Julia Svensson, journalist, idag biträdande kulturchef på Sydsvenskan. Hon har tidigare varit chefredaktör för tidskriften Arkitektur samt arkitektur- och konstkritiker i Dagens Nyheter.
Julia Svensson är småbarnsmamma och hennes tankar om stadskärnan kretsar mycket kring hennes vardagsupplevelser med att bo i stan med barn. Hon upplever en rädsla för de stora trafikerade gatorna genom innerstaden som blir barriärer och ger en känsla av otrygghet. Hon vill att dessa trafikleder blir mer människovänliga med trädplanteringar, mer plats för gående och cyklister och att bilarna prioriteras ned.
Viktigt för henne är att tänka mer på Malmöborna och deras vardagliga liv i stadskärnan – alltså i dess vidare bemärkelse innerstaden – när det gäller fortsatta prioriteringar om stadens utveckling. Viktigt att den är attraktiv för boende, även boende med barn där grönska, platser för lek, skolor och förskolor är förutsättningar för att vilja stanna kvar även när familjesituationen förändras. Något som bidrar till stadslivets attraktivitet och variation. Prioritera vardags-Malmö!
Att universitet byggdes centralt med studenter som befolkar stadskärnan var ett viktigt beslut som bidragit till dynamik i stadslivet. Att många kulturinstitutioner ligger i stadskärnan ökar också attraktiviteten. Och nu kanske snart ett nytt konstmuseum, även om Julia Svensson nog föredragit ett läge i Varvsstaden. Stadsbiblioteket är annars en favorit, en tillgänglig och inbjudande plats för många men också en vacker rumslig gestaltning med stora ljusinsläpp.
Men tomma lokaler längs stadens stråk är förödande tråkigt. Här önskar Julia Svensson ett ökat samarbete mellan fastighetsägare, näringsidkare och kommunen. Och då satsa på det mer småskaliga, det mer lokala, till förmån för stora kedjor. Våga mer av tillfälliga lösningar, experimenterande och snabba processer. Låt eldsjälarna ta plats! Hur kan stadslivet locka dagens unga och bidra med alternativ till den digitala världen, såsom kultur-och rörelseaktiviteter? Platser som attraherar den generationen är för få, samhället behöver bidra med alternativ.
Omsorgen om gestaltningen av hus, platser och stråk är viktig både vid nybyggnader och renoveringar. Julia Svensson nämner de renoveringar som gjorts, inte på minst på 80-talet, då många fönster byttes ut. Tyvärr ofta till en betydligt sämre kvalitet och där en energieffektivisering prioriterades till förmån för proportioner och andra kvaliteter. Och idag vid nybyggande prutas kvaliteter bort, många gånger detaljer som ger särprägel och identitet. Här borde det kommunala bostadsbolaget MKB kunna gå i bräschen och vara en förebild. Och få stopp på, vad som tyvärr är vanligt idag, att byta arkitekt när det är dags för detaljprojektering – det är en styggelse.
Julia Svensson vill generellt satsa mer på och ge mer plats åt grönska, platser för lek, rekreation och avkoppling. Hon lyfter särskilt fram kanalen och dess närområden som en alltför outnyttjad möjlighet att göra stadskärnan än mer attraktiv för malmöborna. På många ställen dominerar onödigt stora bilvägar platser som har potential att bli mer trivsamma promenadstråk.
Och hon undrar avslutningsvis varför det inte är mer fokus på diskussioner om stadskärnan – i bemärkelsen hela innerstaden – idag? Det borde det vara – man kan inte ta den för given!
Text: Cecilia Hansson och Birgitta Ramdell