Författararkiv: admin

Lyssna och ta hand om det engagemang som finns

Gunilla Kronvall Foto: Anders Hansson

Gunilla Kronvall driver företaget Atelier 01 arkitektur där hon arbetar med processledning i tidiga skeden inom arkitektur, fastighetsutveckling och stadsbyggnad. Hon har en bred erfarenhet som strateg inom stadsbyggnadsprocesser. Gunilla Kronvall arbetar även deltid med cityutveckling i Lund. 

Stadskärnan betyder för Gunilla Kronvall en plats där hela staden samlas och där människor med olika bakgrund och livsstil kan spendera tid. Det finns stora förväntningar på stadskärnan för just möjlighet till vardagliga möten i det gemensamma rummet.
Stadskärnan är en plats där man ser och blir sedd av andra, en plats där man har nära till mycket, där man kan flanera anonymt, handla, umgås eller uppleva kultur.
Vidare anser Gunilla Kronvall att stadskärnan har en identitet och karaktär som är unik för hela staden där täthet, urbanitet och tillhörighet är viktigt. Många målpunkter är också viktiga, att många har en anledning att ta sig dit. 

Gunilla Kronvall betonar att Gustav Adolfs torg är en plats som många passerar. Foto: Mats Olsson

På fråga om stadskärnan tillhör alla menar Gunilla Kronvall att olika delar av staden har olika karaktärer t ex Möllan med sin brokighet. Ska stadskärnan vara tillgänglig för alla, då är det viktigt att många känner sig hemma här. Kan det bli för fint (förfinat utbud t ex) i stadskärnan, utesluter man då vissa grupper? menar hon. På frågan hur man bäst främjar möten i stadskärnan menar Gunilla Kronvall att möten är olika beroende var man befinner sig i stadskärnan, olika platser främjar olika sorters aktiviteter och möten. Gustav Adolfs torg är en plats som hon lyfter fram som ett nav. Här rör sig många igenom och förbi, och platsen är inte så nischad som till exempel på Möllan eller Lilla torg. En annan sak som Gunilla Kronvall lyfter är aktuell trendspaning som visar att kultur och rekreation är allt viktigare för att locka besökare till stadskärnan.
Varje stadskärna är unik, med sin egen unika historia och karaktär. För Gunilla Kronvall betyder stadskärnan att allt finns nära till hands och utbudet är stort. Däremot är det på sina ställen otydligt när man anländer till stadskärnan, till exempel från stationen – var ska man gå? När känner man att man är i stadskärnan? Har Malmö en alltför utsträckt stadskärna (från centralstationen till Möllan) och är vi på väg att få två stadskärnor i Malmö? 
Gunilla Kronvall menar att det finns en risk om man i förändring och utveckling styr mot en alltför likriktad utformning av stadsmiljön. Om man fokuserar på att locka kedjor och gestaltar miljöer på lika sätt över centrum så tappas kanske en ursprunglig identitet och särart bort. 

”Ser tecken på ett större lokalt engagemang”

Gunilla Kronvall

Gunilla Kronvall tycker att det är viktigt med ett visst mått av magi i stadskärnan, att inte allt är kommersiellt eller förutsägbart. Små unika affärer är viktiga för karaktären och för en lokal förankring. Platser som lockar bara för att de är härliga. När det gäller de ungas förhållande till att vistas i stadskärnan menar hon att det kommersiella utbudet för många yngre ofta inte finns i stadskärnan. Därför söker man sig till externa köpcenter till som då också blir en mötesplats för den gruppen. Det är viktigt för stadskärnans framtid att de unga etablerar ett förhållande till stadskärnan som de tar med sig när de blir äldre. Tendensen med externa köpcenter liksom andra centrumområden utanför stadskärnan riskerar att minska mångfalden och utbudet och därmed attraktiviteten i stadskärnan. Å andra sidan fylls stadskärnan med nya typer av aktiviteter och utbud, service, kultur och rekreation. 
Gunilla Kronvall tror att stadskärnan i framtiden blir mer globaliserad. Hon ser också tecken på ett större lokalt engagemang, som en reaktion på ett utbud som blivit mer likriktat. Här är det viktigt med en gemensam bas och vision för stadskärnan för de som verkar och använder den, fastighetsägare, handeln, staden och medborgarna. Annars är det risk att stadskärnan tas för given menar Gunilla Kronvall. 

Sommargator och sommartorg är ett sätt att ta hand om den lilla platsen. Foto: Cecilia Hansson

Hon menar också att det är viktigt att ha ett brett samtal kring delaktighet och att förstå och ta tillvara olika människors behov och tankar och fånga upp initiativ och lyssna. Vidare anser hon att vi borde arbeta mindre med uppifrånperspektiv och mer i den mindre skalan. Ta om hand den lilla platsen, ta vara på kvaliteter och inte minst ta vara på engagemang och initiativ där mångfald berikar och därmed bidra till att skapa förutsättningar för att det blir ”min stadskärna”.  Även små förändringar är viktiga, allt behöver inte omfatta en hel gata, kanske ett par kvarter räcker. Kanske inrätta en stadscurator! som kan formulera en bild av vad stadskärnan är och kan bli. Den offentliga diskussionen om stadskärnan nu och i framtiden är viktig för att komma vidare med frågorna. Gunilla Kronvall tycker också att det är att bra våga testa och fånga upp det intressanta och unika – men också här är det viktigt att initiativ inte endast kommer uppifrån: Lyssna och ta hand om det engagemang som finns, uppmanar Gunilla Kronvall till.

Text: Cecilia Hansson och Birgitta Ramdell

En stad ska vara så varierad att det känns som att man är på festival

Gustav Magnusson har intervjuat 100 inflytelserika personer världen över för sin bok om staden och dess planering. Foto: Lotta Satz

Gustav Magnusson är stadsplaneraren som bott och jobbat i tolv städer i sju olika länder. I dag är han tillbaka i födelsestaden Malmö och bor i Västra hamnen med sin familj. Han har också intervjuat 100 olika inflytelserika personer över hela världen under huvudrubriken “Keynote Conversations – 100 interviews for Reinventing the city” för en bok.

– Min främsta slutsats efter dessa intervjuer är att för mycket i dagens stadsplanering handlar om historien och framtiden och för sällan om nuet. 
En av intervjupersonerna i Gustavs Magnussons bok är Köpenhamns stadsarkitekt Camilla Richter-Friis van Deurs. Hon säger:  en bra stad skapas av en dynamisk väv mellan förr och nu, en elegant arkitektur och naturlig skönhet, invånarnas delaktighet, hårt arbetande professionella och inte minst modiga politiska beslut.
– Rent matematiskt är stadskärnan: Attraktivitet + Flöde av människor + Densitet av människor = högst stadsliv. Men vi måste skapa något där vi kan fungera sida vid sida, i stället för att nå någon form av konsensus där ingen riktigt känner sig hemma.
Vad är det då som får folk att känna sig välkomna till stadskärnan?
Jag gillar gator som har en festivaleffekt, och då menar jag inte tillfälliga festivaler, utan att staden är så varierad att det känns som man är på en festival.
Flera av de intervjuade i Gustav Magnussons bok “Keynote Conversations Reinventing a city” pekar på vikten av lokala aktörer för att staden ska utvecklas väl. Lokala arkitekter, fastighetsägare, butik- och restaurangägare är mer rädda om sin stad och förstår dess behov bättre än stora kedjor som kanske har sitt huvudkontor i en helt annan del av landet eller världen.
– Här i Sverige är citylokalerna ofta övervärderade, få har råd att öppna något och kanske misslyckas. Jag tror att fastighetsägarna skjuter sig själva i foten med sina höga hyror. Ska en stadskärna bli attraktiv så måste många känna sig välkomna och hitta något som lockar dem, annars kommer de inte dit.
Ethan Kent, vd på PlacemakingX i New York säger till exempel så här: “The places we love, we invest in and care for. So, let’s go beyond livable places, we need lovable places.”
Mustafa Aa, stadsplanerare som har podden “Urbanistica podcast”, understryker vikten av att involvera medborgarna i stadsplaneringen bland annat med orden: “People will follow, if you treat the planning of their lives as if it was your own.”

Spirallekplatsen utanför Konsthallen lockar många besökare. Foto: Mats Olsson

Gustav Magnusson beskriver Malmö som den bästa staden i världen att ha ett vardagsliv i.
– För dem som har bott här länge  är det en självklarhet, men för dem som flyttar hit är det överraskande. Och så börjar de leta fel som Malmöborna lärt sig att hantera. 
– Och så är Malmö absurt bra för barn, se till exempel på alla temalekplatser. Men, säger han också,  barnen kan inkluderas mer och vara tillåtna i fler miljöer. 

”Vi måste bli bättre på att ta
tillvara det unika med staden.”

Gustav Magnusson

Han tar som exempel ett Eet-kafé i Bryssel, som länge var Gustav Magnussons hemstad, där man kan dricka kaffe, läsa en tidning, äta middag, dricka något.
– Dessutom finns det ett stort utrymme för barn att leka och härja. I dag sätter de svenska alkoholreglerna stopp för ett sånt ställe och barnen är främst hänvisade till det som är för barn. De vill ju vara nära oss vuxna, man kan tänka sig till exempel en lekplats intill uteserveringar så finns det rum för alla.
– Vi måste också bli bättre på att använda Malmös lokala DNA, att ta tillvara det unika med staden. Risken är annars att man till exempel placerar en bastu mitt på bekymret Stortorget för det ser så häftigt ut i Tampere i Finland.
Gustav Magnusson menar att stadskärnan en sträcker sig från Malmö C över Möllevången till Rosengård. Han kallar den kulturbärande delen av staden.
– Och så har vi det kontemplativa vattennära Malmö, det rurala med såväl stadsodlingar som landsbygd och det perifera interkulturella som till exempel Lindängen. Det är viktigt att de olika karaktärerna tas tillvara och inte ställs emot varandra.

Malmös kanalkanter har mycket att erbjuda. Foto: Mats Olsson

Vad vill du utveckla i Malmös stadskärna för att den ska bli mer attraktiv och välkomnande?
Det är lätt att säga att alla bilar ska bort, men det krävs mer. Jag tycker till exempel att det är konstigt att inte Malmös kanaler utnyttjas bättre. Här kan det finnas plats för små paviljonger med olika verksamheter. De kan vara tillfälliga så att de svarar till ett behov i nuet. och inte vara en vision om framtida behov. 
Vad betyder stadskärnan för Malmös utveckling och identitet?
Inte nödvändigtvis något alls. Jag tror inte att stadskärnan förstår sin bräcklighet. Om den förstått hur utbytbar den är, hade den agerat med lite mer ”urgency” bortom ännu en ny affärsmodell. Stadskärnor drunknar i affärsmodeller. De kan vara spännande, men det är inte lönsamheten som är stadskärnans långsiktiga utmaning. Gustav Magnusson säger också att stadskärnan borde betyda allt för Malmös utveckling och identitet.
– Den kan vara anledningen till att våra barn haft roligt inte bara inne i leolekland-bubblan utan varenda steg under hela dagen. Den typen av värde har stadskärnan kapacitet att skapa. Vi är större tillsammans och stadskärnan är dess fysiska manifestation.
Vad betyder stadskärnan för Malmöbornas känsla av identitet och tillhörighet?
Den är icke-Malmöbors hela föreställning kring vad livet i Malmö innebär. Stadskärnan är också limmet som får oss att inte gå i konflikt med varandra, som får vårt hat inför varandras olikheter att smälta till förståelse för dem. I dag varken byggs eller ägs stadskärnans identitet nödvändigtvis av Malmöborna, så den betyder till viss del lite för Malmöbornas identitet. Den betyder mer för andras identiteter kanske.
Han tar som exempel fastighetsbolaget Vasakronan.
– De skriver att de äger 40 procent av fastigheterna utmed gatan och har korats till bästa stadskärna. Det är inte alls kritik, de gör ett bra arbete. Poängen är bara att jag tror att stadskärnan kanske betyder mer för Vasakronans identitet än Malmöbornas.
– Men den skulle kunna betyda väldigt mycket mer för våra identiteter om den tydligt gav oss värde och mening i våra liv på ett sätt som bara platsen där flöden+attraktivitet+densitet kan vara i en stad.
Hur använder du stadskärnan och hur vill du använda den?
Jag använder dess parker, tar mig igenom dess infrastruktur, sitter i dess sol, träffar framförallt människor för möten i jobbet.
– Ofta undviker jag den kanske, fast jag gillar den. Jag skulle vilja använda den som ett ekosystem som lyssnar på mig och andra lite mer. En plats där barnen kan leka, där föreningar och organisationer spontant kan göra sina events och aktiviteter, där något firar födelsedag en dag och begravning en annan. Där gränsen mellan ägande och brukande är högst sammanflätad så att närvaro, relationer, engagemang också har ett värde i utvecklingen. Där du springer in i en vän och det finns en plats att sitta ner inom 20 meter.

Gustav Magnusson tycker att det är viktigt att det finns gott om sittplatser för spontana möten. Foto: Mats Olsson

Gustav Magnusson önskar också  att översiktsplanerna var mer precist rumsligt konkreta kring stadskärnans utveckling.
– Till exempel skulle en cykelbro över kanalen vid Brandmästaregatan ändra dynamiken mellan Caroli City, Folkets Park och framtida utveckling i Nyhamnen. Vart leder vi flöden av människor genom stadskärnan? Var är de små glimmande stenarna som stannar flödet, där fiskarna stannar upp? Där solen når ner. Var är platserna där det alltid är mycket folk som bor och jobbar oavsett väder som fyller på flödet till stenarna också i orkanbyar.

Text: Agneta Hammer och Lotta Satz

Verken på Lernacken återställda – 1500 glasbitar har ersatts

Efter fem års arbete är den världskände konstnären Olafur Eliassons tvådelade verk på Lernacken återställda. Nu är frågan om de ska flyttas för att väder och vandalism inte ska förstöra det igen.

Väder och vandalism gick hårt åt ”The movement meter for Lernacken”. Nu är verket återställt efter fem års arbete, Foto: Ingrid Sommar


Tänk att Malmö har det här verket, ”The movement meter for Lernacken,” av
internationellt hyllade konstnären Olafur Eliasson. Dansk-islänning till börd och
bosättning, med stor studio i Berlin.
2003 fick han ett spektakulärt genombrott i London, när Tate Modern visade ”The weather projec”t. En jättelik till synes glödande sol som lockade fler än två miljoner besökare. Men redan tre år tidigare hade verket på Lernacken kommit till, ett av konstnärens tidiga offentliga arbeten. Och det står där fortfarande, just nu i nyrenoverat skick.
Verket hade förfallit och utsatts för vandalisering, Men också väder
och vind hade satt förödande spår. ”The movement meter for Lernacken” består
egentligen av två delar, framför allt var den lägre ”paviljongen” svårast skadad.
Shoshana Iten, som skött fastighets- och gatukontorets löpande kontakter med
konstnärens studio i Berlin, förklarar:

Nästan 1500 glasbitar behövde ersättas. Foto: Ingrid Sommar
Så här såg paviljongen ut 2021 när Skönhetsrådet i Malmö uppmärksammade förfallet


– Paviljongen består av böjda stålramar med färgat glas, tillsammans bildar de en
cirkel, säger hon. Nästan allt glas var förstört, så arbetet handlade mycket om att få tillverkat nya bitar. Närmare 1500 glasbitar i olika färger behövde ersättas.
Verkets andra del, det 12,5 meter höga ”tornet” som även det är en stålkonstruktion, hade lindrigare skador. Bland annat måste belysningen högst upp bytas.
Arbetet med att återställa konstverket har pågått sen 2019. Skönhetsrådet
uppmärksammades på förödelsen 2021, skrev till Malmö stad och fick beskedet att
en upprustning i dialog med konstnären pågick.
Inte minst proceduren att tillverka nytt glas har tagit tid, inklusive att upphandla och välja leverantör. För ståldelar som behövt repareras har Shoshana Iten och konstnärens team i Berlin haft tillgång till
Malmö stads egen smedja.

”Tornet” i Olafur Eliassons tvådelade verk på Lernacken har bland annat fått ny belysning upptill. Foto: Jorchr


Att Malmö alls fick det här Eliasson-verket beror på Bron. Två företag som deltagit
i brobygget kom med en donation som möjliggjorde uppförandet av ett konstverk på den då välbesökta Lernacken.
I flera år hade besökarna trängts här för att kolla hur bro bygget framskred. Byggnaden Luftkastellet hade uppförts för att serva dem med kafé, utställningar och information. Och en konstnärlig markering av den unika platsen framstod som naturlig och önskvärd.
Åtta konstnärer och landskapsarkitekter bjöds in till en tävling i Statens Konstråds och Malmö stads regi, där juryn slutligen utsåg Olafur Eliassons förslag till vinnare.
– Det var ett fantastiskt stimulerande samarbete, minns Gunnar Ericson, då Malmös stadsträdgårdsmästare,och även ansvarig för stadens offentlig konst.
– Eliasson var oerhört påläst, hans verk tar helt fasta på platsen, fortsätter han. Ofta har han ju arbetat med ljus, så även här.
”Tornet” och ”paviljongen” representerar två skilda sätt att skicka ljus, som solkatter ut i landskapet och över vattnet till danska sidan. Både den säregna naturen och den mänskliga civilisationens ingrepp vävs in i verket.
Men förutsättningarna för ”The movement meter for Lernacken” har förändrats sedan invigningen 2000.
Efter att Bron öppnade är platsen mer övergiven. Landskapet kring Eliassons ”paviljong” kan liknas vid en urban stäpp, trots att läget bara är några trappsteg upp från det
forna Luftkastellet, nu sporadiskt använt för tillfälliga event.
Men utsikten mot Köpenhamn är fortsatt överdådig och bakom trädtopparna i motsatt synfält skymtar ”tornet”. Det är bara några hundra meter dit, men verkets andra del står på
andra sidan E22 och kan inte nås fågelvägen. I bakgrunden ligger motorvägsbullret som en ständig ljudmatta, en påminnelse om att naturen spelar med i ett jättelikt trafiksystem.
För Malmö återstår nu frågan om hur ”The movement meter for Lernacken” bäst ska skyddas framöver. Många förvaltningar deltar i stadens diskussion.
Bland förslagen nämner Sofie Hellryd, utvecklingssamordnare inom fastighets- och
gatukontoret, att verket flyttas till en helt annan plats, att tillsynen på Lernacken
ökas och att aktiviteter skapas som gör platsen mer befolkad.
Även i media har frågan återkommande lyfts hur den här speciella platsen kan få liv igen. Kanske en skulpturpark, ett hotell, ett spa?
– Men det är inte så viktigt att ha bråttom här, Viktigast är att vänta ut den rätta idén om fortsättningen,
även om det skulle ta några år, säger Gunnar Ericson, numera
medlem i Skönhetsrådet i Malmö.
Att beskriva Lernacken som öde är heller inte helt rätt. En sorts spontant folkliv
pågår. P-platsen utanför Luftkastellet är ofta full med bilar. Piren vid brofästet älskas av alla sorters fritidsfiskare. Äventyrliga cyklister gillar den vilda terrängen i vad som från bilistens perspektiv på E22 mellan betalstationen och Bron kan verka som ett ingenmansland.
Det går fint att röra sig här till fots och på cykel och faktiskt finns det en
väg som förbinder Olafur Eliassons ”paviljong” med verkets ”torn”. En sträcka på
någon knapp kilometer längs havet under bron. Lantligt idyllisk trots närheten till den storskaliga trafikmiljön.

Text: Ingrid Sommar



Ny bok om en designprofil i Malmö


4 frågor
till Skönhetsrådets Ingrid Sommar som kommer ut med boken ”Designaktivisten” om Annika Heijkenskjöld som grundade Form Design Center i Malmö för 60 år sedan. Boken släpps i samband med Form Design Centers jubileumsfest den 5 juni.

Foto: Miriam Preis
Ingrid Sommar är journalist och författare med fokus på arkitektur och design. Hon är också medlem i Skönhetsrådet i Malmö.

Varför ville du skriva den här boken?
– Det var egentligen inte min idé. Men när familjen tog kontakt med mig kände jag direkt ”Jaa”. Jag såg genast att Annika Heijkenskjöld fyller en viktig plats i designhistorien och att det var viktigt med en bok om henne. Jag blev så entusiastisk att det nästan kändes som min idé.

Beskriv Annika Heijkenskjölds gärning i korthet.
– Hon startade Form Design Center 1964, bara det är en stor bedrift. Det har skett stora förändringar under de här 60 åren. Då var den massproducerade vardagsdesignen en kultur- och samhällsfråga som engagerade många. Annika Heijkenskjöld drev Form Design Center livskraftigt i i 25 år och fortfarande märks hennes arbete med form, design och hållbarhet,
Hon var dessutom en person som aldrig försökte pracka på andra åsikter, Hon värnade debatten och samtalet med både proffs och folk.

Vilka spår av Annika Heijkenskjölds arbete kan man se idag?
– Det hon skapade i Malmö blev ett självklart fokus både nationellt och internationellt. Hon var en stor profil i Malmö. Ett drömscenario är att Fredrik Gertten eller Magnus Gertten förstår vilken stor gestalt hon var och gör en film om henne. Jag kände henne aldrig, men jag blev nästan kär i henne under arbetet med boken.
Annika Heijkenskjöld var under chefsskapet på Form Design Center också starkt engagerad i bildandet av Skönhetsrådet i Malmö, som startade 1988. Hon var drivande ordförande under en period fram till 1996 och aktiv styrelsemedlem in i det sista.”

Vad överraskade dig mest i arbetet med boken?
– Hur mycket hon åstadkom. 551 utställningar under 25 år, det är som en Indiana Jones-skatt.

Text: Lotta Satz

Från Roos till Persson – en vandring genom framtidstro

Ett femtontal personer trotsade vädret och följde med på Skönhetsrådets cykelvandring i Slottsstaden. Ett område vars arkitektur andas framtidstro.

Skönhetsrådets Henrik Johannesson visar hur arkitekten Thorsten Roos använde sig av ett så kallat luftperspektiv för att få Kronprinsen att se högre ut än det är. Det betyder att fasaden skiftar från mörkare blått till ljusare högst upp.
Bitar av Kronprinsens mosaikfasad från 1964 föll ner och det var nödvändigt att renovera den. Fojab kom på en metod att ersätta de nära två miljoner mosaikbitarna utan att ursprungsidén gick förlorad. 2022 fick Fojab pris för årets som delas ut av Mur- och Putsföretagen. Länk

Vi började precis utanför gränsen – vid Kronprinsen vars höghus stod klart 1964. Då var det Sveriges högsta bostadshus, i dimman kunde man se Turning torso som toppar listan idag.
I samband med ombyggnaden förvandlades restaurang Översten till lägenheterna två våningar och i och med det försvann den publika delen med Malmös bästa utsikt.
– Byggmästaren Hugo Åbergs ambition med Kronprinsen var att bygga en stad i staden. Här skulle finnas allt man behövde, berättar Skönhetsrådets Göran Rosberg som tillsammans med Henrik Johannesson var dagens ciceroner.

På västra sidan av Mariedalsvägen börjar Slottsstaden. Längs Regementsgatan möts man av både nationalromantiska influenser och swedish grace från 20-30-talen
Lillprinsen kallas huset som är ett exempel på funkis.

Regementsgatan med sina träd och karaktär av stad i staden bjuder på många olika butiker, kaféer och restauranger.
– På den soliga sidan, den norra, är trottoarerna bredare än på den skuggiga södra sidan, berättar Henrik Johannesson. Men nu får de maka på síg eftersom man bygger en cykelbana även på den sida, Något som många är kritiska till.

Stockholmsutställningen 1930 fick stor betydelse för den svenska arkitekturen. Längs Regementsgatans soliga sida ligger u-formade byggnader som tagit fasta på ljus och luft som var utställningens ledord.
Henrik Johannesson pratar om att det i många av Regementsgatans hus finns en första våning med plats för olika verksamheter som ger ett extra liv till kvarteren.

På Fridhemstorget reser sig S:t Andreas kyrkan, ritad av arkitekterna Thorsten Roos och Bror Thornberg. De vann en tävling 1957 som även gällde Fridhemsskolan som ligger bakom kyrkan som stod klar 1959.
– Den är inspirerad av de italienska kampanilerna med sitt klocktorn, säger Göran Rosberg. Det fanns ett tanke på ett samutnyttjande av lokaler mellan skolan och kyrkan. Som om skolan var ett kloster till kyrkan.
Han berättar också att skolan och kyrkan då kostade sex miljoner kronor att bygga,

På Fridhemstorget hittar vi en annan av arkitekten Thorstens Roos verk i Malmö. Denna gång i samarbete med Bror Thornberg.
https://planteringsforeningen.se/projekt/passionsblomma/
Passionsblomma heter Malmöskulptörens Thure Thörns fontän på Frridhemstorget. Han finns representerad på flera håll i Malmös offentliga konst – bland annat inne på Kronprinstorget med en annan fontän.

När vi svänger runt hörnet in på Tessins väg säger Henrik Johannesson:
– Jag får en känsla av att Slottsstadens arkitektur andas optimism, här ska det vara lätt att leva och man tror på något som ska bli bättre.

– Titta hur varsamt men till och med gjorde en garagenerfart, säger Henrik Johannesson och pekar på den böjda formen vid ett av husen på Tessins väg.
Tuppen på Tessins väg var tänkt att bli ett kollektivhus när det byggdes 1951. Idén fick överges i slutet av 70-talet.
Tuppens fasad är lekfull med sina olika fönster – inte bara i form utan också hur de placerats med olika höjder.

Ernst Ahlgrensgatan är en av tvärgatorna till Tessins väg som planerats lite på snedden så att flera kan få en glimt av havet.

Ännu ett exempel på hur runda fönster och lek med detaljer ger gatan liv. Här är det på Ernst Ahlgrensgatan.
När husen placeras lite snett efter varandra kan fler få en glimt av havet

Eric Sigfrid Perssons tre hus längs Limhamnsvägen har inspirerat många arkitekters verk på samma gata, Takterasser, balkonger, burspråk och funktionalitet är några av ledorden.
När Svenska Dagbladets arkitekturkritiker skrev om Perssons Ribershus lät det så här:
”Jag ser bara ett fel med lägenheterna, det är att de inte ligger i Stockholm.”

Gemensamma takterrasser finns det i flera av husen längs Limhamnsvägen.
Göran Rosberg berättar om de tre första husen längs Limhamnsvägen, mellan Turbinen och Roslins väg, som byggdes av Eric Sigfrid. Persson. De funktionalistiska husen stod klara mellan 1937 till 1943.
Eric Sigfrid Persson introducerade många nyheter i Ribershus – bland annat porttelefon, perspektivfönster och en nerfällbar strykbräda i städskåpet.

Text: Lotta Satz
Foto: Mats Olsson

Välkommen på cykelvandring i Slottsstaden

Söndagen den 5 maj är det dags att pumpa däcken och knyta promenadskorna för då ordnar Skönhetsrådet en kombinerad cykel- och promenadguidning i Slottsstaden.

Här möts vi den 5 maj klockan 14.00. Foto: Mats Olsson

Vårens första exkursion med Skönhetsrådet går till Slottsstaden. Vi samlas strax utanför stadsdelen Slottsstaden, nämligen vid bostadshuset Kronprinsen. Vid tillkomsten 1959-62 utgjorde den 75 meter höga huset en modernismens höjdpunkt. Vi tar steget in på Regmentsgatan, detta idylliska område som blivit ett mycket omtyckt bostads och handelsområde. En stad i staden skulle man kunna säga. Här finns en blandning av romantiserande sekelskiftshus till funkishus och swedish grace. Vi stannar till vid Fridhemstorget och betraktar S:t Andreaskyrkan, också här ett uttryck för modernism som bär karakteristiska drag av basilikamed en extra accent i form av en kampanil. Tilkomstår 1958-59 med Torsten Roos och Bror Thornberg som arkitekter. En bit in på Sergels väg  viker vi in på Roslins väg. Huset på Roslins väg 12 är en utmärkt exponent för funktionalismen i området. Arkitekt är Tage Möller och huset har tillkomstår 1938. Huset är ett lamellhus med alla funktionalismens attribut – släta fasader och en lådaktig form med platt tak.

Tillbaks igen på Tessins väg gör vi ett stopp vid nr 10 som är Malmös första kollektivhus med samma arkitekter som S:t Andreaskyrkan. Huset omvandlades till servicehus 1978. Ett särpräglat arkitektoniskt uttryck förstärks av fönsteromfattningarna i fantasifulla geometriska former.

Vid turbinen viker vi in på Ola Hanssonsgatan. Här är platsen för Malmös första bomässa – Vi bo på Ribershus – som genomfördes 1938 och var starten på utbyggnaden mot Limhamnsvägen.

Initiatiativtagare tilll bomässan och husbyggandet var Erik Sigrid Persson. Husen har betraktats som ett av de bästa exemplen på funktionalism i Malmö. Arkitekter var Stig Dranger, David Hellden samt Nils Einar Eriksson . Det sista av de tio niovåningshusen färdigställdes i slutet av 50-talet. Karaktäristiskt för husen mot havet är de indragna takvåningarna med skärmtak och som tillsammans bildar Ribersborgs karaktäristiska front mot havet.

Vi möts klockan 14.00 i Kronprinsenhörnet Regementsgatan/ Mariedalsvägen. Räkna med att vandringen, som leds av Skönhetsrådets Henrik Johannesson, arkitekt, och Göran Rosberg, kulturgeograf, tar cirka 1,5 timmar. Det kostar inget att följa med och ingen föranmälan krävs.
Länk till Facebookevenemang.

Läs artikel från 31/1 2023 om den politiska striden om Regementsgatan. Länk

Välkommen!

Malmös högsta trähus snart inflyttningsklart

I början av juni flyttar de första hyresgästerna in i Malmös första och Sveriges högsta kontorsbyggnad i trä – granne med Emporia i Hyllie.
Skönhetsrådets medlemmar fick en visning av Fyrtornet – det elva våningar höga trähuset som liksom lutar sig bakåt från torget, men har ändå full koll på det.
Här ska det rymmas kontor, ett stort stadsdelsbibliotek och publika ytor i bottenvåningen.

Fyrtornet är först ut med att ta emot hyresgäster i kvarteret Embassy of Sharing som ritats av Wingårdhs arkitekter och ägs av Granitor..

2017 vann Wingårdhs arkitekter och Granitor, som då hette Midroc, markanvisningstävlingen om den tårtbitsliknande 12 000 kvadratmeter stora tomten mellan Emporia och järnvägsspåren. Kvarteret heter fortfarande Embassy of Sharing och här har Wingårdhs arkitekter ritat sju hus med olika funktioner. Tre av dem är håller på att byggas och Fyrtornet, trähuset, är först att bli klart.

Droppen högst upp till vänster innehåller smålägenheter, Drivbänken till höger är en kontorsbyggnad med plats för stadsdelsbiblioteket och publika ytor i bottenplanet. En bro binder samman de andra våningsplanen i Drivbänken och Fyrtornet som båda ska rymma stadsdelsbiblioteket.


Det har funnits flera planer för tomten. Den första innehöll den så kallade Hylliepinnen, norrmannen Arthur Buchardts hotell. Wingårdhs ritade senare också ett förslag på ett enda stort hus som täckte hela kvarteret.
Den avgörande markanvisningstävlingen hade tre teman som skulle uppfyllas:

  • Öresundskosmopolitisk.
  • Ett Hyllie för alla.
  • Rekordgröna Hyllie.

Fyrtornets inglasade terrasser ska få gröna växter som ska tåla det svenska klimatet och som ska synas från gatan.
– Vi kommer inte att ha någon uppvärmning här, men temperaturen ska inte gå under nollan, säger Måns Herner, Granitors projektchef för Fyrtornet, när han visar oss de enorma terrasserna med snedställd fasad och små diskreta solceller i rutorna.

Joakim Lyth, arkitekt på Wingårdhs arkitekter och Måns Herner, projektchef för Fyrtornet på Granitor höll i guidningen av Skönhetsrådets medlemmar.


I förstudien till Embassy of Sharing pratade arkitekterna på Wingårdhs mycket med lokala företrädare inom bland annat närings- och föreningslivet,
– Och så tog vi reda på omständigheterna om Malmö hade hundra invånare: vem är de, vad gör de, hur gamla är de…?
Joakim Lyth, arkitekt på Wingårdhs och som jobbat med Hyllie i princip sedan starten, säger också att målet med kvarteret är att alla Malmöbor ska ha ett ärende dit varje vecka när allt är klart.
– Hyllie är snart lika stort som Landskrona, säger Joakim Lyth.
Fyrtornet och grannen Drivbänken binds samman med en inglasad bro och i båda byggnaderna ska stadsdelsbilioteket få utrymme. I övrigt är det främst plats för kontor kompletterat med publika utrymmen i bottenvåningen. Målet är att skapa en form av vardagsrum för Hylliebor och andra som besöker stadsdelen.


– Andra våningen ska bli ett öga mot torget med lite längre öppettider, säger Måns Herner.
De sju husen har olika ändamål men alla är beroende av varandra. Det handlar om allt ifrån att dela den bergvärme som ska försörja kvarteret till gemensamma ytor och funktioner.
– Det hade varit mycket svårare att borra för en gemensam bergvärme om vi varit flera fastighetsägare på tomten. Nu kan vi också starta husen utifrån konjunkturläget. Just nu är det till exempel omöjligt att dra igång ett bostadsprojekt, säger Måns Herner.


Tornet i tomtens nordvästra hörn, Droppen, är dock ett påbörjat bostadsprojekt. Här ska det finnas mindre hyresrätter.Det andra bostadsprojektet, Levnadskonstnären, får vänta på första spadtaget.
Men just nu är det Fyrtornet som lockar studiebesök från hela världen – många i branschen vill lära sig att bygga med trä. Måns Herner säger att det är givet att dela med sig av sina erfarenheterna av att bygga ett så pass högt hus med en stomme av trä.
– I Sverige finns ännu inte den kunskapen som krävs för att konstruera en så här högg stomme huvudsak i trä. Utgångspunkten är limträbalkar, limträpelare och korslimmade träväggar. Upp till åtta våningar brukar det inte vara några problem, men nu skulle vi bygga tre våningar till.
Måns Herner berättar att de tittade på olika lösningar som att lägga betong för att stabilisera huset mot vindarna, en annan lösning var en 35 ton ting stålbalk för att staga upp de översta våningarna.
– Men det kändes inte rätt klimatmässigt
Lösningen blev istället ett österrikiskt företag, Binderholtz, med lång träbyggnadstradition.
– Sveriges erfarenhet av höga trähus startade i och med att vi gick in i EU för trettio år sedan och vi var tvungna att anpassa våra byggregler, det är kort tid jämfört med traditionen i Österrike, Schweiz och Tyskland, säger Joakim Lyth.


Både han och Måns Herner är övertygade om att det inte dröjer länge förrän ett svenskt företag kan visa upp den kunskap som behövs.
Det luktar gott av trä i Fyrtornet som på flera sätt är en annorlunda arbetsplats under byggtiden jämfört med ett konventionellt bygge.
– Här är så mycket tystare, man hör hammarslag, en fogsvans och då och då en cirkelsåg, säger Joakim Lyth.
På golven ligger vackra trägolv eller en heltäckningsmatta av återvunna fisknät.
– Det känns nästan som att gå på mossa, säger en i Skönhetsrådet som valde att kliva ut i rummet i strumplästen i stället för att dra på blå skydd över skorna.
Fasaden täcks av 2-6 millimeter tjock cederspån som har brandimpregnerats och färgats in i en falurödsliknande nyans.
På frågan: Varför, ger Joakim Lyth två olika svar.
– Det första tågresenärerna ser när de kommer från Köpenhamn är en faluröd lada, det är väl en rimlig lek med traditionerna. Det andra svaret är att vi ville göra något annat än en grånande träfasader.

Text och foto: Lotta Satz

Fakta:
Embassy of Sharings ursprungsförslag omfattade cirka 55 000 kvm byggnader, varav: hyres- och bostadsrätter, inklusive studentbostäder och bostäder för äldre, totalt cirka 27 000 kvm. Kontor inklusive företagsinkubator, cirka 21 000 kvm. Delade och sociala ytor cirka 2 300 kvm verksamhetslokaler i bottenplan cirka 5 000 kvm.

Läs mer om projektet här: https://www.granitor.se/properties/embassy-of-sharing

Så här blev Skönhetsrådets nya styrelse

Vid föreningens årsmöte den 10 april valdes Agneta Hammer om som ordförande för Skönhetsrådet i Malmö.

Dessutom valdes ledamöterna Birgitta Ramdell Stamming, sekreterare, Hans Tengryd, kassör, Henrik Johannesson, Ann-Sofi Högborg, Jeanette Wester och Lotta Satz.

Till revisor respektive revisorssuppleant utsågs Kjell Aage Nilsson och Ingrid Sommar.

Valberedning: Bo Mårtensson och Janet Gustavsson.

Skönhetsrådet vill att Blomsterkiosken ska bli byggnadsminne

Skönhetsrådet i Malmö har lämnat in en ansökan till länsstyrelsen att byggnadsminnesförklara Sigurd Lewerentz sista byggnad på Östra kyrkogården – den så kallade Blomsterkiosken från 1969 som lockar arkitekturintresserade från hela världen.
Vi har också skickat en debattartikel till flera olika medier.

Läs mer om Sigurd Lewerentz och Östra kyrkogården här.

Ansökan 
om att väcka frågan om byggnadsminnesförklaring av Sigurd Lewerentz blomsterbutik på Östra kyrkogården i Malmö  

Objektet

Blomsterkiosken, uppförd 1969, är belägen på fastigheten Rosengård 4:72 i Malmö

Fastigheten ägs av Malmö Kommun

Byggnaden ägs av Svenska Kyrkan. 

Kyrkogårdsförvaltningen i Malmö förvaltar Östra kyrkogården. 

Östra kyrkogården ingår i byggnadsplan Pl899.  

Beskrivning

Efter en arkitekttävling 1917 utsågs arkitekten Sigurd Lewerentz (1885 – 1975) förslag ”Ås” som vinnare för den nya kyrkogården i östra Malmö. Lewerentz fick uppdraget att vara kyrkogårdens ansvarige arkitekt och hade det uppdraget ända fram till 1969. Lewerentz ansvarade för den arkitektoniska gestaltningen för samtliga byggnader som uppfördes: de två kapellen, krematoriet, en hållplatsbyggnad till dåtidens spårvagnslinje samt avslutningsvis den lilla blomsterkiosk som uppfördes vid entrén vid Scheelegatan. I arbetet med kyrkogårdens ”gröna rum och strukturer” arbetade han samman med kyrkogårdsarkitekten Gustaf Wahlberg. 

Östra kyrkogården kan med rätta kallas för Lewerentz livsverk och präglas av ett konsekvent arkitektoniskt grepp – både i planlösningen och i byggnadernas arkitektur. Planlösningenhar en huvudaxel (parallellt med den befintliga åsen i området) och i anslutning till en serie av stramt hållna kyrkogårdskvarter. De olika byggnaderna vittnar både exteriört och interiört om den framväxande funktionalistiska tidsandan men med tydliga rötter i mer klassicistisk arkitektur. De olika byggnaderna vittnar om arkitektens egen utveckling under tidsperioden 10-tal till 60-tal och utmynnar i en renodlad funktionalistisk arkitektur i det avslutande verket blomsterkiosken – invigd 1969.

Blomsterkiosken är en enkel byggnad i betong. De öppna rummen har djärvt formade generösa ljusinsläpp, karakteristiskt frilagda tekniska installationer och en alldeles påtaglig materialitet. Dessa karaktärer samspelar kongenialt och gör att en liten till synes enkel byggnad har blivit ett arkitektoniskt mästerverk. Blomsterkiosken utgör en värdigoch logisk final på Östra kyrkogårdens arkitektoniska utveckling samtidigt som den representerar funktionalismen i sig och visar att den ”ismen” också har enastående konstnärliga kvaliteter. I mångas ögon är Lewerentz blomsterkiosk ett av landets arkitektoniska mästerverk och därmed en kulturhistoriskt mycket intressant och viktig byggnad. Se fotodokumentation i bilaga nedan.

Lewerentz arkitektur uppmärksammas idag internationellt och återges och analyseras både i publikationer och utställningar. Den studeras och beundras också genom en mängd studiebesök. Inte minst blomsterkiosken i Malmö får en ständigt ökande ström av internationella besökare.

Blomsterkiosken har tyvärr inte åldrats med behag – den har förfulats av en tråkig tillbyggnad, ett fult nytt plåttak, ett långvarigt negligerat underhåll och en vanställd interiör. Med enkla medel skulle denna världsattraktion kunna återställas till sin ursprungliga skepnad. 

Hemställan

Skönhetsrådet i Malmö hemställer härmed om att Blomsterkiosken på Östra kyrkogården i Malmö (i sitt ursprungliga skick) förklaras som byggnadsminne och bifogar en förhoppning om byggnadens snara återställande i enlighet med Sigurd Lewerentz intentioner.

Malmö den 8 mars 2024

Skönhetsrådet i Malmö

Agneta Hammer, ordförande

e-post: agnetahammer@gmail.com

telefon: 070-7812357

Bilaga: fotodokumentation blomsterkiosken

https://drive.google.com/drive/folders/1-3AxD0zMFvpDHFbKQ_VJu3e2QJCPA3ZF?usp=sharing_eil_se_dm&ts=65eb4e78

Sydsvenskan 14/3 -24

Dags att nominera till Skönhetsrådets årliga pris

Vad vill du att Skönhetsrådet i Malmö ska uppmärksamma i år? Nu är det att börja fundera på vad du tycker gjorde Malmö bättre under det senaste året. Kanske är det ett helt nytt hus eller ett uthålligt utvecklingsarbete som fångar dig.

Senast den 31 maj vill Skönhetsrådet ha in ditt eller dina förslag med en tydlig motivering varför just det är värt att prisas.

Syftet med Skönhetsrådets stora pris är att lyfta fram och sprida kännedom om insatser som gjort Malmö skönare, vackrare och mer intressant. 

Skicka ditt förslag till agnetahammer@gmail.com, allra senast den 31 maj. Alla är välkomna med förslag!

Priset, som delas ut under hösten, består av äran, diplom och medalj. Det tilldelas personer(er), företag eller organisation(er).

Priset har delats ut med växlande regelbundenhet. Först kallades det för ”Utmärkelse för främjande av Malmö skönhetsvärden”.  Pristagare har varit

2023 Temalekplatserna i MalmöLäs mer här

2022 Arkitekten Cord Siegel. Läs mer här

2021 TV-serien Den tunna blå linjen. Mottagare: Produktionsbolaget Anagram. Se inlägg.

2020 Konsthallstorget i centrala Malmö. Mottagare: Malmö stad och White arkitekter. Se inlägg.

2019 Millenieskogen i södra Malmö: Mottagare: Malmö stad och Sydväst landskap och arkitektur. Se mer om detta i vårt inlägg.

2018 Renovering av smidesstaketet kring Pauli kyrkogård. Mottagare: Kyrkogårdsförvaltningen.

2011 Filmer om Malmö: Far till staden, filmsviten Mitt hjärtas Malmö, m fl. Mottagare: Auto Images AB ( bl a. Magnus Gertten)

2006 Utformningen av Malmös nya hundlatrin. Mottagare: Malmö Gatukontor och Plastic Omnium.

2005 Årets klokaste renovering. Mottagare: BRF Gamla Väster Mullvaden 56. Jakob Nilsgatan 24 och Slottsgatan

Skönhetsrådet önskar Gott Nytt År med vår nya Malmökarta

Illustration: Jeanette Wester

Nu kan du hitta våra stadsvandringar, julkorten från 2022 och 2023 års adventskalender på vår interaktiva karta.
Om du klickar på den lilla symbolen i övre vänstra hörnet ser du en lista på stadsvandringar(svart), julkort(blå) och adventskalender(gul). Följ länkarna och läs mer om just den platsen.