PÅ MALMÖS FASADER – DET GROTESKA OCH DET SKÖNA

Att promenera i städer kan vara en spännande tidsresa, om modernismen inte har gått alltför hårt fram. Malmö har, som de flesta svenska städer, drabbats av oförsvarliga rivningar – hela kvarter har förintats – men det finns förvånansvärt mycket kvar att upptäcka och glädjas åt. Medeltida miljöer samsas med klassicism och funkis och med de palatsliknande husen från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. La Belle Époque! Den tekniska revolutionens tid. Uppfinningarnas, industrialisternas och den sociala kampens tid.

Den tiden går att avläsa på husfasaderna i Malmö där nyrika entreprenörer tävlade om att bygga ståtliga hus med torn och tinnar och med ett överdåd av figurer och ornament som inramade fönster och dörrar och lyfte balkongerna mot himlen. Vapensköldar och klassiska sentenser på husen markerade att borgerskapet betraktade sig som den nya tidens adel.

Det är stor tur för oss att hävdelsen och praktlystnaden till en tid sammanföll med jugendepoken,i en tid som älskade fantasi och överdåd och glatt lånade ur alla tiders mönster och rekvisita. Stuckatörer importerades från Italien, bildhuggare arbetade på högvarv. På många fasader finns porträtt i sten och stuckatur av bankmän och politiker och byggherrar. Där finns fakta att hämta och anekdoter att berätta, liksom om de färgstarka arkitekterna.

Men de flesta av de hundratals figurerna som stirrar sorgset mot oss från fasaderna, eller kråmar sig eller ger oss hotfulla blickar eller försöker väcka våra minnen av antikens skulpturer, de är anonyma. Inte historielösa, för vi vet när de gjordes, husen har sin historia. Men konstnärerna, skulptörerna, hantverkarna är för det mesta namnlösa, och man promenerar gatan fram och tittar på intressanta personliga uttryck, elegant ornamentik eller klumpig schablonmässighet. Med huvudet bakåtlutat och blicken strax ovanför ögonhöjd. Det är en konstvärld som man i allmänhet är ganska omedveten om – det är viktigare att kolla de ansikten man har omkring sig,
i sin egen ögonhöjd.

Det är detta den här boken ska försöka ändra. Det är en bilderbok som läsaren kan komplettera med egna stadspromenader, men man kan också välja att låta bokens bilder och berättelser vittna om en stor anonym skara av konstnärer och hantverkare som har stått till byggherrarnas och allmänhetens tjänst med sin uttrycksvilja och sin dekorativa förmåga, sin lust att smycka. Den berättelsen är giltig inte bara i Malmö utan också i Sverige och Europa under denna fantasifulla och fantastiska tid!

Bokens fotograf är Martine Castoriano och författare är Jan Hemmel

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *