Jan Hemmels STRÖVTÅG I MALMÖ

Vi antar att Du kommer med tåg till Centralstationen, lyckat renoverad och moderniserad med många tillfällen goda matpauser. Börja din vandring mot Stortorget, förbi Savoy Hotells kraftfullt vackra byggnad. Stanna gärna vid

Apoteket Lejonet, begrunda dess historia, och gå sedan in i Lejonpassagen och gläds åt fotografen Rosengrens barnbilder – firman fyller 103 år i år. Finns bröderna Nilsson – tvillingar – kvar i fönstret är dagen räddad.

Fortsätt till Lilla Torg, ett soligt, myllrande och sorlande vardagsrum i staden där restaurangerna  ligger i en tät krets runt torget. Där ligger också Form Design Centrum, med utställningar och tidningscafé.

Nästa etapp: en sväng in i Kungsparken kanske, därefter vidare till Stadsbiblioteket via Fersens bro som erbjuder en av få attraktiva utsikter över kanalen.

Stadsbiblioteket. Sätt er i en av stolarna framför den stora glasväggen ut mot parken, lyft blicken och se bibliotekets taklampor bilda en stjärnhimmel över trädkronorna i parken. – Låna eventuellt en bok. Från biblioteket är det ingen lång promenad till Milles staty Pegasus i Slottsparken som sträcker iväg från sin höga smala sockel – Milles briljanta idé för att få höjd och format på sina skulpturer.

Därifrån kan man också studera Kronprinsen som – innan Turning Torso i Västra hamnen byggdes – med sina 26 våningar var Malmös högsta bostadshus. Ingen märklig arkitektur men mycket lyckat klädd i mosaik i fem nyanser blått som gör att huset skiftar med ljusets växlingar.

Väljer ni att fortsätta genom parken kan ni välja på att – sommartid – bada vid Ribersborgs badstrand, ”Ribban”, eller – året runt – på Kallbadhuset eller fortsätta till Västra hamnen, med ständigt utökande kvarter vid havet som malmöborna snabbt började uppskatta som badplats och fikaställe nedanför miljonlägenheterna. Häftigt byggande pågår. Djuphavsbadet kan livligt rekommenderas.

Försök också få en glimt av NordMills byggnad, en siloanläggning som är ett konglomerat, ett antal huskroppar som har byggts samman under 100 år och visar att slumpen kan vara en lysande arkitekt.

Vi återvänder till innerstaden och två kulturinstitutioner: Malmö Stadsteater som den hette när den invigdes 1944, ett dristigt folkteaterbygge som numera heter Malmö Opera. Foajén är praktfull och repertoaren karaktiseras av en djärv och framgångsrik satsning på modern och samhällsaktuell opera!

Och alldeles bredvid: Malmö Konsthall, ett verk av arkitekten Klas Anshelm som är internationellt beundrat för ljuset, flexibiliteten och ytornas frihet. Gratis entré.

SÅ HÄR SKRIVER ARKITEKTEN SJÄLV OM SIN KONSTHALL:

”En stor betonglåda, öppen mot parken i öster och mot himlens ljus. 75 x 30 meter, med 3,5 meters takhöjd och en 10 meter hög lanternin. Att få hygglig kvalitet på ljuset var det stora problemet. Kravet vi formulerade var: snett infallande överkupolljus. Den branta lanterninen var det ju inga konstigheter med – synkontakt med himlen, ej infall av direkt solljus, dagsljus och konstljus samordnade, ingen form av diffuserande undertak, lätt utbyte av lampor. Byggbarhet och låg kostnad var förstås absolut bestämmande.”

–Klas Anshelm, arkitekt 1979

Apropå folkteater: fortsätt till Möllevångstorget som är en levande och färgstark marknadsplats och en internationell mötesplats. Rosengård – som ofta karakteriseras som ett segregerat problemområde – erbjuder, för den kanske överraskade besökaren, parker, grönområden, friluftsbad, ishall och tennisbanor.

Glöm inte Moderna Museet Malmö, en konsthall i ett före detta elektricitetsverk. Sammankopplat med Moderna Museet i Stockholm, och med tillgång till deras stora och spännande samlingar, men MMM gör också egna intressanta  och uppmärksammade utställningar.

 

Utflykt till Limhamn!
Johanna Högberg
Varför inte ta cykeln från stan om vädret tillåter? Tycker att min egen färdväg från Limhamn, längs med havet, genom Slottsparken in till kontoret på Helmfeltsgatan, är så härlig att jag vill tipsa fler!

Väl i Limhamn finns det trevliga restauranger och kaféer och mycket att se.

Börja med en morgonfika inne i Malmö bland blommorna och odlingslotterna på slottscaféet i Slottsparken. Fortsätt sedan genom parken ner till cykelvägen vid stranden.

Följ stranden, förbi Ribban, en massa lockande badbryggor och de öppna Limhamnsfälten. Sista biten innan du kommer fram till gamla Limhamn, går genom
ett gammalt, stillsamt, slitet på sitt sätt charmigt industriområde.

Om du har stannat och badat på vägen är du säkert hungrig igen. Då smakar det nog bra med en sillburgare på Limhamns fiskrökeri, en anspråkslös utomhusservering i fiskehamnen där du kan få diverse enkla goda fiskrätter.

Snedda bakom rökeriet mellan hoddorna och över grässlänterna med torkställningar för fiskenät. Gå in på någon av de små gatorna i den gamla delen av Limhamn, strosa mellan lite slitna halvförfallna hus och trädgårdar insprängda bland andra omsorgsfullt renoverade.

I centrum, längs med Linnégatan och Järnvägsgatan finns affärer av olika slag, caféer och restauranger. För att avsluta dagen innan hemfärden vill jag rekommendera Sushi-restaurangen Nama på Limhamns torg. Maten är god och uteserveringen ligger i flödande kvällssol!

Charmen med Limhamn tycker jag just är att det fortfarande finns kvar mycket av det genuina, charmiga och det lite slitna. Samtidigt som det är på gång spännande nybyggnationer överallt. Det är inte genomestetiskt renoverat i varje vrå, snarare faktiskt rätt fult på sina håll, men det är levande!

Förhoppningsvis är politikerna och stadsplanerarna tillräckligt kloka för att inte bygga bort Limhamns speciella charm. Jag vet att ambitionen är att t.ex. hoddorna och ängarna nere vid fiskehamnen ska bevaras. Cementsilona står där som jätteskulpturer och minner om storhetstiden för fabriken, dessa vill man också delvis bevara och bygga om till bostäder. Fula tycker många, spännande kontrast till de små små husen i gamla Limhamn tycker jag!

På ön fortsätter man att bygga och vid den gamla färjeterminalen blir det troligtvis också bostäder. I hamnbassängen där i mellan har man planer på något så spännande som hus på pålar och plats för husbåtar vid kajen, med en cykelbro som förbinder. Kalkbrottet kanske blir sjö (!) och Euroc Spa?

Visst är det viktigt att bevara det gamla men samtidigt måste man bejaka det nya. Risken är annars att miljön enbart blir pittoresk och museal. Finns det bara respekt och en hänsyn till traditionerna blir nybyggnationerna ett tillskott i miljön och bidrar till att Limhamn håller sig levande.

I början av 80- talet utgavs en användbar liten skrift om byggnadstraditioner i gamla Limhamn, framtagen av Stadsbyggnadskontoret i samråd med stadsarkitektavd. och Malmö museum, den heter ”Bygga om, bygga till, bygga nytt i gamla Limhamn.”.

Tyvärr är den svår att få tag på annat än på biblioteket då utgåvan är slut! Den skulle kunna vara en bra hjälp för alla ”Limhamnsbor” som har byggplaner , ett enkelt sätt att undvika misstag. Skriften borde uppdateras och tryckas på nytt, ring gärna stadsbyggnadskontoret och hjälp mig uppmana till nytryck!

God tur!
Johanna Tjernström Högberg