Från Malmö stads hemsida:
Den 14 maj 2023 invigdes skulpturen ”Elma Danielsson agiterar”. Skulpturen gestaltar Elma Danielsson – journalisten, läraren, politikern och kvinnorättskämpen som blev en pionjär inom den svenska arbetarrörelsen. Skulpturen, som är gjord av konstnären Linnéa Carlsson är den första av en namngiven kvinna i Malmö.
Fram till början av 1800-talet var Malmö (dvs gamla staden innanför kanalen) en ”befäst stad”, omgiven av murar, vallar och och sumpmarkerna Östra och Västra Rörsjön. Kung Gustav IV Adolf bestämde, med all rätt och i tidens anda, att befästningarna var omoderna och därför skulle rivas så att staden kunde växa söderut. Samtidigt grävdes kanalen utmed Drottninggatan för att dränera sumpmarken och området förbereddes för exploatering. Men tiderna var osäkra efter Napoleonkrigen och Malmös tillväxt vände rejält nedåt efter en bankkrasch 1817. Den förberedda marken låg öde i väntan på bättre tider.
Först omkring 1870 kom de första stadsplaneförslagen, starkt påverkade av Napoleon III och Baron Haussmans hårdhänta men framgångsrika omvandling av Paris. Esplanader och boulevarder blev högsta mode i stadsplanering.
Rörsjömarken utgjordes av så kallade ”donationsjordar”. Sådana fick egentligen endast nyttjas för offentliga byggnader för det allmännas bästa, inte för bostadsbebyggelse. Tolkningen av detta gjordes generöst: bostadskvarteren hamnade på södra sidan mot Föreningsgatan medan skola, brandstation, länsstyrelse, idrottsplats, kyrka, tingsrätt, Industriverken, Dahlgrenska stiftelsen och Rörsjöparken placerades mot norr längs med Drottninggatan.
Det vi idag kallar Rörsjöstaden är området mellan Amiralsgatan i väst och Värnhemstorget i öster, Drottninggatan i norr och Föreningsgatan i söder. Boulevarden från väst till öst är en kilometer lång och avbryts på mitten av Paulikyrkan medan avståndet mellan kanalen och Föreningsgatan är cirka 350 meter.
De första färdiga byggnaderna var Latinskolan i kv Eva1879 (Axel Kumlien) och St Pauli kyrka 1882 (Emil Langlet). På foton från den tiden ser man att gatunätet lagts ut ända fram till Värnhemstorget och att alléernas späda lindar har rotat sig. Mellan gatorna ligger kvarteren ännu som öde avgrusade planer.
Trettio år senare är alla bostadskvarteren fram till kyrkan undan för undan bebyggda och även en del av de ”allmänna” kvarteren mot Drottninggatan. Några Exempel: Brandstationen i kv Eva 1893 (Alfred Arwidius), Tekniska Skolan i kv Hilma 1894 (John Smedberg) , Oxie och Skytts härads tingshus i kv Ruth 1902 (Theodor Wåhlin). Kvarteren Karin och Nora utgör ännu Rörsjöns idrottsplats, viktig inte minst för alla skolor i närheten. Bostadskvarteren Judith, Lea, Maria och Olga exploateras hårt av enskilda byggherrar med hjälp av mer eller mindre namnkunniga arkitekter, t ex Alfred Arwidius, Harald Boklund och Oscar Hägg. Hägg var populär hos byggherrarna, säkert på grund av sin eleganta jugendarkitektur som han lärt sig i Berlin men nog också för att han att var bra på att pressa in så mycket uthyrningsbar yta som möjligt i varje uppdrag.
Text: Henrik Johanesson
Bild: Mats Olsson
Det är Skönhetsrådets Göran Rosberg och Henrik Johannesson som guidar dig. Medtag gärna kaffe och tilltugg. Vi har för avsikt att göra en kortare paus under vandringen.
Länk till Facebook Evenemang.
Sigurd Lewerentz var Idéskapare till Östra kyrkogården och en av Sveriges internationellt sett mest framgångsrika arkitekter. Kyrkogården firade 100 år för några år sedan och är fortfarande av stort intresse för alla med intresse för landskapsplanering och arkitektur.
Lewerentz startade 1914 med att vinna tävlingen om Östra kyrkogården med bidraget Ås och avslutade sitt arbete 1969 i en ålder av 80 år med Blomsterkiosken. Lewerentz var också en av de tre arkitekter som ritade Stadsteatern i Malmö, numera Malmö opera.
Läs mer om utställningen på Skissernas museum i Lund
I Sverige i övrigt är hans mest betydelsefulla arbete tillkomsten av Skogskyrkogården i Stockholm samt S:t Peterskyrkan i Klippan. Lewerentz ligger begravd på Östra kyrkogården.
Skönhetsrådet i Malmö delar årligen ut ”Skönhetsrådets pris”.
Syftet med priset är att lyfta fram och sprida kännedom om insatser som gjort och gör staden Malmö vackrare och mer intressant – insatser i form av kreativa skapelser, god gestaltning, insiktsfull planering, enträget arbete, nyskapande idéer.
Priset ska avse aktuella insatser. Dit räknas också åtgärder för att underhålla och utveckla tidigare skapelser.
Priset tilldelas person(er), företag eller organisation(er).
Priset utgörs av ett diplom utformat av Skönhetsrådets framlidne medlem Knut Grane och den ära som därav följer.
Senast den 31 maj kan medlemmar och allmänheten lämna förslag på årets pristagare – till styrelsen eller till en av styrelsen utsedd arbetsgrupp.
Nomineringar skickas till: agnetahammer@gmail.com
Senast den 15 augusti ska styrelsen – eller den särskilda arbetsgruppen – ha nominerat tre finalister, med korta motiveringar. Vilka finalisterna är hålls om möjligt hemligt, men meddelas snarast samtliga medlemmar
Senast den 15 september genomförs ett medlemsmöte där pristagaren utses. Det ska gå minst tre veckor mellan B och C.
Medlem som inte kan medverka på C kan lämna fullmakt till styrelsen. Av fullmakten ska framgå vilket av de tre nominerade förslagen som fullmaktsgivaren vill se som vinnare. Övriga förslag ska inte rangordnas.
Senast den 30 november genomförs en prisutdelningsceremoni i samband med ett av Skönhetsrådets offentliga evenemang.
Statuter beslutade vid årsmötet 2022-04-26
Agneta Hammer har valts till Skönhetsrådet i Malmös nya ordförande efter Bo Mårtensson.
Ingrid Sommar ställde några frågor till Agneta Hammer som bland annat varit stadsarkitekt i Malmö.
Vilken är din bakgrund?
– Jag är arkitekt och arbetade senast som stadsbyggnadsdirektör i Göteborg. Dessförinnan hade jag samma tjänst i Helsingborg. Men från början var jag på Stadsbyggnadskontoret i Malmö under många år, bland annat som stadsarkitekt. Sen 2019, fram till nu, har jag också varit ordförande för Sveriges Arkitekter i Skåne.
Vad kännetecknar den typen av jobb?
– Gemensamt för alla är att de handlar om stadsutveckling, ett så spännande och viktigt område. I grunden har det stor påverkan på människors välbefinnande. Känslan av identitet, trygghet och trivsel. Sen är förutsättningarna väldigt olika i olika kommuner. Under min period i Helsingborg handlade jobbet mycket om att låta staden växa söderut. Ett resultat är den nya stadsdelen Oceanhamnen.
Hur upplever du Malmö som stad?
– Framför allt tycker jag att Malmö vågar. Här händer mycket när det gäller stadens utveckling. Men utmaningarna är många, det är en blandad stad. Bland det viktigaste är att få staden att hänga samman, att inga stadsdelar blir som isolerade öar. Där tycker jag att mycket fortfarande kan göras.
Har du någon favoritplats i Malmö?
– Jag växte upp nära Regementsgatan och tycker att förändringarna som gjordes vid Södertull i början av 2000-talet är väldigt fina. Hur man knutit ihop Södergatan och Södra Förstadsgatan och fått in kanalen som en del av upplevelsen. Trapporna som går ner till vattnet tillför platsen mycket. Sen är Malmö Opera är en fantastiskt vacker byggnad. Både det storslagna intrycket utifrån och interiören. Den förmedlar glädje, tycker jag.
Vad tänker du att Skönhetsrådet kan åstadkomma
– Framför allt fånga upp viktiga frågor i det offentliga samtalet. Att bidra till diskussion. Just nu är den fortsatta utvecklingen av Rosengård en sådan fråga, liksom vilka förändringar som ska ske i City.
Text: Ingrid Sommar
Bild: Emma Krantz
Så har vi då – äntligen – fått en Lewerentz-utställning som tar fasta på arkitektens skånska mästerverk. Det är Skissernas museum i Lund som fokuserar Sigurd Lewerentzarbeten under mer än 60 år i Skåne. Samtidigt lyfter museet fram en av hans nutida uttolkare och beundrare, arkitekten Petra Gipp. I den nya, platsspecifika skulpturen ”Trappa” bidrar hon med en framåtblickande kommentar.
Sigurd Lewerentz (1885-1975) har sedan länge världsrykte, som under de senaste decennierna stadigt har tilltagit. Inte minst ägnas han allt intensivare uppmärksamhetinternationellt och framstår allt tydligare som en viktiginspiratör för dagens arkitekter.
Hans verksamhet i Skåne inleddes redan under åren kring Baltiska utställningen i Malmö 1914 och varade livet ut. Mot slutet bosatte sig den ursprungligen Norrlandsfödde arkitekten också här. Först i Skanör, sen i Lund, där han verkade in i det sista. Bland hans sista uppförda byggnader är S:t Petri kyrka i Klippan och Blomsterkiosken på Östra kyrkogården i Malmö.
– Vad som främst fascinerar mig hos Lewerentz är hans ständiga sökande och experimenterande, säger Petra Gipp. Hur spåren av hantverket och egensinnigheten alltid finns där, inte minst i de sena byggnaderna.
Hennes gipsskulptur har karaktären av tre vertikala kroppar som griper in i varann, likt ett rationalistiskt pussel. Glipor, passager och snitt öppnar upp mot rummet och världen, hon ser dem som utsnitt i tiden. Men också ytskikten är centrala, varje detalj en berättelse om den fysiska kroppens tillkomst – ett drag hon känner igen hos Lewerentz.
Till arkitektens mest älskade byggnader hör Operan i Malmö, rankad som en av de främsta ikonerna inom 1900-talets skandinaviska modernism. Teaterhuset hade långa födslovåndor, projekteringen pågick i mer än 15 år, till 1944. Två arkitekttävlingar hölls, Lewerentz vann bägge. Men i slutänden blev han ändå tvingad att samarbeta med två övriga pristagare, Erik Lallerstedt och David Helldén.
Även Östra kyrkogården i Malmö framstår som ett unikt livsverk. Kyrkogården är nästan som en ständigt pågående, ännu levande ”utställning”, vars innehåll spänner över 50 år.
Lewerentz fick uppdraget 1916, bara året efter att han tillsammans med Gunnar Asplund börjat arbetet med Skogskyrkogården i Stockholm. I Malmö handlade det förstom att planera kyrkogårdens landskap, som löper längs en naturlig ås. Under de följande åren tillkom en rad byggnader, tillsammans berättar de både om Lewerentz arkitektur och om samhällets utveckling under 1900-talet. Det klassicistiska Birgittakapellet från 1927, det funktionalistiska krematoriet från 1932, de två skandinaviskt moderna kapellen S:t Knut och S:ta Gertrud från 1943 bidrar alla till berättelsen. Liksom det slutliga utropstecknet, den snarast brutalistiska och i Malmö kultförklarade Blomsterkiosken från 1969.
En rad aktiviteter planeras under utställningstiden. Bland annat ska framemot sommaren arrangeras en stadsvandring i Östra kyrkogården. Skissernas Museum samarbetar här med Skönhetsrådet i Malmö. Mer info om vandringen kommer.
Ingrid Sommar
Fakta:
Skissernas Museum: ”Arkitektur Skulptur, Sigurd Lewerentz Petra Gipp”. Länk
16 mars -10 september 2023
Klickbart galleri – backa tillbaka när du sett bilden i fullt format
Text: Lotta Satz
Foto: Mats Olsson
Det var en av frågorna när Sydsvenskans Salonger ordnande debatt tillsammans med samarbetspartnern Konsthallen på just Konsthallen i onsdags.
Debatten hade rubriken Vilket Malmö vill vi ha? och leddes av Sydsvenskan och HD:s politiska chefredaktör Heidi Avellan.
I panelen satt Åsa Bjerndell, Malmös stadsarkitekt Finn Williams och filmaren och journalisten Fredrik Gertten.
Åsa Bjerndell: Det är ingen lätt fråga. Men jag säger Sofielund, hela Sofielund med sin mångfald av både bostäder och produktion. Produktionen är helt avgörande för att en stad ska fungera. Vi måste värna de värdena och en förtätning kan hota produktionen för bostäderna vinner över bullret från produktionen. Kulturljudzonen är en reaktion på detta.
Reds anm: Malmö var först i Sverige med att i politisk enighet klubba igenom en kulturljudszon kring Norra Grängesbergsgatan i Sofielund. Här får det låta från till exempel verkstäder och replokaler utan att verksamheterna behöver oroa sig för grannars klagomål.
Fredrik Gertten: Kanske inte så oväntat säger jag Möllan. Där möts Malmö i en öppenhet som är viktig att försvara.
Finn Williams: Jag säger Kirseberg. Kirseberg är till Malmö vad Malmö är till Sverige. Här finns en stark gemenskap även om det finns de som ser ner på en.
Finn Williams menar att det är viktigt att stadsdelarna behåller sina särarter och får utvecklas på sitt sätt.
Berätta gärna varför din favoritstadsdel är speciell på vår Facebooksida.
Text: Lotta Satz
Foto: Mats Olsson
Sedan 2009 har Limhamns silor stått oanvända och länge var det bestämt att de tre största inte fick rivas. De skulle i första hand bli bostäder – men NCC drog sig ur redan för mer än sex år sedan och minnena av den gamla industriepoken har fått ruinens patina samtidigt har tomterna runt om fyllts med bostadshus, radhus, skolor, badbryggor och grönområden.
Nu tar förvandlingen från industriområde till bostadsområde ett steg framåt när det vinnande arkitektförslaget Habitat presenteras.
Juryns motivering lyder:
”Förslaget Habitat: Limhamn kombinerar en fin tolkning av platsens industrihistoria med en unik och vackert gestaltad arkitektur vilken har goda förutsättningar att bli identitetsbärande för hela Limhamn. De eleganta tornen erbjuder attraktiva bostäder och arkitekturen placeras i ett kalkbaserat grönt landskap för boende och besökare, rikt på flora och fauna och med en bevarad hög silo som grönbevuxet utropstecken.”
Av de tre silor som en gång hade rivningsförbud finns en kvar. Den får bland annat sällskap av ett cirka 100 meter högt bostadshus, vilket kan jämföras med Limhamnsverkets skorsten intill som är 120 meter högt.
Silon närmast vattnet, som får stå kvar enligt förslaget, blir inte bostäder för människor. Den ska fyllas med hål för att släppa in ljus och bli hemvist för djur och växter.
Inte oväntat har förslaget väckt reaktioner, både positiva och negativa. Debatten på Sydsvenskan har varit intensiv sedan förslaget presenterades.
Det krävs dock en ny detaljplan innan Habitat kan förverkligas.
Länk till bakgrund och debattartiklar i Sydsvenskan.
Här finns juryns utlåtande för de fyra tävlingsbidragen
Av 68 sökande valdes fyra ut till det parallella arkitektuppdraget för bostadsbebyggelse vid Limhamns silor. Förutom vinnande Habitat tävlade Tornet och sfinxen av Hermansson Hiller Lundberg Arkitekter från Sverige, David Kohn Architects från Storbritannien och muf architecture art, Sverige och Storbritannien.
Bakom förslaget Konglomerat står tre kontor; svenska Förstberg Ling, nederländska Monadnock och danska Tredje Natur.
Det fjärde tävlande förslaget heter Silodrömmar av svenska Jägnefält Milton och 51N4E från Belgien.
Vill du veta mer om de andra förslagen?
Silornas historia
1975 stänges den största ugnen i Limhamn, 1979 stängde den sista. Fram till 2009 använde Cementa stället som cementdepå, sedan såldes det till NCC – och en nästan 120 år lång industriepok var till ända.
Våren 2015 trodde dåvarande ägaren NCC boende på en byggstart 2017 – då var planen att de tre höga silorna skulle förvandlas till bostäder i tretton våningar. Då var det klart att kommunens kamp för att bevara cementfabrikens olika silor som ett monument över en industriepok slutade i en kompromiss: de tre största silorna blir bostäder, tre smala silor blir låga minnesmärken, resten skulle rivas . Byggbolaget NCC, som köpt marken från Heidelberg Cement, ville riva allt och bygga så mycket som möjligt.
Oktober 2016 meddelar NCC att företaget inte tänker bygga bostäder i silorna. Dåvarande stadsbyggnadsdirektören Christer Larsson sa till Sydsvenskan att de tre cementsilorna som är kvar i Limhamn inte får rivas. Han var också tydlig med att de måste byggas om till bostäder.
Åren gick och inget hände med Limhamns silor. I slutet av 2019, tio år efter att Cementa slutade att använda dem, köper Malmöbolaget Trianon området. Då gällde fortfarande förbudet att riva silorna. Trianon ville bygga lägenheter – men först riva silorna och sedan bygga upp dem igen – exakt likadana.
– Det vi måste göra för att få till en bra boendemiljö och ekonomi i dem är att riva dem och bygga upp dem igen, sa Anna Heide, affärsutvecklingschef på Trianon, till Sydsvenskan.
När kommunen släppte kravet att inget fick rivas hölls en arkitekttävling som lockade 68 sökande från många olika länder. Av dem fick fyra uppdraget att ta fram förslag på bostäder och kommersiell verksamhet. Häromdagen presenterades det vinnande förslaget Habitat av Nilsson Rahm Arkitekter, Johan Dehlin Arkitektkontor och 6a architects.
Bedömningsgruppen bestod av:
Anna Heide, affärsutvecklingschef Trianon
Joakim Lindahl, projektutvecklare Lernacken Fastigheter
Finn Williams, stadsarkitekt Malmö stad Stadsbyggnadskontoret
Ivan Gallardo, landskapsarkitekt, Malmö stad Stadsbyggnadskontoret
Hanne Birk, utvecklingschef Varvsstaden
Per Bornstein, arkitekt Bornstein Arkitektur & Media
Gunilla Kronvall (juryns ordförande), arkitekt Atelier 01 arkitektur
Text: Lotta Satz
Foto: Mats Olsson
I dag sker cirka 26 procent av alla resor i Malmö med cykel. Enligt kommunens mobilitetsplan ska var tredje resa vara på cykel år 2031. För att nå dit planeras både nya cykelbanor och supercykelstråk. Ett av stråken ska gå längs Regementsgatan tillsammans med de eldrivna MEX-bussarna på linje fyra.
Vad händer med den 1,75 kilometer långa gatan som både är lite trång och har en boulevardliknande känsla när kanalen och trottoaren får bjuda på utrymme?
Följ med på en tur från Morescobron till Fridhemstorget, med en avstickare till Limhamn. Och hör de politiska argumenten för och emot.
Regementsgatan ska få cykelbanor på båda sidor – från Morescobron till Fridhemstorget och bussfiler för de nya nästan 25 meter lång eldrivna MEX- bussarna.
– Dagens cykelstråk räcker inte till, säger kommunalrådet Andréas Schönström (S), ordförande i tekniska nämnden.
– Vi tycker inte att man varken ska ha supercykelstråk eller 25 meter långa bussar mitt i stan, säger Håkan Fäldt (M), andre vice ordförande i tekniska nämnden.
– Vi bygger för att det ska fungera 2040, vi måste vara framsynta som tidigare generationer varit, säger Andréas Schönström.
De eldrivna cyklar är snabba och lådcyklarna är breda och de kan bli ont om plats på de dubbelriktade cykelbanorna.
– Det blir säkrare för alla trafikanter som bara behöver se upp för cyklister som kommer från ett håll, säger Andréas Schönström.
– Med cykelbanor på båda sidorna blir det fler övergångar som måste regleras. Inte minst med tanke på de snabba elcyklarna, säger Håkan Fäldt.
Regementsgatan ingår i ett av sex planerade Supercykelstråk i Malmö. Detta sträcker sig mellan Segevång och Västanväg i Limhamn.
Hittills är sträckan mellan Sallerupsvägen och Hornsgatan klar. Delen mellan Hornsgatan och Sjölundaviadukten ska byggas om i år. Här blir cykelbanan fortsatt dubbelriktad, men bredare än i dag. Trottoaren ska också breddas.
Sträckan från Värnhemstorget till Regementsgatan är än så länge på planeringsstadiet. Etappen från Morescobron till Limhamn har däremot lämnat ritbordet och är beslutad i kommunfullmäktige.
Nya beräkningar visar dock att satsningen blir nästan 225 miljoner kronor dyrare än när fullmäktige gav klartecken för projektet 2021.
Enbart sträckan Fridhemstorget till Västanväg beräknas kosta 145 miljoner kronor mer än ursprungskalkylen – det vill säga 359 miljoner kronor.
De ökade kostnaderna beror bland annat på inflationen, men också
trädvitalisering, nya väderskydd, trafikavstängningar och rivningskostnader som har gjort projektet dyrare.
Kommunstyrelsen har sagt ja till de ökade kostnaderna, med reservationer från Moderaterna och Sverigedemokraterna.
Den 2 februari ska frågan upp i kommunfullmäktige.
– Vi räknar med att det blir en minoritetsåterremiss, så fullmäktige får behandla frågan senare, säger Andréas Schönström.
– Vi menar att man ska använda sig av den budgeten som fullmäktige redan klubbat. Visserligen har asfalten blivit hundra procent dyrare sedan dess, men en hel del av kostnadsökningarna beror på höjda ambitioner. Det är inte rimligt när många måste spara, till exempel skolan, säger Håkan Fäldt.
– Det blir dyrare att komma tillbaka och göra vissa delar senare, säger Andréas Schönström.
Håkan Fäldt föreslår att sträckan mellan Fridhemstorget och Limhamn kan pausas tills ekonomin blivit bättre.
Förutom cykelbanor på båda sidorna finns planer på att ta bort rosenrabatten som i dag delar av sträckan och i stället plantera två nya intill cykelbanorna.
– Det är till exempel helt onödigt, säger Håkan Fäldt.
Men tillbaka till Morescobron och planerna för Regementsgatan. I dag är det alltför trångt mellan bron och Fersens väg för en bussfil, en körfil, en cykelbana och en trottoar i vardera riktning. För att skapa mer utrymme planeras en breddning av gatuplanet ut över kanalen.
“Ambitionen är vistelsekvalitén längs kanalen ska utvecklas”, står det i beslutsunderlaget från tekniska nämnden.
– Utbyggnaden längs kanalen ska få en kanalkant likt den vid Centralen med granitplattor. Det är viktigt att vi har respekt för den historiska miljö vi befinner oss i. Och därborta, säger Andreas Schönström och pekar mot där kanalen svänger vid falafelkiosken, där ska det bli ett soldäck.
Det är också trångt när Davidshallsgatan möter Regementsgatan, med nuvarande planering får inte cyklar och bussar plats vid sidan av varandra. Den nya cykelbanan på Davidshallsgatan visar redan in cyklisterna på Storgatan.
– Vi funderar på en liknande kanallösning fram till Kaptensbron om detta blir bra. Då kommer cyklisterna ut från cykellederna från Stadshuset och Kungsgatan till det nya stråket. Innan dess är det säkert många som ska västerut som fortsätter Storgatan till Fersens väg, säger Andréas Schönström.
Han står på den balkong som byggts vid Morescobron för att visa hur stor utbyggnaden mot kanalen blir.
– Den här har engagerat många Malmöbor, jag får många samtal från folk som protesterar.
Om Moderaternas och Sverigedemokraternas reservationer vinner gehör blir det inget av med utbyggnaden mot kanalen.
Håkan Fäldt tycker också att det är onödigt med två enkelriktade cykelbanor längs resten av Regementsgatan.
– Den vi har i dag räcker, säger han.
I Andréas Schönströms plan ingår inte bara två cykelbanor. Här finns också fler träd vid dem. Och att Regementsgatan åter får träd som ska dela av de norra och södra körfälten.
Med träd, som fanns där förr, och nya överfarter för fotgängare och cyklister slipper vi en barriär, säger han.
Tre nya övergångsställen och cykelpassager längs Slottsparken planeras för att öka tillgängligheten till parken. Ett önskemål som framförts av allmänheten i så kallade dialogsamtal.
Två av de nya överfarterna ligger nära de nya hållplatserna mellan Kronprinsen och Stadsbiblioteket.
– Vi kommer att behålla de flesta parkeringarna längs den delen av Regementsgatan, kanske ska vi komplettera med några träd här och där, säger Andréas Schönström.
För bussresenärer med linje 4 blir det också förändring. Ett par hållplatser längs sträckan slås ihop. Vid Skvadronsgatan har det redan byggts en av sju hållplatser som anpassas till MEX-bussarna som är längre än dem som trafikerar linjen i dag.
Hållplatserna Stadsbiblioteket och Simhallsbadet slås ihop till en som får ett nytt läge mellan de två nuvarande.
Vid Kronprinsen flyttas hållplatsen med färdriktning mot Limhamn närmare parken, medan hållplatsen på Kronprinsensidan blir kvar på ungefär samma plats som i dag.
Det är även trångt på Regementsgatan från Mariedalsvägen till Fridhemstorget – här planeras den nya cykelbanan på norra sidan mellan trädallén och den befintliga trottoaren.
– Vi har mätt och räknat och kommit fram till att vi inte behöver ta något av trottoaren så uteserveringarna kan vara som de är i dag, säger Andréas Schönström.
“Cyklister kommer att få avsevärt bättre tillgänglighet till näringsidkarna och uteserveringarna kan fortsätta utvecklas samtidigt som parkering och angöring kommer att förbli intakt.”, motiveras förändringen.
Håkan Fäldt tycker att planen inkräktar på trottoarlivet som finns i dag.
– Här ordnas loppisar, folk strosar eller besöker uteserveringar. Det Regementsgatan soliga sida, säger han.
Det har visat sig att vissa lindar mellan Mariedalsvägen och Fridhemstorget inte mår så bra.
För att rädda dem så måste de grävas upp för hand så att de kan vitaliseras.
– Bara det kostar 20 miljoner mer än vad vi kalkylerat med, säger Andréas Schönström.
De äldsta lindarna planterades redan 1940.
Text: Lotta Satz
Foto: Mats Olsson
Karta: Malmö stad. Det här är en av delarna i superstråket som fullmäktige åter ska ta ställning till eftersom kostnader nästan dubblerats sedan förra beslutet. Se länk
Bakgrunden till superstråken
Malmö stad, Region Skåne och staten har genom Sverigeförhandlingen ingått Ramavtal 8 Storstad Malmö.
Avtalet innebär att Malmö stad ska:
Bygga 26 750 nya bostäder
Skapa fyra nya busstråk anpassade för MalmöExpresser helelektrifierade stadsbusslinjer, samt tre elbusslinjer
Bygga tre mil nya cykelbanor, totalt 14 projekt
Dessutom ska Pågatågsttrafiken till Lomma/Kävlinge byggas ut.
Kollektivtrafikprojekten finansieras genom ett 50 procentigt bidrag från staten, 25 procent för cykelbanorna, under förutsättning av Malmö bygger bostäderna som avtalats.
Bostäderna ska stå klara 2035, infrastrukturprojekten ska vara genomförda 2031.
Podden som tar upp det som varken är gata eller väg
Lyssna till den amerikanska podden 99% invisible som tar upp en amerikansk trafikingenjörs fasa – ”stroad”. I USA byggs det för många stroads, menar han. Trafikleder som varken är street eller road, och inga trafikanter är riktigt nöjda. Förklaringen är att det finns statliga pengar att söka, säger han.
Diskutera gärna på Skönhetsrådets Facebookgrupp.
Länk till tidigare inlägg. Jeanette Gostomskis julkort.
I april 2021 skrev Skönhetsrådet till Malmö kommun och påtalade förfallet av Olafur Eliassons två konstverk på Lernacken. Nu händer det – ”The movement for Lernacken” – ”Ljuspaviljongen” och ”Mowementmeter for Lernacken” – ska restaureras.
Malmö kommuns medarbetare som är ansvarig för renoveringen av den världsberömda konstnärens verk arbetar tillsammans med Olafur Eliassons personal i ateljén i Berlin. De har tagit fram provmaterial från tillverkare och beställt nytt material som är godkänt av konstnären.
Kommunen räknar med att material såsom prismor och metalldelar levereras under mars.
Ateljén i Berlin renoverar samtidigt de högre konstverkets prismor och belysning som ska bli mer anpassad för ett naturreservat.
Kommunen undersöker nu om The Pavillon (bilden) kan flyttas till en plats där den blir mer sedd och inte utsätts för vandalisering.
Lotta Satz
