten”. Den stod i Kungsträdgården i Stockholm, och det välbärgade borgerskapet betalade för att se den. Intäkterna gick till till stadens fattiga.

Dyfverman fortsatte med snöskulpturer till de behövandes väl, och det är fantastiska, genomarbetade snötablåer. Ni måste se dem! www.cjdyfverman.se. – Tyvärr blev Dyfverman förkyld under det kalla arbetet och dog vid bara 48 års ålder.

R F Berg

Det är en osannolikt driftig man som står i Strandparken och blickar upp mot det Limhamn han en gång formade efter sitt huvud, med cementindustri och järnväg och sjukförsäkring och banklån till arbetarna i hans fabriker och brandkår och kyrka och söndagsskola. ”Limhamnskungen” kallades han, Rudolf Fredrik Berg som styrde Limhamn från 1870-talet och fram till sin död 1907. Vid begravningen i Limhamns kyrka sattes extratåg in från Malmö och tretusen personer deltog. 1940 blev han staty. I år lyckades några snillrika limhamnsbor övertyga staden om att lyfta ner R F Berg från hans högtidligt höga piedestal och ställa ner honom på marken. Plötsligt kom han nära oss.

Där står han nu, med hatten i handen och rocken slängd över armen. Han har hejdat sig i steget och lyfter blicken. Vad uttrycker den? – Mild förnöjsamhet, kanske rentav lycka? Kolla gärna själv, det är en trevlig cykeltur i grönskan.

Det är en bra och levande skulptur som Edvard Trulsson har gjort. Inget pompöst monument över Limhamnskungen utan en människa att möta. Troligen skulle många statyer få nytt liv om de flyttades ner från piedestalerna.

VÄRNET

CAN`T BUY LOVE stod det på skyddsvärnet som låg idylliskt dolt i grönskan på Ribergsborgsstranden. Cyklister och joggare gav det en hastig blick och visste inte att de passerade en 70-årsjubilar.

I juli 1939 började de första värnen i den svenska försvarslinjen – Per Albin linjen – uppföras i Skåne. I augusti hävdade statsministern Per Albin Hansson att ”Sveriges beredskap är god”. Ingen trodde honom, men när andra världskriget var slut, sex år senare, var Sveriges försvar så starkt att det har gått långsamt att montera ner det.
Nu – i början av september – ser jag att staten är i färd med att montera ner även den påminnelse som värnet var. Men visst har värnet på Ribban, nu en grushög, fungerat som en försiktig påminnelse att det kunde ha gått riktigt illa för Sverige.

PLANER OCH TANKAR

1 svar

Limhamns färjeläge

Limhamns färjeläge är ett förslag av arkitekten Lars Asklund som gärna ritar kontorsbyggnaden och höghuset som du ser på planen. Men, säger Asklund, han är öppen för att andra kan ge form och liv åt byggnaderna emellan. Det finns tankar att man där skulle kunna bygga många mindre hus, ritade av olika arkitekter, som på B01, som i kajbebyggelser i Amsterdam. Det tycker Asklund skulle vara stimulerande och roligt.

Än så länge har hans förslag nått stadens planerare Börje Klingberg och Christer Larsson, där det tills vidare vilar. Det är möjligt att det får ingå i de större planerna för området. Vi ska försöka att rapportera vidare om hur det går med Lars Asklunds förslag för färjeläget, och även om andra arkitekters tankar kring Malmö.

Designförslag - Limhamns hamnbassäng

Stadion

Vi var många som oroade oss för stadions öde. Vi gillar läktarens svepande kurva, konstruktionenns funktionalistiska enkelhet, parkvägen som fylls av vandrande supporters under trädkronorna. Sten Samuelsson har ritat en vacker byggnad. Den smarta lösningen blev att behålla Samuelssons stadion och bygga ett bredvid.

Det blev en salomonisk lösning – stadion fick leva vidare i renoverat skick som friidrottsarena, och MFF fick sitt eget stadion bredvid. Ibland är det utmärkt med kompromisser.

PÅ MALMÖS FASADER – DET GROTESKA OCH DET SKÖNA

1 svar

Att promenera i städer kan vara en spännande tidsresa, om modernismen inte har gått alltför hårt fram. Malmö har, som de flesta svenska städer, drabbats av oförsvarliga rivningar – hela kvarter har förintats – men det finns förvånansvärt mycket kvar att upptäcka och glädjas åt. Medeltida miljöer samsas med klassicism och funkis och med de palatsliknande husen från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. La Belle Époque! Den tekniska revolutionens tid. Uppfinningarnas, industrialisternas och den sociala kampens tid.

Den tiden går att avläsa på husfasaderna i Malmö där nyrika entreprenörer tävlade om att bygga ståtliga hus med torn och tinnar och med ett överdåd av figurer och ornament som inramade fönster och dörrar och lyfte balkongerna mot himlen. Vapensköldar och klassiska sentenser på husen markerade att borgerskapet betraktade sig som den nya tidens adel.

Det är stor tur för oss att hävdelsen och praktlystnaden till en tid sammanföll med jugendepoken,i en tid som älskade fantasi och överdåd och glatt lånade ur alla tiders mönster och rekvisita. Stuckatörer importerades från Italien, bildhuggare arbetade på högvarv. På många fasader finns porträtt i sten och stuckatur av bankmän och politiker och byggherrar. Där finns fakta att hämta och anekdoter att berätta, liksom om de färgstarka arkitekterna.

Men de flesta av de hundratals figurerna som stirrar sorgset mot oss från fasaderna, eller kråmar sig eller ger oss hotfulla blickar eller försöker väcka våra minnen av antikens skulpturer, de är anonyma. Inte historielösa, för vi vet när de gjordes, husen har sin historia. Men konstnärerna, skulptörerna, hantverkarna är för det mesta namnlösa, och man promenerar gatan fram och tittar på intressanta personliga uttryck, elegant ornamentik eller klumpig schablonmässighet. Med huvudet bakåtlutat och blicken strax ovanför ögonhöjd. Det är en konstvärld som man i allmänhet är ganska omedveten om – det är viktigare att kolla de ansikten man har omkring sig,
i sin egen ögonhöjd.

Det är detta den här boken ska försöka ändra. Det är en bilderbok som läsaren kan komplettera med egna stadspromenader, men man kan också välja att låta bokens bilder och berättelser vittna om en stor anonym skara av konstnärer och hantverkare som har stått till byggherrarnas och allmänhetens tjänst med sin uttrycksvilja och sin dekorativa förmåga, sin lust att smycka. Den berättelsen är giltig inte bara i Malmö utan också i Sverige och Europa under denna fantasifulla och fantastiska tid!

Bokens fotograf är Martine Castoriano och författare är Jan Hemmel

FUNKIS I MALMÖ Arkitektur från 1930-talet i ord och bild

Lämna ett svar

Funkis är, enligt Svensk uppslagsbok, en i samband med Stockholmsutställningen 1930 uppkommen kortform för funktionalism och funktionalistisk.

I ”Funkis i Malmö” ger fotografen Merja Díaz och författaren Tyke Tykesson oss en översikt över funktionalismens utveckling i Malmö. Det är en skildring av hur en stil växer fram – ibland som ett försiktigt kliv ur klassicism och art deco, ibland som ett renlärigt socialt program – och hur stilen sedan glider över i och blandas med andra stilar. Bildmaterialet, de historiska översikterna och detaljanalyserna – boken är på 120 sidor – ger läsaren rika möjlighet att uppleva vad som är levande och spänstig funkis i Malmö.

Boken är utgiven 2005 i ett samarbete mellan Skönhetsrådet i Malmö och förlaget Historiska Media, och producerad med bidrag från Malmö Förskönings-och Planteringsförening och Malmö Kulturhistoriska Förening

Boken finns till försäljning i bokhandeln och på Form Design Center i Malmö och på Malmö Konsthall

JUGENDEPOKEN I MALMÖ ARKITEKTER OCH BYGGNADER 1896 – 1914

2 svar

”Mer än någon annan period i arkitekturhistorien återspeglar jugendepoken en vilja till frigörelse och kraft. Jugendepoken tar språnget in i det moderna samhället. Bakom
de böljande fasaderna döljer sig nya byggnadsmaterial som järn och betong. I Malmö sammanföll jugend med en intensiv stadsbyggnadsperiod.Staden blomstrade och satsade på en stor industri- och slöjdutställning. Året var 1896 och jugendarkitekturen, som kom att prägla stora delar av Malmö, hade redan börjat sätta sköna spår.”

Så inleds Skönhetsrådets jugendbok som gavs ut 1996 och omfattar 130 sidor med kartor, fotografier av Merja Vásques Díaz, text av kommunantikvarie Henrik Ranby
och research och inventering av arkitekt Petra Norling Kofoed. 120 jugendbyggnader har inenterats och 24 av dem presenteras utförligt i boken. De övriga finns med i
bokens översikt.

Ett litet antal böcker finns fortfarande i lager.

SKYDDA DAVIDSHALLSTORG!

Lämna ett svar

Skydda Davidhallstorg

Skriften (60 sidor) gavs ut 1993 av Skönhetsrådet i Malmö. Den skrevs av journalisten Ulla Hårde i samarbete med arkitekterna Lars Brattberg, Elisabeth Norrby, Thor Heijkensköld och Anna Dehlin-Englund.

Flera av dem som bor och bott vid torget berättar om upplevelser och stämningar. Bland andra berättar formgivaren Signe Persson-Melin om sin barndom i huset som fadern byggde – hon är dotter till den legendariske byggmästaren Erik Sigfrid Persson. Torgets arkitekter presenteras, viktiga namn i Malmö stads historia som August Lindvall, Axel Stenberg, Yngve Herrström och August Ewe.

I förordet skriver Ulla Hårde: ”Davidhallstorg hör inte till stadens pampiga paradplatser. Här ståtar varken rådhus, kyrka eller staty av någon betydelsefull person. Vardagsnära och med en lätt doft från kontinenten bjuder Davidshallstorg på andra upplevelser … Davidshallstorg kunde ha legat i Köpenhamn eller Paris. Torget är en levande stilhistorisk rest från sent 1920-tal, som i dag betcknas som en glansperiod i svensk arkitekturhistoria… Men hoten mot torget är många …”

Grattis Limhamn och Malmö

1 svar

Hela Hyllie Hållbart! Dialog-pm 2009:2 om Kroksbäck – Holma – Hyllie

REMISSVAR FRÅN SKÖNHETSRÅDET I MALMÖ

BAKGRUND OCH FÖRUTSÄTTNINGAR

Dialog-pm:ets fokus ligger på att inlemma Kroksbäck och Holma i den nya stadsdelen Hyllie, som planeras söder om Annetorpsvägen. Kroksbäck och Holma ligger ensamma, avskilda från varandra och från den övriga staden. De väntar på en för länge sedan planerad utbyggnad söderut som aldrig blev av. Nu har chansen kommit att bryta deras isolering. Svårigheten är bl. a. att man har att göra med mycket storskaliga stadsbyggnadselement, som skall bindas samman, och att de flesta av dessa redan är låsta till läge och utformning. Det är inte lätt att få ihop en trivsam stadsmiljö.

Stora och redan befintliga eller under uppbyggnad varande stadsbyggnadselement är bl. a.:

• Annetorpsvägen, som är nersänkt och har fått en motorvägsliknande utformning
• Hyllie Arena
• Shoppingcentret Emporia
• Citytunneln med spårområde och station samt intilliggande stora parkeringsytor
• Pildammsstråket

Barriärer för Kroksbäck och Holma är Pildammsvägen och Lorensborgsgatan och Kroksbäcksparken som skiljer områdena åt.

HYLLIE – KROKSBÄCK

Att bygga ut Kroksbäck utmed Hyllievångsvägen och in i Kroksbäcksparken är en bra idé och kan få stor betydelse för stadsdelen. Den nya bebyggelsen kan ge en mer allsidig lägenhetsfördelning, få in vissa verksamheter och medvetet gestaltas för att höja områdets status. Man har möjlighet att utforma en omväxlande och mer komplett stadsmiljö, kanske kvartersstad.

Stråket Hyllievångsvägen – Hyllie boulevard

Hyllievångsvägen och Hyllie boulevard blir en ny förbindelse mellan Kroksbäck och Hyllie. Det är viktigt att den utformas så att den blir attraktiv och säker inte bara för bilar utan framför allt för gång- och cykeltrafikanter. Den kan bli till en boulevardliknande stadsgata med bebyggelse och trädrader på båda sidor och med vissa butiker eller verksamheter i bottenvåningarna. För att åstadkomma detta bör Hyllievångsvägen höjas upp till nivå med sin omgivning. Att låta den ligga som nu i ett schakt är en dålig lösning (gör t.ex. tankeexperimentet att Regementsgatan låg 4 meter lägre än sin omgivning, den skulle då vara som en kanal och förstöra sammanhangen i stadsmiljön). Vare sig en upphöjning blir möjlig att genomföra eller ej, bör Hyllievångsvägen ges en tydlig karaktär av stadsgata med tät bebyggelse längs båda sidorna.De föreslagna parköppningarna in mot Kroksbäcksparken föreslås krympas i bredd. I de fall Hyllievångsvägen inte kan höjas till omgivande marknivå, kan parköppningarna med fördel formges som trappgator av stadskaraktär (i likhet med t.ex. de breda trappgator som förekommer flitigt på Malmarna i Stockholm).

Koppling över Annetorpsvägen

Det viktigaste stadsmässiga sambandet i planen är kopplingen mellan Hyllie centrum (och citytunnelstation) och den nya bebyggelsen norr om Annetorpsvägen. Och här hänger det på Hyllie Boulevard, som går från citytunnelstationen och fortsätter i Hyllievångsvägen och vinklar av mot Snödroppsgatan. På vägen skall den passera över en ”motorväg”. Ett utgångsläge som liknar Amiralsgatans passage under Rosengårds centrum, vilket förskräcker.
I detta fall bör ansträngningarna koncentreras på att Hyllie boulevard blir en boulevard från citytunnelstationen över Annetorpsvägen och vidare in i den nya bebyggelsen i norr. D.v.s. med träd och fina trottoarer utmed hela sträckan – också över Annetorpsvägen. Om Annetorpsvägen skall överdäckas måste man undvika en avskräckande baksida mot boulevarden, som den som visas i skissen. Här är kvarteret mot öster för stort – borde delas i tre kvarter för att bryta storskaligheten och skapa kontakter mot öster. Detta är en tekniskt och gestaltningsmässigt spännande och utmanande del. Kanske något för en skicklig och framträdande arkitekt att arbeta vidare med.

Förtätning i Kroksbäck

Kroksbäck får enligt skissen mycket bättre kontakt med Kroksbäcksparken. Man bryter lite av isoleringen och då är det som sagt viktigt att man höjer Hyllievångsvägen. Läge och storlek av de sammanbindande grönytorna är visade schematiskt, och hushöjder i den nya bebyggelsen berörs inte. Skall det kanske ligga höga hus ut mot parken? Kanske kan bebyggelsen utmed Hyllievångsvägen vara mera stadsmässig och med en rimlig skala. Man bör eftersträva både fler små och fler stora lägenheter för att utjämna den dominans av medelstora lägenheter som idag präglar Kroksbäck. Kanske kan man bygga smålägenheter i husen utmed den stadsmässiga Hyllievångsvägen medan husen in mot Kroksbäcksparken i högre utsträckning avsätts för större lägenheter. Hela utformningen av bebyggelsen utmed såväl Hyllievångsvägen samt in i Kroksbäcksparken kan med fördel utvärderas i en arkitekttävling.

PILDAMMSSTRÅKETS FÖRLÄNGNING

Bredden på Pildammsstråkets förlängning mellan den nya bebyggelsen norr om Annetorpsvägen och den nya bebyggelsen i Kroksbäck är alltför stor. Det är viktigt att Kroksbäck får en mycket mer direkt koppling till den nya bebyggelsen för att inte bli alltför avstängt och avskärmat från hela sin omgivning. Citytunnelstationen kommer att vara mycket viktig för Kroksbäck. Många kommer att gå och cykla till stationen och följa Hyllie boulevard. Då är det inte trevligt att passera genom ett grönområde, speciellt inte vid mörker. Vi förstår att Pildammsstråkpassagen är en känslig punkt i det sammanbindande grönstråket och en viktig detalj i Hylliestrukturen. Vi föreslår att passagen blir föremål för fördjupade studier. Kanske kan den krympas i bredd till ca 20 m och ges karaktär av en innerstadspark.

HYLLIE – HOLMA

Hantverkarstråket

Precis som stråket Hyllie boulevard-Hyllievångsvägen kommer att kunna bli ett attraktivt och säkert förbindelsestråk mellan Kroksbäck och Hyllie centrum (Citytunnelstationen), inte minst för gång- och cykeltrafikanter, vore det högst önskvärt att även ett likartat stråk skapas mellan Holma och Hyllie centrum. Det allra enklaste vore om det planerade Hantverkarstråket genom Holma förlängs hela vägen till Hyllie centrum. Som planen ser ut nu slutar det i Snödroppsgatans vinklade förlängning intill Annetorpsvägen. Det har ingen direkt och naturlig förbindelse med Hyllie centrum. Lämpligen kan Hantverkarstråket vinklas åt sydväst söder om Holma och sedan fortsätta över överdäckningen av Annetorpsvägen hela vägen till det nordöstra hörnet av Malmö Arena. Även denna sista del av Hantverkarstråket bör få gårdsgatukaraktär och omges av bebyggelse med såväl bostäder som olika verksamheter.

Utbyggnad i Holma

Det känns naturligt att låta Snödroppsgatan övergå från att vara en bussgata till att bli en stadsgata i ett utbyggt Hyllie. På samma sätt som i Kroksbäck borde gatan här gestaltas för långsam biltrafik med träd och vackra trottoarer, eventuellt med begränsad parkering längs gatans sidor.

När det gäller den nya bebyggelsen mellan Snödroppsgatan och Pildammsvägen kan den, som i Kroksbäcksfallet, tillsammans med Snödroppsgatans förlängning mot Hyllie centrum bidra till att isoleringen och ensidigheten i Holma bryts. Den nya bebyggelsen bör också här få lägenheter som kompletterar den nuvarande ensidiga fördelningen och tillåta butiker och lämpliga lokaler utmed Snödroppsgatan. Frågan är hur man skall kunna få bebyggelsen mellan Snödroppsgatan och Pildammsvägen att bli attraktiv. Den nya bebyggelsen bör planeras förutsättningslöst vad gäller t.ex. hushöjder och byggnadstyper. Kanske kan man genomföra en marknadsundersökning för att ta reda på vem som kan tänkas vilja bo här. Hela områdets planering passar därefter utmärkt för en arkitekttävling, eventuellt en Europan-tävling.

SAMMANFATTNING AV DE VIKTIGASTE SYNPUNKTERNA

• Hyllievångsvägen föreslås höjas till i nivå med omgivningen och utformas tillsammans med Hyllie boulevard till en stadsmässig gata i boulevardstil.

• Hyllie boulevards passage över Annetorpsvägen bör studeras särskilt och tonvikt läggas vid att även här behålla en stadsmässig karaktär och känsla av boulevard. Detta kräver speciellt engagemang och en kreativ insats utöver det vanliga.

• Utmed Hyllievångsvägen och Hyllie boulevard bör bebyggelsen vara tät och av stadsmässig karaktär medan husen i Kroksbäcksparken kan göras mera gles och hög.

• Det bör eftersträvas ett större utbud av såväl smålägenheter som större bostäder.

• Vi föreslår Pildammsstråkets passage över Hyllie boulevard blir föremål för fördjupade studier. Passagen bör krympas i bredd och kanske kan ges karaktären av en innerstadspark för att ej ödelägga det säkra och stadsmässiga förbindelsestråket mellan Kroksbäck och Hyllie centrum.

• Hantverkarstråket genom Holma bör förlängas hela vägen till Hylle centrum.

• Utbyggnaden av Kroksbäck mellan Snödroppsvägen och Pildammsvägen bör utredas förutsättningslöst och kan lämpligen bli föremål för en arkitekttävling.

Malmö 11 april 2010, Hans Olsson och Adam Katzeff

STRÖVTÅG

1 svar

Jan Hemmels STRÖVTÅG I MALMÖ

Vi antar att Du kommer med tåg till Centralstationen, lyckat renoverad och moderniserad med många tillfällen goda matpauser. Börja din vandring mot Stortorget, förbi Savoy Hotells kraftfullt vackra byggnad. Stanna gärna vid

Apoteket Lejonet, begrunda dess historia, och gå sedan in i Lejonpassagen och gläds åt fotografen Rosengrens barnbilder – firman fyller 103 år i år. Finns bröderna Nilsson – tvillingar – kvar i fönstret är dagen räddad.

Fortsätt till Lilla Torg, ett soligt, myllrande och sorlande vardagsrum i staden där restaurangerna ligger i en tät krets runt torget. Där ligger också Form Design Centrum, med utställningar och tidningscafé.

Nästa etapp: en sväng in i Kungsparken kanske, därefter vidare till Stadsbiblioteket via Fersens bro som erbjuder en av få attraktiva utsikter över kanalen.

Stadsbiblioteket. Sätt er i en av stolarna framför den stora glasväggen ut mot parken, lyft blicken och se bibliotekets taklampor bilda en stjärnhimmel över trädkronorna i parken. – Låna eventuellt en bok. Från biblioteket är det ingen lång promenad till Milles staty Pegasus i Slottsparken som sträcker iväg från sin höga smala sockel – Milles briljanta idé för att få höjd och format på sina skulpturer.

Därifrån kan man också studera Kronprinsen som – innan Turning Torso i Västra hamnen byggdes – med sina 26 våningar var Malmös högsta bostadshus. Ingen märklig arkitektur men mycket lyckat klädd i mosaik i fem nyanser blått som gör att huset skiftar med ljusets växlingar.

Väljer ni att fortsätta genom parken kan ni välja på att – sommartid – bada vid Ribersborgs badstrand, ”Ribban”, eller – året runt – på Kallbadhuset eller fortsätta till Västra hamnen, med ständigt utökande kvarter vid havet som malmöborna snabbt började uppskatta som badplats och fikaställe nedanför miljonlägenheterna. Häftigt byggande pågår. Djuphavsbadet kan livligt rekommenderas.

Försök också få en glimt av NordMills byggnad, en siloanläggning som är ett konglomerat, ett antal huskroppar som har byggts samman under 100 år och visar att slumpen kan vara en lysande arkitekt.

Vi återvänder till innerstaden och två kulturinstitutioner: Malmö Stadsteater som den hette när den invigdes 1944, ett dristigt folkteaterbygge som numera heter Malmö Opera. Foajén är praktfull och repertoaren karaktiseras av en djärv och framgångsrik satsning på modern och samhällsaktuell opera!

Och alldeles bredvid: Malmö Konsthall, ett verk av arkitekten Klas Anshelm som är internationellt beundrat för ljuset, flexibiliteten och ytornas frihet. Gratis entré.

SÅ HÄR SKRIVER ARKITEKTEN SJÄLV OM SIN KONSTHALL:

”En stor betonglåda, öppen mot parken i öster och mot himlens ljus. 75 x 30 meter, med 3,5 meters takhöjd och en 10 meter hög lanternin. Att få hygglig kvalitet på ljuset var det stora problemet. Kravet vi formulerade var: snett infallande överkupolljus. Den branta lanterninen var det ju inga konstigheter med – synkontakt med himlen, ej infall av direkt solljus, dagsljus och konstljus samordnade, ingen form av diffuserande undertak, lätt utbyte av lampor. Byggbarhet och låg kostnad var förstås absolut bestämmande.”

–Klas Anshelm, arkitekt 1979
Malmö konsthall
Apropå folkteater: fortsätt till Möllevångstorget som är en levande och färgstark marknadsplats och en internationell mötesplats. Rosengård – som ofta karakteriseras som ett segregerat problemområde – erbjuder, för den kanske överraskade besökaren, parker, grönområden, friluftsbad, ishall och tennisbanor.

Glöm inte Moderna Museet Malmö, en konsthall i ett före detta elektricitetsverk. Sammankopplat med Moderna Museet i Stockholm, och med tillgång till deras stora och spännande samlingar, men MMM gör också egna intressanta och uppmärksammade utställningar.

Utflykt till Limhamn!
Johanna Högberg
Varför inte ta cykeln från stan om vädret tillåter? Tycker att min egen färdväg från Limhamn, längs med havet, genom Slottsparken in till kontoret på Helmfeltsgatan, är så härlig att jag vill tipsa fler!

Väl i Limhamn finns det trevliga restauranger och kaféer och mycket att se.

Börja med en morgonfika inne i Malmö bland blommorna och odlingslotterna på slottscaféet i Slottsparken. Fortsätt sedan genom parken ner till cykelvägen vid stranden.

Följ stranden, förbi Ribban, en massa lockande badbryggor och de öppna Limhamnsfälten. Sista biten innan du kommer fram till gamla Limhamn, går genom
ett gammalt, stillsamt, slitet på sitt sätt charmigt industriområde.
Malmö Kallbadhus

Om du har stannat och badat på vägen är du säkert hungrig igen. Då smakar det nog bra med en sillburgare på Limhamns fiskrökeri, en anspråkslös utomhusservering i fiskehamnen där du kan få diverse enkla goda fiskrätter.

Snedda bakom rökeriet mellan hoddorna och över grässlänterna med torkställningar för fiskenät. Gå in på någon av de små gatorna i den gamla delen av Limhamn, strosa mellan lite slitna halvförfallna hus och trädgårdar insprängda bland andra omsorgsfullt renoverade.

I centrum, längs med Linnégatan och Järnvägsgatan finns affärer av olika slag, caféer och restauranger. För att avsluta dagen innan hemfärden vill jag rekommendera Sushi-restaurangen Nama på Limhamns torg. Maten är god och uteserveringen ligger i flödande kvällssol!

Charmen med Limhamn tycker jag just är att det fortfarande finns kvar mycket av det genuina, charmiga och det lite slitna. Samtidigt som det är på gång spännande nybyggnationer överallt. Det är inte genomestetiskt renoverat i varje vrå, snarare faktiskt rätt fult på sina håll, men det är levande!

Förhoppningsvis är politikerna och stadsplanerarna tillräckligt kloka för att inte bygga bort Limhamns speciella charm. Jag vet att ambitionen är att t.ex. hoddorna och ängarna nere vid fiskehamnen ska bevaras. Cementsilona står där som jätteskulpturer och minner om storhetstiden för fabriken, dessa vill man också delvis bevara och bygga om till bostäder. Fula tycker många, spännande kontrast till de små små husen i gamla Limhamn tycker jag!

På ön fortsätter man att bygga och vid den gamla färjeterminalen blir det troligtvis också bostäder. I hamnbassängen där i mellan har man planer på något så spännande som hus på pålar och plats för husbåtar vid kajen, med en cykelbro som förbinder. Kalkbrottet kanske blir sjö (!) och Euroc Spa?

Visst är det viktigt att bevara det gamla men samtidigt måste man bejaka det nya. Risken är annars att miljön enbart blir pittoresk och museal. Finns det bara respekt och en hänsyn till traditionerna blir nybyggnationerna ett tillskott i miljön och bidrar till att Limhamn håller sig levande.

I början av 80- talet utgavs en användbar liten skrift om byggnadstraditioner i gamla Limhamn, framtagen av Stadsbyggnadskontoret i samråd med stadsarkitektavd. och Malmö museum, den heter ”Bygga om, bygga till, bygga nytt i gamla Limhamn.”.

Tyvärr är den svår att få tag på annat än på biblioteket då utgåvan är slut! Den skulle kunna vara en bra hjälp för alla ”Limhamnsbor” som har byggplaner , ett enkelt sätt att undvika misstag. Skriften borde uppdateras och tryckas på nytt, ring gärna stadsbyggnadskontoret och hjälp mig uppmana till nytryck!

God tur!
Johanna Tjernström Högberg

ARKIV

1 svar

it-bubbla för malmös unga

En bild från ett påhittigt Malmö – en plastbubbla för spelsugen ungdom på Gustav Adolfs torg torsdagen 30 oktober 2008. Högsta åldersgräns för att komma in 23 år, utom för de fem muskulösa vakterna i gula västar.

entré

Malmös entré ger anledning till funderingar. Kanske kan den i fördigt skick ge oss samma glada överraskning som Högskolan. Den gick medan den byggdes under namnet Hulken. Det är nu glömt. Vi avvaktar Malmös entré med stor nyfikenhet.

Nu, 2013, har nyfikenheten tyvärr slocknat. det blev inte så bra. Den glada nyheten är möjligen att Caroli City, detta fula och ganska muggiga köpcentrum, har undergått en omvandling som har lett till ett luftigt, estetiskt tilltalande och elegant ställe. Någon måste ha lyckats engagera en arkitekt med fritt sinne och god smak. vi ska försöka klara ut hur detta har gått till. Renoveringen ska var klar i höst.

höst

Även baksidan behöver ljus

Två bilder tagna i Malmö en kulen novemberkväll 2007. Bilderna föreställer butiksvåningarna i två grannhus på Davidshallsgatan intill Triangeln, det högra det s.k. Idoffhuset. Fram tills för ett tag sedan var båda butiksvåningarna lika tillslutna med lagerlokaler och ingen skyltning mot Davidshallsgatan. Den vänstra byggnadens butiksvåning, som inrymmer en större modebutik byggdes dock om och de tidigare lagerlokalerna omdisponerades till butikslokaler. Därmed kunde de ditintills förtäckta skyltfönsterna mot Davidshallsgatan öppnas upp och skänka gatan lite ljus och trivsel kvällstid.

Davidhallsgatan

I grannhuset möts man fortfarande av förtäckta skyltfönster. Innanför gömmer sig lagerlokalerna till en kläd- respektive skoaffär. Även om de självklart behöver lagerlokaler frågar man sig varför de åtminstone inte kan göra upplysta skyltfönster mot Davidshallsgatan. Det hade skänkt gatan ytterligare ljus och trivsel.

Adam Katzeff 071112

Vad händer med det sista Spånehuset?

Redan i början av 1800-talet fanns en liten samling hus intill landsvägen mellan Malmö och Västra Skrävlinge by. Husen kallades Spånehusen, troligen p.g.a. att taken var täckta med spån. Snart är det kanske bara den forna landsvägens namn, Spånehusvägen, som minner om dessa hus. Idag återstår bara ett av Spånehusen, beläget i hörnet av Spånehusvägen och Båstadsgatan. Det uppfördes 1879 av åkerbrukaren Mårten Pehrsson och rymde från början fyra mindre arbetarbostäder.

På sistone har huset stått tomt och man börjar fråga sig vad som kommer hända med det. Trots en del gjorda förändringar återstår mycket av husets ursprung; de tidstypiskt sexdelade fönsterna och de två entrédörrarna mot gatan som minner om att huset från början var bostad åt flera familjer. Skall huset gå samma öde till mötes som de allra flesta landsvägshus runt om i Malmö, d.v.s. rivas och ersättas av ett stort modernt hus, eller kan det räddas till eftervärlden?

För några år sedan var ett av Malmös få andra bevarade landsvägshus lika förfallet, men det renoverades på ett föredömligt vis och är idag prydnad vid Lundavägen. Kan man hoppas att någon tar sig an och renoverar det sista Spånehuset på ett lika föredömligt vis?

Adam Katzeff 071024

Aktuellt meddelande från Skönhetsrådet

Vi har hamnat på efterkälken. Vi hinner inte med i stadsplanerarnas och byggbolagens tempo.

Överallt i Malmö grävs det och byggs det. Detta är till glädje för alla småpojkar i Malmö som inte kan få nog av grävskopors, lyftkranars och stora kranbilars tjusning. Även Skönhetsrådets medlemmar är stimulerade av den häftiga aktiviteten, men vi måste sätta bättre fart på vår bevakning.

Vi minns åren av stagnation och ödsliga rivningstomter. Det är bättre nu.

Samtidigt verkar det som om stadens gamla älskade institutioner rasar samman i knirkande och gnisslande protest mot att ingen har brytt sig om att ta vara på dem. Förfall och ruttenhet. Fritidsnämnden bemöts med fientlighet. Ett rykte säger att fritidspolitikerna är med i nämnden bara för att få gå gratis på fotboll.

Att rädda Ribersborgs och Sibbarps kallbadhus och Aq-va-qul kommer naturligtvis att kosta pengar. Återigen kan de som har hoppats på ett i decennier utlovat konstmuseum förmodligen inställa sig på ny lång väntan.

Allt är inte jubel. Vi återkommer med detaljer.

Riktlinjer för fönster

Nyligen presenterade Stadsbyggnadskontoret i Malmö en liten skrift, ”Riktlinjer för fönster”, i vilken lämnas goda råd kring hur man bör gå tillväga ”…när något behöver göras” med fönster. Skriften tar upp många olika aspekter av fönster, såväl tekniska och estetiska som kulturhistoriska samt redogör för Malmö stadsbyggnadskontors syn på fönsterfrågor.
Huvudinriktningen är att fönster skall bevaras och att alla sorters fönster har ett värde då de berättar om den tid de tillkom i, en synpunkt som delas av Skönhetsrådet.

Genom att skriften är antagen av Stadsbyggnadsnämnden har den även politisk tyngd, något vi hoppas får en reell genomslagskraft i den dagliga bygglovshanteringen i Malmö stad. Genom hänvisningar till Plan- och bygglagen (PBL) ges skriften även en lagmässig tyngd och visar på den vikt som PBL ger åt det kulturhistoriska perspektivet. Förhoppningsvis får skriften det genomslag och tyngd den förtjänar; dels genom att vara en tungt argument för att inte tillåta förvanskning och dels genom att medverka till att frågan får genomslagskraft i kommande detaljplaner. Att arbeta med estetiska och kulturmiljöfrågor kräver nämligen såväl bra juridiskt skydd som en god förvaltning i bygglovsprocessen, något som både de nationella och regionala miljömålen understryker.

Skriftens upplägg är ambitiöst och pedagogiskt och vi ser gärna att Malmö stad fortsätter med att ge råd och dra upp riktlinjer för andra byggnadsdelar som t. ex. portar, balkonger, tak- och fasadmaterial. De kulturhistoriska aspekterna i PBL gäller inte bara för fönster, utan generellt för bebyggelse.

Suzanne Pluntke och Adam Katzeff

Malmö – Prosa eller Poesi

Det är inte länge sedan malmöborna blev överösta med blankpolerad och svulstig konsultprosa i samband med Turning Torsos invigning och den märkliga segeltävlingen där man inte kunde se båtarna när de seglade annat än på en bildskärm. Syftet med texterna var att framställa Malmö som ett lockande Eldorado för Näringslivet. Havet betraktades som ett praktiskt placerat investeringsargument. Men

”denna stad som helst vill tala prosa
är älskad högt av vårens näktergal”

skrev Hjalmar Gullberg om Malmö 1944. Citatet finns i Bengt Holmströms spirituella ”Malmövandringar i författarspår”. Den tidigare stadsbibliotekarien och kulturpolitikern Holmström har kallat fram en svärm av litterära vittnesbörd om livet i Malmö, ända från den danska tiden – kyrkoherde Aqvilonius hävdar på 1600- talet i en av 140 verser att Malmö har ”allt det goda, en ort kan med rätta begära och åtrå” – till dagens författare. Göran Palm undrar ”Hur gjorde Förstadsgatans Hjalmar Gullberg / när slamret från Mazetti, Kockumsdånet / och gatubruset överröstade den fåglalåt han ville höra?”

Kända malmöförfattare som Jacques Werup, Fredrik Ekelund och Mary Andersson ger många uttryck för svidande förakt och motvillig tillgivenhet för hemstaden, där de rör sig mellan hamn och parker och fotbollsplaner och barndomens gator. Björn Ranelid skriver förälskat om nygbyggarsamhället Ellstorp, där han växte upp. Bo Widerberg känner trivseln som en elektrisk stöt när han cyklar runt i de gamla, då ännu inte rivna kvarteren Magnus Smek och Jerusalem vid Östergatan.

Bengt Holmström har skapat en klar och tydlig ram för dem och deras kollegor genom en geografisk disposition: hamnen, torgen, parkerna (varje malmöbo disponerar 46 kvadratmeter parkmark) och överallt vimlar det av fler tankar och formuleringar än man trodde att Malmö kunde prestera. Och författare som René Vásques Diaz vittnar om ett vidare perspektiv: ”Jag skriver i en stad som belägras / av sin egen oskuld. ….Inte en enda granat stör lugnet / på Gustav Adolfs torg. Nej / här finns inga mödrar / med ett bårhus i blicken.”

1700-talspekoralisten Haqvin Bager finns med, men varför inte AU Isberg, den outtröttlige diktaren som Bengt Holmström själv en gång förde in i mitt liv?

Bengt Liljenberg har kompletterat författarspåren med ett rikt bildmaterial, ett promenadförslag och historiska Malmöfakta. Några är häpnadsväckande: i Allmänna sjukhusets sjukjournal från 1890 kan man läsa att Gustav Fröding, på genomresa och tillfälligt intagen för alkoholproblem, fick injektioner med stryknin!

JAN HEMMEL