Marwa Dabaieh är arkitekt med utbildning från Egypten. Praktiserande arkitekt sedan 2001 med flera såväl lokala som internationella juryuppdrag. Doktorerade 2011 inom området Vernaculararchitecture vid Lunds Universitet. Nu lärare och docent vid Malmö Universitet med fokus på sustainable and environmental design. Fokus – att få fram byggnader som genererar mindre klimatutsläpp och är helt cirkulära.

För Marwa Dabaieh är stadskärnan inte bara hjärtat av Malmö utan också en återspegling av dess identitet och värden och avgörande för Malmös utveckling och identitet. Stadskärnan fungerar som ett nav för ekonomiska, sociala och kulturella aktiviteter. Genom att fokusera på hållbar utveckling menar hon att vi inför framtiden kan säkerställa att Malmös stadskärna förblir levande, inkluderande, reflekterande och miljömässigt hållbar.

Som arkitekt och forskare i miljö- och hållbar arkitektur ser hon stadskärnan som en möjlighet att visa upp innovativ hållbar design och blanda det moderna med vårt rika kulturarv. Hon påpekar att för många är Malmö mötet med Sverige.
För Malmöborna är stadskärnan mer än bara ett geografiskt läge; det är en symbol för vår gemenskap och kollektiva identitet. Det är där vi samlas för att fira, umgås och få kontakt med varandra. En väldesignad och hållbar stadskärna förstärker vår känsla av tillhörighet och stolthet över vår stad.
Om Marwa Dabaieh fick möjlighet att bestämma framtiden för Malmös centrum skulle hon prioritera hållbar utveckling, fotgängarvänliga utrymmen, grönområden och innovativ arkitektur. Hon skulle uppmuntra en utveckling med blandade funktioner som kan främja en känsla av gemenskap och inkludering. Men också fokusera på att bevara och ta tillvara Malmös kulturarv och kombinera tradition med en innovativ och modern arkitektur. Inte bygga bort stadens årsringar, för mycket är rivet av industrialismens arkitektur. Sammanfattningsvis verka för att skapa en stadskärna som inte bara är vacker och funktionell utan också miljömässigt hållbar och socialt inkluderande.
Malmö är en mångkulturell stad med många nationaliteter representerade – ta vara på mångfalden och verka för att alla ska känna sig inkluderade – men med utgångspunkt från stadens identitet och kultur. Arbeta mer integrerat, bjuda in och bjuda upp.

De som nyttjar staden har den bästa kunskapen, inte alltid specialisterna.
Ungdomarna är en resurs, viktigt att stadskärnan också blir deras. Idag ser man inte så många ungdomar (8-15 år) på stan – är för tråkigt, händer för lite… Men de unga kommer att sakna minnen och referenser från staden när de blir vuxna… Vad händer då? Bjud in ungdomarna, gör dem delaktiga, ta vara på deras ögon. Låt stadskärnan vara ett ”fablab” där människor möts för att konkretisera och förverkliga idéer.

För att göra stadskärnan än mer intressant satsa mer på det lokala som reflekterar Malmö. Bjud in mindre intressenter att vara del av stadens utbud – ger betydligt mer än stora varumärken på sikt.
Kopplingar / stråk mellan stadskärnan och områdena utanför centrum är viktiga – för gående, med kollektivtrafik etc. Stråk som binder samman ihop stadsdelarna. Viktigt att både vara samlande och ta vara på det särpräglade /exklusiva. Varje människa har och ska ha sina egna bilder, det ger identitet…
Marwa Dabaieh skulle i det korta perspektivet – om hon fick bestämma – satsa på promenad- och cykelstråk. Mer grönska, även vintertid. De fyra årstiderna ger olika förutsättningar att uppleva staden – ta vara på det! Och i det långa perspektivet – satsa på stadens koppling mot vattnet, finns mycket att inspireras av i Köpenhamn. Utnyttja stadens golv och väggar för att berätta om stadens liv och historia, det ger identitet. Och inte minst alltid tänka hållbart, både när det gäller material och teknik.

Text: Cecilia Hansson och Birgitta Ramdell

Vante Rosengren, driver Kira förlag, är en av rösterna i Malmöpodden A du!, arrangerar stadsvandringar under olika teman med mera. Hon bor och jobbar på Möllevången.

– En attraktiv stadskärna måste ha liv och rörelse både på dagar och kvällar, säger Vante Rosengren som ser sträckan Malmö C till Triangeln som Malmös primära stadskärna. 
– Visst är det konstigt att det nästan inte finns några kvällsöppna restauranger, biografer eller någon annan kulturmötesplats längs gågatorna. Vi vet ju inte hur länge Palladium kommer att finnas kvar.
Vante Rosengren beskriver Södra Förstadsgatan och Södergatan som nästintill ödsliga efter att affärerna har stängt.
– Trygghet är en viktig del av en attraktiv stadskärna. Jag ordnar en del studiecirklar för äldre och under årets mörka månader är det nästan omöjligt att få ut dem efter klockan sex.
Hon menar att det är viktigt att folk bor i stadskärnan och bidrar till att det finns liv även utanför affärernas öppettider.
– Jag tror att fastighetsägarna måste börja titta även på den sociala hållbarheten så att de kan vara med och skapa en stadskärna som lockar många i alla åldrar. Det kan till exempel handla om att upplåta lokaler till olika kulturella evenemang, pop-up-idéer och liknande. När vi rör oss i staden så minskar risken för skadegörelse och stadskärnans identitet stärks.
Man kan ofta läsa om konflikter mellan dem som flyttar in i en innerstad och kvälls- och nattlivet.
– När man bor mitt i stan måste man förstå att det inte är tyst som på landet. Jag bor ju på Möllevången och där är det så klart inte tyst, men det går att med dialog minska störningarna.
Hon berättar om en granne som just startade en sådan dialog med krogägare för att slippa oljudet när de slängde flaskor efter att restaurangen stängde.
– Krögarna gick med hörlurar och hörde inte hur ljudet av glaskrosset ekade mellan husen. Men genom dialog slängs flaskorna i stället när restaurangen öppnar och stör inte så många.
Vante Rosengren menar att det är viktigt att krögarna eller kulturarrangörerna följer lagstiftningen och att eventuella problem löses genom dialog.
– Det är ju inte så lämpligt att starta hårdrockskvällar i en oisolerad liten restaurang.
Vante Rosengren använder stadskärnan mycket. Det är där hon handlar, normalt äter hon ute ofta, gärna på olika krogar i olika delar av staden, besöker vänner, flanerar och går mycket på olika kulturarrangemang.
– Jag förstår tanken med att etablera kulturinstitutioner utanför stadskärnan, men risken är att syftet att Malmöborna ska upptäcka hela Malmö inte uppnås. Det blir nog flera spontana besök om institutionerna ligger i centrum.

Hon tar stadsbiblioteket som exempel.
– Det är Malmös mest demokratiska mötesplats. Tillsammans med T-bryggan på Ribban. 
Vante Rosengren lyfter fram Ribersborgsstranden som en unik del av staden som hon gärna visar dem som är nya i stan.
– Jag älskar att åka ner och ta ett dopp och bara sitta och titta på alla som rör sig där,
– Och så tar jag dem till S:t Petri kyrka, tänk att vi har en 1300-tals kyrka mitt i stan. 
Hemkvarteren på Möllevången är också ett givet mål, inte minst för det rika matutbudet i butiker och krogar
– Nu ska Bagdad livs på Ängelholmsgatan bli en vermouthbar. Det är väl en tydlig bild av förändringarna i Malmö. Men varför ska det inte finns plats för en vermouthbar på Möllevången?
Vante Rosengren menar att det är mixen som gör en stadskärna attraktiv och stärker stadens identitet. 

Hon prisar alla gratisevenemang som Malmö och dess föreningsliv bjuder på: Sommarscen, Malmöfestivalen, danserna på Ribban …
– Nu är det mycket gratisevenemang som koncentreras till sommaren, en bra utveckling för Malmö och stadskärnan är om något kan spilla över även på andra årstider.

Hon menar att det är centralt att Malmöborna känner stadens identitet för att känna tillhörighet,
– Därför är folkbildning ett identitetsskapande redskap. Man kan göra det till exempel genom offentlig konst som berättar en lokal historia eller genom att sätta upp skyltar och berätta om Malmöbor som är värda att uppmärksamma.
Två exempel på lokalhistorisk konst är Linnéa Carlssons skulptur av Elma Danielsson, en pionjär inom arbetarrörelsen,  i Rörsjöparken, och Åsa Maria Bengtssons Way to go på Davidshallsbron. Way to go är en kavalkad av kända Malmöbors skor i brons.

– Jag har glädjen att få vara med och arbeta med Malmös minnesskyltar med information om byggnader, människor  och händelser ur stadens historia.
Målet är att sätta upp 10-15 skyltar om året, i dag finns det 17 gröna skyltar med vit text som informerar om bland annat Tintomara, en av Malmös första gayklubbar och systrarna Ida och Hilda Kockums herrgård Rosengård.
– Just nu arbetar vi med Kirseberg och målet är att visa upp fler än de redan kända männen, berättar Vante Rosengren.
Hon efterlyser fler spontana mötesplatser och att lokaler används på mer än ett sätt.
– Pågens lånar ju ut lokaler som de inte använder för tillfället. Det måste fler kunna göra för att bidra till stadens kulturliv till exempel. Skolor och skolgårdar är ju tomma på helger och somrar. Och när ska det hända något med Caroli kyrka, den bara står där och väntar på att användas. Kan man skapa en konsthall i Nikolaj kirke i Köpenhamn så bör man väl kunna hitta på något med den vackra byggnaden i Malmö?
Hon ser hur Malmös stadskärna förändras och sträcks ut.
– Värnhemstorget är nog nästa del att omfamnas.

Text: Lotta Satz