Det är söndag. Superbussen är praktfullt grön vid hållplatsen Fregatten.

Balkongerna i den växande stadsdelen är tomma. Rätlinjig ödslighet, men också tappra försök med frodig grönska och intressanta färgval. Många idylliska lekplatser för barn som ska växa upp i en stadsdel som – liksom barnen – är under utveckling, en stadsdel som lugnt väntar in de avlagringar av liv som ska göra den tät och självklar.

Skönhetsrådets medlemmar reser, i sommarens värld.

Här är första rapporten.

Jag har just varit i Nice och bodde i hamnen. Miljön där är genuin, ser ut som italienskt 17-1800-tal, lite sliten på ett avspänt sätt. Byggnaderna är cirka 5 våningar.

Det bildas ett stort, rektangulärt stadsrum med vatten i mitten och inloppet i ena kortsidan. Utmed kajerna finns många restauranger och i smågatorna finns lokala affärer, bagerier etc. Vi kunde ha stannat i hamnmiljön hela veckan.

Jag var fascinerad av belysningen, som är maångfacetterad. Gatubelysning, fasadbelysning, ”stämningsbelysning” – väl avvägd, icke påträngande. På kvällen tändes lyktor (se bilderna), som ser ut som stora kinesiska rislyktor, men i glas. Lyktorna hade rosa färg i solnedgången och senare blå färg. Strålkastaren över lyktan är fasadbelysning.

Hans Olsson