Fram till början av 1800-talet var Malmö (dvs gamla staden innanför kanalen) en ”befäst stad”, omgiven av murar, vallar och och sumpmarkerna Östra och Västra Rörsjön. Kung Gustav IV Adolf bestämde, med all rätt och i tidens anda, att befästningarna var omoderna och därför skulle rivas så att staden kunde växa söderut. Samtidigt grävdes kanalen utmed Drottninggatan för att dränera sumpmarken och området förbereddes för exploatering. Men tiderna var osäkra efter Napoleonkrigen och Malmös tillväxt vände rejält nedåt efter en bankkrasch 1817. Den förberedda marken låg öde i väntan på bättre tider.
Först omkring 1870 kom de första stadsplaneförslagen, starkt påverkade av Napoleon III och Baron Haussmans hårdhänta men framgångsrika omvandling av Paris. Esplanader och boulevarder blev högsta mode i stadsplanering.
Rörsjömarken utgjordes av så kallade ”donationsjordar”. Sådana fick egentligen endast nyttjas för offentliga byggnader för det allmännas bästa, inte för bostadsbebyggelse. Tolkningen av detta gjordes generöst: bostadskvarteren hamnade på södra sidan mot Föreningsgatan medan skola, brandstation, länsstyrelse, idrottsplats, kyrka, tingsrätt, Industriverken, Dahlgrenska stiftelsen och Rörsjöparken placerades mot norr längs med Drottninggatan.

Det vi idag kallar Rörsjöstaden är området mellan Amiralsgatan i väst och Värnhemstorget i öster, Drottninggatan i norr och Föreningsgatan i söder. Boulevarden från väst till öst är en kilometer lång och avbryts på mitten av Paulikyrkan medan avståndet mellan kanalen och Föreningsgatan är cirka 350 meter.
De första färdiga byggnaderna var Latinskolan i kv Eva1879 (Axel Kumlien) och St Pauli kyrka 1882 (Emil Langlet). På foton från den tiden ser man att gatunätet lagts ut ända fram till Värnhemstorget och att alléernas späda lindar har rotat sig. Mellan gatorna ligger kvarteren ännu som öde avgrusade planer.
Trettio år senare är alla bostadskvarteren fram till kyrkan undan för undan bebyggda och även en del av de ”allmänna” kvarteren mot Drottninggatan. Några Exempel: Brandstationen i kv Eva 1893 (Alfred Arwidius), Tekniska Skolan i kv Hilma 1894 (John Smedberg) , Oxie och Skytts härads tingshus i kv Ruth 1902 (Theodor Wåhlin). Kvarteren Karin och Nora utgör ännu Rörsjöns idrottsplats, viktig inte minst för alla skolor i närheten. Bostadskvarteren Judith, Lea, Maria och Olga exploateras hårt av enskilda byggherrar med hjälp av mer eller mindre namnkunniga arkitekter, t ex Alfred Arwidius, Harald Boklund och Oscar Hägg. Hägg var populär hos byggherrarna, säkert på grund av sin eleganta jugendarkitektur som han lärt sig i Berlin men nog också för att han att var bra på att pressa in så mycket uthyrningsbar yta som möjligt i varje uppdrag.

Text: Henrik Johanesson
Bild: Mats Olsson