Författararkiv: admin
Resenärer
Skönhetsrådets medlemmar reser, i sommarens värld.
Här är första rapporten.
Resenären
Jag har just varit i Nice och bodde i hamnen. Miljön där är genuin, ser ut som italienskt 17-1800-tal, lite sliten på ett avspänt sätt. Byggnaderna är cirka 5 våningar.
Det bildas ett stort, rektangulärt stadsrum med vatten i mitten och inloppet i ena kortsidan. Utmed kajerna finns många restauranger och i smågatorna finns lokala affärer, bagerier etc. Vi kunde ha stannat i hamnmiljön hela veckan.
Jag var fascinerad av belysningen, som är maångfacetterad. Gatubelysning, fasadbelysning, ”stämningsbelysning” – väl avvägd, icke påträngande. På kvällen tändes lyktor (se bilderna), som ser ut som stora kinesiska rislyktor, men i glas. Lyktorna hade rosa färg i solnedgången och senare blå färg. Strålkastaren över lyktan är fasadbelysning.
Hans Olsson
katastroftankar
I Sydsvenskan 27 februari finns en hotfull artikel om att Malmö vill ta bort en av Malmös vackraste byggnader Nordmills ståtliga och fascinerande komplex av siloformer, kuber och kvadrater vid Neptunigatan. Lantmännens byggnad är ett praktexempelpå att funktion föder form och att tidens förvandlingar kan starka estetiska värden.
UPP TILL KAMP FÖR DE TAPPRA LANTMÄNNEN!
Jan Hemmel
Muralmålning på Rasmusgatan
Estetiken kring sopsortering
Lite tankar kring sopsorteringen i våra radhus- och villaområden, sett utifrån en estetisk synvinkel
BAKSIDAN FRÄMST!
Man blir minst sagt, lite lätt betänksam när man tar en promenad i våra villakvarter, och ser hur sopsorteringen numera totalt dominerar den visuella upplevelsen av både gatumiljö, entréer, trädgårdar och förgårds-mark till både ny och gammal bebyggelse!
Den estetiska miljön har helt tillåtits att komma i skymundan av påbuden kring sortering i flertalet sopkärl, tillgänglighet, avståndskrav mm. Vi inordnar oss snällt under regelverket, och ifrågasätter varken kärlens utseende eller reglerna kring hur långt in de tillåts stå på vår tomtmark, döljas bakom grind eller annat, för att vi då belastas med extrakostnader för hämtningen.
Över tid förvandlas dessa fula och dominerande plast-kärl till ett ”naturligt inslag”, som vi helt enkelt slutar att ifrågasätta, eftersom detta ju faktiskt handlar om att ”ta hand om” vår miljö.….
Men måste det vara ”fult” att ta hand om vår miljö? Borde det inte vara tvärtom?
Vems ansvar är det? Är det staten, kommunen – VASYD, eller vi själva?
Eller är det faktiskt så att det är allas vår skyldighet att se till att estetik och skönhet i vår miljö värderas högre än vad som faktiskt skett här?
Man kan ha full förståelse för att hanteringen av kärlen måste inordnas och samordnas i en effektiv logistik för att fungera. Samtidigt borde man vara angelägen om att aktivt arbeta fram modeller och system som känns sympatiska mot den miljö vi vistas i dagligen. Detta gäller både regelverk om avstånd, tillåtna grindar mm, likväl som den estetiska utformningen av själva kärlen. Material, färg och form som tillåter att kärlen syns, i de fall där de faktiskt inte går byggas in eller döljas. Det borde utvecklas lösningar, som fler kan ta del av, och framförallt till en acceptabel kostnad.
Några fastighetsägare har på egen hand lyckats med olika tekniker för att ”smyga in” sina kärl på ett, för omgivningen, passande sätt. Kanske ett embryo till en tävling på arkitektskolor, där intresset för innovationer går hand i hand med ett modernt miljötänkande.
För vad händer sedan, när sopsorteringen ”utvecklas” vidare, och vi istället för 3 kärl framför entrén, plötsligt ska inrymma plats för 4, 5 eller kanske tom 6 kärl ……….?
Tankar från Lena Grimshorn – Skönhetsrådet